Träget arbete

Vet inte det ja, om en massa jobb gör kvällens så skön. Det gör väl mest kvällen trött, tänker jag. Och det hjälpte inte att jag bad en trogen bön om mera tid, jag hann ändå bara med hälften av allt det jag tänkt mig hinna. Därför sitter jag här nu, med natten som enda sällskap, och ni får hålla tillgodo med lite skåpmats-foton. Ganska fin skåpmat, är det i alla fall. Skåpmat och en sådan där gammal potatismosare. Mm, hemmagjort mos. Det får gärna finnas några potatisklumpar kvar i det, det behöver inte vara så där himla supersmooth och jämntjockt och perfekt. Klumparna är ju också goda!

Vet inte när jag slutade titta på en massa galor, kanske var det i samband med att Petra Mede plötsligt började med(e)verka i varenda en? Tala om människa som verkar trivas i rampljuset. Inget ont i det, men ibland skulle det vara skönt att få vila ögonen på ett eller annat annat ansikte också. Just saying. Fast det är nog inte därför jag slutat titta på galor, för det första har jag aldrig tittat på så särskilt många in the first place. Bara några väl utvalda - som Oscar.

För det andra tittar jag mindre på TV än någonsin. Helt enkelt för att jag vill hinna läsa och skriva så mycket som möjligt. Homeland har jag inte kunnat låta bli att slänga ett öga på, jag menar, Claire Danes är ju bara så världsbäst i allt hon gör, även om det börjar kännas lite segt att allt verkar handla om amerikansk politik just nu. IRL och hittepå. Problemet är bara: att det är svårare än någonsin att skilja mellan de två begreppen - verklighet och fiktion. Trump måste väl ändå tillhöra kategorin hittepå? Hoppas kan man ju alltid.

Fåglarna. Hörde ni dem i helgen? Så fort fönstret stod på glänt kvittrades det överallt. Från stora starka grenen, till minsta lilla kvist, hördes tjattret. De vädrar väl efter vårluft, de små liven. Känns fint att tänka på snödropparna som ligger och bidar sin tid i den mörka jorden strax nedanför fönstret.

:)
/helena

ps Sorry, bildkvalitén lämnar mycket övrigt att önska, men så är det med skåpmat, den skulle egentligen må bäst av att stanna kvar i skåpet. I det här fallet i fotomappen, eller kanske ännu hellre i papperskorgen...