Här hemma - påsk i tolv färgglada steg

Nu har hon kommit fram - den tjocka, goa påskgumman och hennes svarta katt. Hm. Påminner hon inte om någon vi känner...? Någon vars namn börjar på hel och slutar på a, med ett en där emellan? Hm. Skämt åsido är gumman en av de finaste träbitar jag någonsin sett. En sådan enkel och genial grej. Troligtvis en leksak från början. Mannen gillar att sätta henne i gungning. Bara ett enkelt handgrepp så rockar hon fett från sida till sida.

Det var första bilden det, en försmak på vad vintage-påsken här hemma har att erbjuda i färg och form. Gumman, som ropades in på auktion, är, som sagt var, säkert inte en påskkärring ifrån början, men här hemma har hon förvandlats till det. Vissa år får hon komma fram, i år var tydligen ett sådant år. Men hör ni, nu går vi vidare, va?

Välkommen in i stöket! Hej på er förresten, har ju inte hejat ordentligt ännu, vet ja. Hej. Och oj, här hade visst en vintrig julkula blivit kvar. Hög tid att baxa bort den i takt med att fåglarna flyger in. För djur, det gillar vi här hemma, som ni vet.

De två ulliga pepparkaksformarna har flugit upp i kökshyllan.

I hallen hänger den glada papegojan kvar. Kanske var det den som fick årets påsk att bli så röd och blå?

Fast lite gult har förstås också letat sig in.

Tillbaka till köket. Mycket blått och rött är det. Fast det är det förstås alltid, det är verkligen en kombination med stor K som i kärleken till färger. Särskilt turkost tillsammans med klarrött, tycker jag om. Året om. Fast vinrött ihop med ljusblått går inte heller av för hackor.

Som sagt, bästa snygging-kombon i det gamla blåbärsriset.

Tänkte faktiskt duka upp med samma färger. Undertallrikarna är några som vi haft länge, som använts till en skyltning med badankor en gång i tiden. De skulle föreställa blå dammar. De är av för dålig kvalité för att någon ska vilja/behöva äta på dem, men som underlägg fungerar de ju bra. Vi äter på de engelska små faten istället. I kopparna, som är för vida för att hålla värmen något vidare, serveras efterrätt. Kall och fräsch efterrätt. Något gult kanske?

Sedan ska vi såklart spisa lite annat också. Själen måste ju också bli mätt. Eller inte mätt kanske, mer själfull.

Då börjar vi närma oss det sista steget på vår rundvandring, har sparat det bästa till sist, tror jag. För vad kan vara bättre än...

...att stanna här i det lilla hemmakontoret? Inget. Fast det är klart, om ni såg de pappershögar som ligger och skräpar runt omkring skrivare och skrivbord här i närheten skulle ni säkert inte vilja stanna här. Dags att kavla upp ärmarna och sortera lite lappar här då. 

Sköt om er.

<3

/helena

ps Ni kanske vill hjälpa mig lite? Ni brukar ju få göra det ibland. Liksom vägleda mig en aning angående vilka kom-ihåg-lappar jag måste fortsätta att komma ihåg, och vilka jag bara borde glömma. Vi får väl se om vi får tid till det. Om Ni får tid till det. Ni kanske måste städa ert eget skrivbord inför påsk? Eller laptopen? Och sedan ska ni kanske hinna piffa till och pynta lite också? Jaja. Jag får väl klara mig själv då. Får väl gå. ;)

Trä träkulor på en gren

I avdelningen återanvända en gren - igen. Enklaste, enklaste pyntet: Trä på ett par träkulor, pärlor, kalla det vad ni vill, på en gren. Enkelt och ganska fint. Kanske vill du ha gula kulor nu, eller prickiga träfärgade och helt neutrala. 

Jag valde gröna kulor här. För att det matchar vintage-grejerna runt omkring. Och för att det påminner oss...

...om knoppar!

Sköt om er.

<3

/helena

ps Det bästa är att ha en ganska gammal och torr gren, liksom lite lagom skrumpen, för att kunna trä på kulor/pärlor med relativt små hål i. Fast inte en för skör kvist, då går den ju bara av och skräpar ner. Fast det här går säkert bra att göra med en sprillans nyligen nedfallen gren/kvist också. Är grenen för tjock får man väl kanske hänga upp med hjälp av snyggt snöre eller så istället. Men visst blev det ganska fint så här? Ett påskris som håller hela våren.

Två påminnelser

- Jaha, nu har vi alltså sommartid. Då ska vi bara se till att få lite sommar också. Hehe. Mannen påminde mig om den här gamla vitsen. En liten rolighet från när sommartiden infördes någon gång på 80-talet. Vad som är det roliga? Jo, att det ansågs (anses) att våra breddgrader här uppe inte har någon egentlig sommar. Men det var ju innan den smått otäcka, osunda, hetare än heta, rekordsommaren för några år sedan.

Anyway. En omställd klocka utgör ingen sommar, som man säger. Och vad var det då jag skulle påminna er om? Hm. Inte var det att ställa fram klockan i alla fall, för det har ni ju säkert gjort vid det här laget, om ni alls har något att ställa om nuförtiden. Datorer och plattor och paddor och smartphones är ju alldeles tillräckligt smarta för att klara det där alldeles själva. Det är väl möjligtvis bara en och annan analog nörd (typ jag) som har en och annan rund sak med visare att visa vägen fram till sommartiden på ett mer handgripligt sätt.

Jo. Det var ju det här med att tänka på att man inte får plocka ris, björkris och annat, direkt från levande träd i skog och mark. Inte i stadsbebyggelse och parkmiljöer heller förstås. Det är helt enkelt inte okej, eller ens tillåtet att stympa träden så, särskilt inte för att få till ett snyggt påskris. Antingen får man plocka från eget träd eller egen buske, fråga en eventuell markägare, eller så får man snällt plocka det som hamnat på marken. Där är de friska vårvindarna en bra hjälpreda, de föser ner en och annan pinne, om vi säger så. Eller gren. Fast mest tunna kvistar då såklart.

Personligen brukar jag återanvända det jag plockar med mig från skogen många gånger. Dammar bara av en gammal gren och hänger något annat i den, eller låter den vara vild och vacker, precis som den är tänkt och skapad. Vänder lite på de dammigaste kottarna och låter de mindre dammiga komma upp till ytan, så att säga.

Lite blåbärsris får man ju i och för sig ta. Bara man tänker på att vara försiktig och inte rycka upp med rötterna. Och inte plockar så mycket på samma ställe. Ta bara en liten risruska här och en liten risruska där, så blir det nog bra med det.

Hm. Vad var det mer jag skulle minnas att komma ihåg att påminna er om? Ja, just det. Det var det här gamla vanliga med att tänka lite utanför den gamla vanliga boxen. Varför inte använda ett kratthuvud (nej, det står inte katthuvud!), som permanent upphängningsanordning. Hos oss fungerar den auktionsinropade, patinaförsedda träkrattan som gran till jul, som stång till midsommar, och som påskris till påsk. Se själva!

Nu har jag tydligen en sen lunchdate med Mr Vacuum-cleaner. (Titta bara på fuskdammsugningen under puffen där - alltså där den står i vanliga fall.)

Sköt om er.

<3

/helena

ps Lite komiskt, med tanke på vad jag just sagt, skrivit, om att (inte!) plocka grenar och kvistar från levande träd... Alldeles utanför fönstret här, i ett av de små träden som förhoppningsvis ska vårblomma inom relativt kort tid, hoppar en flitig skata fram från gren till gren. Vad den gör? Sliter och drar i de stackars små kvistarna. Och, tyvärr, lyckas den få loss en hel del av dem. Jaja. Naturens gång och det där. Det är dags att bygga bo. 

pps Ett annat tips är ju att ha en så vårsnygg vintage-vas - eller flera - framme så att det inte behövs något ris alls i den/dem. Se själva!

Ägget är löst

Ett rymdägg? Som en supernova. En glimmande stjärna. En påsk-stjärna. Ja, här ser man tydligt att det...

...var ägget som kom först, och inget annat. Det spelar liksom ingen roll...

...från vilket håll man ser på saken. Eller saken och saken - själva ägget alltså.

Ägget har landat. 

Då så, del 1 är också färdigkläckt. 

Titeln är, förstås, en hyllning till Hasse & Tage och deras film. Och alla andra sköna ord och upptåg de båda roliga, underfundiga, politiskt medvetna, miljövänliga och historiskt intresserade humanisterna ägnade sina liv åt. 

Tack för allt ni gav oss. Och fortsätter att ge oss, genom allt oförglömligt ni skapade och lämnade kvar åt oss att minnas och förvalta!

Sköt om er.

<3

/helena

ps Det var konfettiägget i del 1 det. Och här hittar ni det stilrena ägget i del 2, som konstigt nog publicerades före del 1. Och här hittar ni ett slags ägg till, i del 3.

Ägget är löst, del 3

Lite mer färgglatt ägg. Psykedeliskt. Suddigt. Verkar som att det är mera hårdkokt, det brinner ju i kanterna.

Som två galna ägg-ögon. Spooky spooky.

:)

/helena

ps Här hittar ni del 2, där det också förklaras varför första delen kommer sist.

Ägget är löst, del 2

Satt och funderade vidare på det här med påskbilder. Och då kom naturligtvis ägget på tapeten. Ja, inte bokstavligen. Eller jo, den här stiliserade varianten skulle nog kunna funka som just tapet. Eller ett snyggt print bara?

Får jag kalla mina egna bilder för snygga? Ja, det är klart att jag får. Men jag hoppas såklart att ni också gillar. Här en andra ägghalva, helt i gråskala.

Det var det. Snart kommer del 3. Tror jag.

:)

/helena

ps Vad som hände med första delen? Jo, den blev inte så bra som jag först trodde, den vill jag således jobba vidare med. Förhoppningsvis kommer den in hit en aning senare.

Nu smyger den fram - katten!

Äsch. Jag kunde inte vänta längre. Bara måste ju få visa er vad jag fick av mannen - en katt. Hur underbar? Hur underbar som helst. Berättar säkert mer detaljer sen, nu vill jag bara visa er en av de finaste, fräsigaste födelsedagspresenter jag någonsin fått! En svart glaskatt som håller upp en orange liten glasskål med svansen. Hur fint? Hur fint som helst.

Second hand? Javisst! Och covid-säkert beställt via de digitala kanalerna istället för att trängas i butiker? Yes!

Sköt om er.

<3

/helena

ps Var ju bara tvungen att reta den lilla katten lite, med citrus. För alla som har/haft katt vet att katter tycker mycket illa om den starka doften från citrusfrukter. Det kan vara väldigt kul att reta dem genom att hålla fram ett litet apelsinskal i deras närhet, man kommer garanterat få en arg och vässad tass tillbaka, som slår mot det avskyvärda skalet. Kul ju. Om jag gjorde något så elakt mot vår svarta äkta pälskling någon gång? Nja. Nej. Eller njo. Jo, kanske någon enstaka sällsynt gång då. För att det är så kul att retas lite. På ett snällt sätt alltså.

Här hemma - ärtgucka, tända ljus (å en hemlis)

Hallå, alla glada typer! (Ja, hej hej till er andra också såklart ;). 

Vad gör ni? Löser de stora, vida och väldigt avancerade, för att inte säga tillkrånglade, världsproblemen? Nähä, inte det. Nä, inte jag heller. Inte idag. Vi kan ju inte stå på barrikaderna varje dag, hör ni. Idag vilar vi lite, imorgon är en annan dag. Imorgon släcker vi ner för att belysa klimatfrågan. Imorgon är det Earth Hour, som ni säkert har full koll på vid det här laget. Idag låter jag våra gladaste påskharar få klättra upp i riset. Snarare "riset", som i piggarna på den gamla, tillfixade vintage-krattan. De verkar trivas där.

I korgen ligger något som påminner mig om att jag inte har berättat att jag fick ett paket med posten för ett tag sedan. Men mer om det senare.

Måste kanske plocka fram lite längre stearinljus inför lördagens "mörkläggning" då. Även om Earth Hour bara är just en timma, är det ju mysigt att mysa loss hela kvällen. Spela analoga spel till fladdrande lågor och så. Ta en kvällsfika och se ljuset blänka i sin älsklings ögon. Bra kombo - sätta klimatfrågan överst på agendan och passa på att göra livet lite mer romantiskt samtidigt. 

Fastnade en lång, lång stund inne på wwf tidigare. Fatta vilken bra sida! Världsnaturfonden (som står bakom Earth Hour) äger! Oj. Oj. Oj. Vad mycket mer vi skulle kunna göra för att minska all negativ klimatpåverkan. 

På wwf.se finns tips på enkla förändringar i vardagen, som kan göra stor skillnad i längden. Som att skippa locket till take away-kaffet. Eller lägga locket på kastrullen som du kokar pastavattnet i. Två enkla saker. Det finns naturligtvis massvis med saker du kan göra för att föra den klimatsmarta kampen vidare, men idag vilar vi lite, idag tar vi bara det enkla. Imorgon däremot, då tänker vi till igen. Och släcker ner.

Ärtgucka. Ja, jag tror det stod så. Att ärtgucka är bättre än guacamole för oss som bor väldigt långt ifrån där avokadon växer. Ärter däremot, de finns lite varstans i vår nordiska närmiljö, och är förhållandevis lättodlade. wwf.se, som sagt. 

Eller wwf.org, för alla våra miljövänner runt om i världen. wwf punkt whatever country you live in, of course!

Jo, det var ju det där paketet... Lotta har packat det med kärlek och omtanke. Love. Innehållet får ni se en annan dag, det är fortfarande lite hemligt, för den är så fin, vill liksom ha den för mig själv lite till. Däremot är det ingen hemlighet att paketet i första hand handlar om second hand. Naturligtvis. Förstås. Självklart.

Sköt om er.

<3

/helena

ps Sorry, för en aning crappy bildkvalité. Hade inte riktigt tid att öppna redigeringsprogrammet på vid gavel idag. Och utanför är vädret mulet, vilket gör allting murrigt och småpixligt. Men imorgon är en annan dag, som sagt. Glöm inte ladda ljusstakarna nu då - och kolla brandvarnarna!

Låt oss räkna alla låtar

CD:s. Tala om något som är ute. Hur många lyssnar på sin musik så idag? Ja, inte vet jag. Vet bara att jag tänkt länge att vi skulle lyssna igenom precis varenda låt som finns i våra hyllor. Fast det kommer nog att ta tid.

Det var när jag drog förstrött med dammtrasan bland alla artister och estradörer som jag började tänka på att vi pratat om att rensa lite bland musiken. Fast jag vet att mannen inte tror att det är lönt, han tror inte att vi kommer vilja skiljas från en enda låt liksom. Men jag vet inte jag, kanske ligger det någon liten visa redo att utvisas från hemmets fyra väggar där någonstans ändå? Det är därför som jag tänker att vi borde lyssna igenom allt, för att eventuellt konstatera att vi faktiskt har tröttnat på något. Och för att påminna oss om all dunderbra musik som finns samlat här på bara några få kvadratcentimeter!! Här finns allt. Inte riktigt allt, men nästan.

När dammtrasan gjort sitt, då plockade jag fram något säsongsbetonat längst fram, som de här bikuporna, ni vet - The Hives. Surr, surr, surr. Nä, de här högljudda insekterna kommer vi i alla fall aldrig att skiljas ifrån.

Det är ju så enkelt att bara göra ett digitalt klick idag. Ett enda klick bort bara - finns ju dagens musik. Och gårdagens också för den delen. Så, lite rensning borde vi kunna göra här, även om vi aldrig kommer vilja skiljas från merparten av de har gamla, goda fyrkanterna.

Får väl be mannen - i egenskap av vår familjs bästa mattegeni och mesta musiker - att räkna ut exakt hur lång tid det skulle ta att lyssna igenom precis alla CD:na. Förmodligen en hel evighet. Eller åtminstone en halv.

:)

/helena

ps En himla massa karlar finns det i hyllan, många begåvade musikermän. Men där hörs också en och annan kvinnlig stämma, som Ella. Ella Fitzgerald. Hittade en sådan rolig sak med henne på tuben. En hel liten konsert. Året är 1969, någon gång i juni. Och jag kan inte låta bli att tänka att de där ljuvliga ljudvågorna kan ha varit något av det första jag hörde - om nu ljudet kan resa genom Europa så snabbt, och dessutom ta sig in innanför huden och vattnet och det där andra som var i vägen - för jag låg i mammas mage då, även om jag var väldigt liten. Det var nog ganska nära själva bebådelsedagen, som man säger...

Jag tycker vi tar och tittar på de svartvita bilderna, i verklig LD - Low Definition. Och lyssnar på en röst som var slipad som en diamant. En röst som lät som en hel orkester all by it self. Ella, take it away!

Vårens vackraste vaser

Jodå, den här från Upsala-Ekeby är definitivt en av mina snyggaste vaser. Snygg från alla håll och kanter.

 Och den här gamla godingen sedan då, med sina två tilltalande hänklar - handtag. Även den en...

...vas signerad Upsala-Ekeby, en tidig variant. Stilig med sin mörka bakgrund. Och lite skönt smågalen med sitt mönster. Och rund och go och gul och grön.

Gillar ju inte det här med trender något vidare, vill alltid åt det mer tidlösa. Men även jag kan tycka det är kul när något jag har varit förtjust i väldigt länge plötsligt blir det nya svarta. Som den här bleka gula tonen som har synts överallt ett tag nu - jag tror den brukar kallas honung ibland. Själv tänker jag på ord som lejon- eller senapsgul. Eller en aning beige-gul.

Det är mycket gulaktiga toner nu, som sagt. Både på kläder och inredning. Och jag har ju alltid gillat gult, både de mer mättade nyanserna och...

...de lättare, luftigare. Som här på en av mina absoluta favorit-vaser här hemma. Gul och taktil på utsidan, och skir och vit på insidan, en verkligt lyckad kombination. (Födelsedagspresent från mannen en gång i tiden!)

Grafiskt enkel, men samtidigt intrikat på något sätt. Upsala-Ekeby, igen. Här med lite mera sting i det gula.

Tillbaka där vi började. Den är så vacker, vasen. Med den grova chamotte-leran som kontrast till det virvlande i glasyrens färger.

Det var det. Lite vas-inspiration. Borde kanske gjort en Fem särskilt fina av det här, för de är ju väldigt kompatibla och färgmatchande. De skulle bli väldigt bra att ställa i en grupp någonstans, men det får bli en annan gång i så fall. Förresten är det ju sex vintage-vaser. Plus en gammal, omklädd sypuff och en precis lagom rufsig ryamatta. Hela åtta särskilt fina, med andra ord

Sköt om er.

<3

/helena

ps Boken då? Vad är det? Jo, det är bästa, klurigaste Alf Henrikson som har hamnat under vasen som nästan påminner om en påsklilja runt kanten. Ska vi ta en liten kort vers? En rad signerad med ett naturligt grönt och passande alias här då, kanske? Med vårtema? Med april för ögonen? Ja, det gör vi:

"Aprilegium

Våren är kommen och snön är grå

och krokusen undrar väl vad som står på.

Humida är idrottens planer,

och rådjuren vädrar tulpaner.

Olle Trädrot"

/ur Samlade dikter del 4

(Anacka, Rhymes, Tittut)

av Alf Henrikson

Atlantis, Stockholm, 1999

Påsk. Easter. Ord. Words. Överflödiga. Not needed.

Jo, jag tänkte att vi skulle kika på den färdiga versionen av det här påskkortet också. Fullt med djur, med hjälp av min samling pepparkaksformar. Med fokus på haren, och fåret. Eller om det är en kanin? Och ett lamm?

Här tränger sig katten på mer än på förra slutförslaget. Och det tror jag är bra, för vi är många som gillar katter. Påskkatter, måste vi också ha. Alla katter är bra, utom sommarkatter och andra som obetänksamt, för att inte säga brutalt och oansvarigt, överges när de inte är lika små och gulliga längre. 

Det pratas om covid-hundar, men borde det inte finnas lika många covid-katter? Om du seriöst funderar på att skaffa katt, tänk då på alla dem som redan finns där ute på olika katthem, som behöver få en andra chans, eller kanske en tredje. 

Men det gäller att tänka efter om det verkligen finns plats och tid i ditt liv, för en ny individ. Katter ÄR visserligen ofta väldigt självständiga, men inte på det sätt som en del verkar tro. De behöver dig. Din tid. Din omsorg. Ditt engagemang.

Kamelen blev visst lite sur här, den tyckte kanske det var hög tid för en påskkamel? Ja, varför inte.

Sköt om er.

<3

/helena

ps Ord. Ibland sägs saker bättre utan dem. Även om jag älskar dem, som ni vet. Jag tjatar om dem, som ni också vet. Men ibland blir jag så trött på att jag bara kan två språk riktigt bra (och det har jag också tjatat om många gånger...). Önskar så att jag kunde ett par, tre språk till. Gärna mandarin. Italienska. Portugisiska. Och finska. Och språket många av oss ser på skärmarna runt om oss i dessa tider - teckenspråk! Har alltid velat lära mig det, nu kan jag en del. Hm. Mest ord som broms (som i att bromsa smittan) och tecknet för vaccin är det nog knappast någon som har missat. Nu vill jag lära mig mera. 

pps Och om det nu skulle vara någon som har missat varför inte mannen och jag vill/vågar skaffa någon ny/annan katt än vår svarta pälskling, så kan ni läsa berättelsen om en oersättlig personlighet klädd i päls här!

Skriv ett påskkort, vetja!

Kanske är det någon som behöver lite uppmuntran där ute, så varför inte skicka denne någon ett påskkort, nu när det gula och glada snart är här? Digitalt eller endast verbalt (via the good old phone) eller via det vi stackars förvirrade gamlingar fortfarande kommer ihåg som Postverket. Skriv en rad och lägg det på lådan. 

Eller så fuskar ni lite och lånar de här två tupparna av mig, det är helt okej. Printa ut eller skicka på internets vågor. Bara att säga till om ni vill ha det i större format eller så. 

Älvdans och stickling. Två av orden jag la i Scrabble i helgen. Två ord att gilla på olika sätt. Sticklingar, för att de är ett smart sätt att dela och föröka med klimattänk i fokus. Älvdans, för att den där dimman som ligger över fälten i gryning och skymning kan vara något av det mest förföriskt vackra och fantasieggande som elementen och naturen skapar. 

Ett sätt att göra det här med ordspel som Alfapet och Scrabble svårare - och roligare? - är ju att spela med ett speciellt tema i tankarna. Att försöka sig på att bara lägga ord med anknytning till påsk, till exempel. Eller att bara lägga olika djur och saker som relaterar till djur. Det finns ju fler sådana ord än man tror, och många är lätta och små och passar när ni spelar med de små. Som lo. Och ål. Och sedan kan man förvandla lo:t till en lom, om man vill. Och mu går också bra att lägga. Och bi och bä och bu. Och gnu. Galt. Palt. As (fast det är väl ändå lite makabert att kalla för djur...). Mus och mås och mes. Och min favorit - säl. Eller kut då, dess barn. 

Spela ordspel med era barn och barnbarn, det är kul och mycket lärorikt. Ja, jag vet att jag tjatat om det många gånger förut, men det motsäger ju inte att det fortfarande är lika sant. Och kul.

:)

/helena

ps Här hittar ni fler av mina bilder på samma tema. Kanske föredrar ni en närbild, eller nåt.

Naturligt ljus. Och en dikt om Khaled.

Tänker ni också på vardagshjältarna, de så ofta osjungna? Nu är tydligen osjungna inget riktigt ord så vi får nog formulera det till de ohyllade då. Fast det är förstås inte heller ett riktigt riktigt ord. Om vi säger så här istället då - brukar ni också tänka på dem vars insatser sällan syns, fast det verkligen skulle synas om de inte fanns där, här?

De som kan förvandla vilket mörker som helst till ljus. De som nästan är beredda att gå på vatten för att hjälpa någon i nöd. Tänker ni också på dem ibland?

De som får blommor att blomma, nästan bara med tankens kraft. Tänker ni på dem då och då, när natten faller på?

Har ni också svårt att släppa tanken på dem sen, när det dagas?

Tänker ni på var de kan tänkas bo? Funderar ni över om det finns någon i er närhet? En hjälte som gör det ingen annan kan. Det ingen annan vill. Det nästan ingen annan vågar.

Varje natt finns de där, utför sin uppgift med besvär, men utan negativ attityd. Vardagshjälten, tänker ni på hen?

När även natten till slut går och lägger sig, då är vår hjälte fortfarande vaken. Ser saker i mörkret som andra sällan ens lägger märke till på dan. 

Älskar när eftermiddagsguldet fångar in en solkatt som låter sin glöd lysa på en vägg som aldrig möter något naturligt ljus, visst är det vackert? Och visst tål de att reflekteras över mer än en gång - alla som gör en jätteinsats för vår överlevnad och vårt väl och ve, varje dag? Som Khaled. Läste om honom hos Sveriges Television, på svt.se alltså. Och sedan har jag inte kunnat sluta tänka på honom. Hans mod. 

För visst kan man tycka att det är häftigt när någon vågar bestiga ett berg eller åker till månen, men de verkliga hjältarna är de vars insats vi sällan uppmärksammar. Som Khaled. Han städar på intensiven, han ser till att den utslitna personalen har det så rent som möjligt runt sig. För mig är han modigare än James Bond - dessutom är han inte påhittad, han är en verklig människa av kött och blod, som vågar göra något för andra människor av kött och blod.

Därför är den här dikten tillägnad Khaled. Och alla andra lika modiga där ute i det dagliga - och nattliga - i en vardag präglad av en pandemi.

Du sover

Det gör inte han

Han sveper sin mantel mot det smutsiga golvet

Han strör sitt rengöringsmedel över sängarna där ingen ligger

Magi, finns det inte mycket av där han går, ändå är det ordet vi tänker på, där han gått fram med den lätt fuktade moppen

Du vänder på dig

Och då finns han där

Du ser honom inte

Han är osynlig för det bortskämda ögat

Men ovärderlig

Mod, modigare, modigast - det är hans namn

Och ändå vet du inte vad han heter

Du vet inte var han bor

Du har aldrig glömt att skicka en blomma till honom, för du vet inte att han är värd en

En, två, tretusen miljoner rosor är han värd

För att han inte behöver några rosor

Han behöver bara veta att du mår bra

Åtminstone lite bättre

Av att han finns

Han och hans mod

Hans tålamod, med att vara en livsviktig och osynlig del av din och min vardag 

<3

/helena