De mest nitiska, de skulle väl kanske bli kritiska, till att jag inleder den här hyllningen med ett tänt värmeljus, men jag lovar, om de såg hela min ljusa tanke om årets adventsljusstake bara bestående av redan använda saker, då skulle de nog nästan applådera. Nästan.
Vi andra - vi som gör så gott vi kan, vi som anser att alla måste bli bättre på att göra vad de kan, men att alla inte måste göra precis allt - vi känner nog trots allt en viss optimism över klimatmötet som just avslutats där borta i Glasgow.
Jag känner en försiktig optimism, även efter att jag läst Erika Bjerströms initierade analys av slutdokumentet.
Jag känner en stor optimism när jag ser ungdomarna fortsätta sina skolstrejker för klimatet. Det är synd att de ska behöva strejka, men jag beundrar deras uthållighet, även om vi vet att den beror på att de vet att det är deras faktiska framtid som står på spel.
När jag misströstar som mest, för det händer ju titt som tätt att man inte förstår varför det finns så många som fortfarande inte tar människans - med industrialiseringen i spetsen - ödesdigra påverkan på planeten på allvar, då tänker jag på de unga. På att vi måste göra det här nu. NU. Det finns inget att vänta på längre. Det har det i och för sig inte funnits på länge. Men jag säger som min kloka man brukar säga - nu ser vi framåt.
Men det här ska inte bli ännu en långrandig upprepning, det här är en hyllning till alla de, vi, som kämpar för miljön. Oavsett var, när, hur. Högt och lågt. Professionellt eller med hjärtat som högsta insats.
Jag vill sända den här ljusa blomman till alla hårt arbetande, förhandlande politiker och andra aktörer inom miljörörelsen världen över, som jobbat dygnet runt på slutet. De är värda all beundran, även om det som skrivs på pappret blev ett nedfasande av ambitionsnivån istället för det eftertraktade, och enda hållbara, utfasandet.
Ett fasligt tjat om faser... Nu ser vi framåt!
Nu hjälps vi åt, drar åt rätt håll, och ser till att ungarna och deras ungar kan gå barfota utan att bränna upp fotsulorna i framtiden. Eller drunkna.
Politikerna behövs. Miljövetenskapen behövs. Förhandlarna behövs. Blåslamporna behövs. Du och jag behövs. Alla krafter behövs om vi ska hålla uppe den här takten för att åtminstone komma ner i trakterna av 1,5 graders målet.
Vi är inte i mål än, inte på långa långa vägar. Men vi är ändå värda en blomma. En ljus och hoppfull sådan.
Sköt om er. Och er lilla lilla del av planeten.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar