måndag 30 september 2013

Kapad frukt & kall soffa


Här sitter jag. I den kalla, kala skinnsoffan och tänker att - ja, något måste ju bli det sista man säger en månad och det första man säger en annan. Vi får väl se vad det här blir.

Bilden ovan är kapad, redigerad, beskuren. För de långa, många bäst-att-passa-på-att-vara-ute-nu-när-det-är-fint-veckorna har inte gått obemärkt förbi här innanför ytterdörren. Så nu får man väl gå i städide hela vintern då? Skulle inte tro det va'? I alla fall, de rena raka vinklarna är i nuläget något begränsade och stöket stör förfärligt alldeles här bredvid, precis i ögonvrån.

Men idag kom åtminstone två tavlor upp ifrån sin långvariga golvkarantän, ett hallskåp vittjades på bortglömda (kläd)skatter och strax ska soffan kläs in i sin varmare, mysigare höstskrud.

Och jag funderar på att ta mig oktobers allra första kopp med värmande honungsvatten.

:)
/helena

ps Ni ska få se hela fruktskålen/båtskålen (som förresten kan vara sommarens bästa vintage-fynd!) en annan vacker dag. I all sin illande blåa, pressade glans!

söndag 29 september 2013

Gunnar is in da house!


Egentligen ska det här inte handla så mycket om Gunnar. Och inte heller så mycket om David, fast att det var han som påminde mig om det som det mest ska handla om; filmer. Tre filmer. Regisserade av tre kvinnor! Tre filmer som alla har kvinnor i huvudrollerna! Men om ni letar efter de där allra mest lättsamma filmtipsen så kan ni nog sluta läsa redan här. För det här är filmer som alla handlar om döden på olika sätt. Och om livet förstås, om hur svårt det kan vara, smärtsamt. Och om hur underbart det kan vara emellanåt!

Det här är tre filmer som får en att uppskatta sitt liv och att, åtminstone en liten stund efter det att eftertexterna rullat förbi, reflektera över det som verkligen är viktigt.

Den första filmen är den om Frida Kahlo. Regisserad av Julie Taymor. Vilken färgsprakade film! En film som får mig att vilja ha en riktig Frida Kahlo-höst. Med överdådiga blommor, färgexplosioner, mönsterstarka tyger, stora porträttmålningar och allehanda djur som apor och påfåglar överallt! Men filmen är också full av snärjiga relationer, svikna löften, politiska övertygelser och smärta. SMÄRTA. Olyckan och alla de efterföljande operationerna. Tänk att hon kunde hålla humöret uppe så pass som hon ändå gjorde, med smärtan ständigt närvarande. Kanske var det måleriet som räddade henne, som var hennes bästa terapi. Mest tänker jag på filmen som en vacker berättelse om passioner, om passionerade människor.

Den andra filmen såg vi igår. Den bär den lättsamma lilla titeln Veronika bestämmer sig för att dö. Och handlar om den unga, snygga, framgångsrika Veronika, som bestämmer sig för att dö...  Om hon lyckas eller inte är en annan sak. Emily Young har regisserat filmen som bygger på en bok av Paulo Coelho. Den handlar om att hitta andra språk, andra sätt att kommunicera än de givna. Att se bortanför ytan. Under. Att våga se den man verkligen är, inte den andra vill eller tycker att man ska vara. Deep shit. Men bra, så bra. Med många duktiga skådespelare. Bl.a. den prisade Melissa Leo.

Den tredje filmen är regisserad av Athina Rachel Tsangari och handlar om en 23-årig tjej som är oerfaren. En tjej, Marina, som verkar ha levt lite som i en slags skyddad verkstad tillsammans med sin ensamstående, nu döende, far Spyros. Hon har en väninna som försöker lära henne om det viktigaste i livet. Som att kunna kyssas med rätt teknik, så att man inte tappar andan när man gör det. Övning ger färdighet.

När den mycket påträngade öppningsscenen pågick, satt vi och åt. Det skulle vi nog inte ha gjort, för jag kände mig rätt äcklad och var på vippen att stänga av och strunta i resten. Men det gjorde vi inte som tur var. För det här är en film som jag inte riktigt lyckats sluta tänka på. På det här med djuren t.ex., på hur lika djuren vi är. Vi är ju djur, i mångt och mycket, med våra rutiner och ritualer. Våra livscykler. Och ordet Spyros-soppa har inte heller lämnat mig, sedan den där filmkvällen. Läs gärna SvD:s intressanta recension här. Om ni vill veta mer innan ni ser; Attenberg.

Och det är här David kommer in, David Attenborough, vars 60 år långa karriär ska sammanfattas i tre avsnitt som visas i SVT just nu. De två första avsnitten handlar en hel del om de framsteg som har gjorts sedan Sir David startade i naturfilmsbranschen, både filmtekniskt och biologiskt. Tredje avsnittet kommer att koncentrera sig på de hot som naturen står inför idag. En serie för alla oss som älskar djur & natur, och passionerade djurvänner som David Attenborough (Attenberg)!

:)
/helena

ps På baksidan av den snart 50-åriga gamla EP:n med Gunnar Wiklund finns det en massa information. En del viktigt. En del lättviktigt. Till vilken kategori följande hör får ni själva bestämma: "Hobbies: fiske, bilar, taxen 'Snobben' ".

torsdag 26 september 2013

Rosa. Bandet.


Hej vänner! Titta vilken fin brosch jag hittade på skattjakten häromdagen! Ni som läser härinne lite oftare vet att jag är extra svag för just broscher. Bästa smycket enligt mig. Det sitter så bra där. På bröstet.

Det syns kanske inte så bra på den här bilden, men längst ner på rosettens band är metallen rullad på ett så sinnrikt snirkligt sätt. Får visa er lite bättre senare. Tänk ändå, 15 kronor för något så välarbetat. Bara i second handaffärer mina vänner, bara i second handaffärer. Och på IRL-auktion förstås.

:)
/helena

ps Jodå, självklart har jag investerat i ett Rosa band också, det ska sitta på slaget till kappan. Ni minns väl kappan? Annars funderar jag på att äta rosa ägg till frukosten och tejpa hela världen rosa resten av dagen! Eller åtminstone fästa upp några favoritsaker. Sedan blir det säkert något bra rosa ifrån Apoteket också - jag skulle ändå behöva en ny behändig mini-dosett/pillerburk - så varför inte en i rosa? Ja, varför inte. Här hittar ni hela listan på årets Rosa produkter.

onsdag 25 september 2013

Stjärnor och andra reflektioner


En snabb skymt, under de sista stegen hem, en alldeles klar liten stjärnhimmelsbit. Inklämd mellan de höga grannhusens konkurrerande fönsterblinkningar. Tillbaka i hallen igen, efter en halv heldag på stan, konstaterandes; att det som man allra allra helst vill hålla kvar, hålla fast vid, ropa stopp! stanna! till - det låter sig inte fångas.


Kanske var det de här bilderna som bidrog till att göra mig på så poetiskt humör?


Ibland när jag går på skattjakt så tittar jag inte på prislapparna. Ibland köper jag nästan inget, låter mig bara inspireras av allt. Förundras över blandningarna. Ibland blir jag glad av att tänka på att någon liten (eller stor!) kan få ett så fint dockskåp för bara 25 kronor. Böcker skulle nog också trivas på hyllorna i de vältapetserade små rummen. En dockskåpsbokhylla bara för speciellt utvalda hjärteböcker kanske?


Efter varvet inne på Röda Korsets second handbutik styrdes stegen mot Myrorna. Där var det rena rama zoo:t. Bland fåglar och andra djur trivdes jag som fisken i vattnet! De rara glasugglorna kom från Kosta Boda.


Askarna med fiskar på var så fina. Och en kram finns det väl alltid tid för? I alla fall en liten. En muskram.


Först trodde jag att hon brutit armen, men sedan såg jag att det nog bara var paraplyt som gått av.

Skådade sedan en EGO-kompis till min närbesläktade Fischer-fågel. Konstaterade att priserna på dem verkar ha stigit en del på senare tid?


Från djungelblandningen inne på Myrorna, ut i parken, för att umgås en stund med eftermiddagens allra sista strålar.


Sedan höll det hela på att sluta inne på ICA, som vanligt. Men inte den här gången, vi greppade bara kvällens middag och hastade vidare. Fast först var jag bara tvungen att föreviga en snygg bok. Charlestonsnygg!


Snabbt som tåget var vi hemma i hallen igen. Av med scarfen som behövdes för första gången denna sena septemberdag. Sedan valde vi Frida framför Filip & Fredrik. Denna gången. Den nya upplysta serien med Laura Dern har vi spelat in, till en annan dag.


- Glöm inte mig! sa den kloka nallen. Glöm inte mig och...


...min bror.

:)
/helena


ps Två kronor styck kostade de - reflexnallarna. På Röda Korset.

tisdag 24 september 2013

The rusty gold!


Ibland glömmer jag nästan bort att de finns; kanalerna som man måste bläddra lite längre för att hitta. Men när något/någon påminner mig så hittar jag alltid en massa. En del som glimmar och annat som är skrot. Precis som i American Pickers, en riktig antique-road movie-serie, som just nu sänds på Kanal 9. Onsdagar klockan 20.00 sharp!

Mike och Frank tycker nästan mer om det som är rostigt, skitigt, smutsigt, för att inte säga snuskigt än det som glittrar och skiner. Originaldetaljer! Och original är lika med mumma för antikjägare. En del skulle säkert kalla det skräp.

Värdefullt skräp. Som en avställd DeLorean. Med framdörrar som öppnas uppåt! En exakt likadan bilmodell som Michael J. Fox använde för att åka Tillbaka till framtiden.

Det här är inte en serie som passar alla vintage-entusiaster. Här rör det sig nämligen inte om så mycket porslinsskört finlir. Man måste nog gilla det här med att "skita ner nävarna" lite grand. Och att "vara en av grabbarna". Gubbarna! Tänk vad många sköna samlarsnubbar det verkar finnas i det stora landet i väster. Och en hel del "snubbor" också såklart.

Det här handlar bokstavligen om att gräva fram dolda skatter och kliva över berg med saker. På USA:s allra lerigaste bakgårdar, i förfallna uthus och gamla flyghangarer. I operahus som sett flera århundraden flyga förbi. På vindar som innehåller mer damm än saker. I källare med mer mögelstank än fönster. I spindelvävens förlovade land.

Men om du gillar rost och originella saker, och historia! så kommer du säkert att tokgilla den här småputtriga guldgrävarserien.

Här på history.com har jag just sett ett nyare avsnitt om flygade hästar. Senare ska jag se ett om en anfallande emu. Allt kan tydligen hända i jakten på fyndet. FYNDET.

:)
/helena


ps Firman där en del av de samlaråtråvärda sakerna säljs heter Antique Archaeology. Där kan man, förutom att kika på ting med historia, läsa Mike Wolfe's story. Hur han blev en "Picker" och om (motor)cykelentusiastens allra bästa fynd.

söndag 22 september 2013

Ger upp. Börjar om.


 
Torkar sensommarfukten ur mitt hår,
tänder lampor som varit släckta i ett år.

Lånar tankar och stjäl tid,
tycker om lugn, om ro.

Utmanar mig själv att skriva,
klichéfritt. Om hösten.

Omöjligt. Oböjligt.

Att kliva vid sidan av det gängse.

Älska(r) ord som gängse!

Vill skriva meningsrakt och orduppbyggeligt,
men alla löven ligger i vägen, står i vägen,
som snubbeltråd för varje liten stavelse.

Snavelse?

Ger upp. Som sommaren. Börjar om. Som hösten.

Tänder lampor som varit släckta i ett år,
torkar sensommarfukten ur mitt hår.

:)
/helena