torsdag 22 juni 2017

Möte med Mario


Om någon hade ställt mig den där omöjligaste av alla omöjliga frågor, då när jag gick där på grusvägen, då hade jag inte ens kunnat börja forma läpparna till ett svar. Jag hade bara skakat på huvudet och gått vidare. För vem skulle kunna välja vilket som vore värst att mista - hörsel eller syn - när de flitiga, surrande bina just har borrat ner sina små huvuden djupt i de blåaste av blommor?

Sedan är det ju lukten. Doften av smultron låg tung och maffig runt doftschersminen i villaträdgården jag passerade, efter att ha slängt mina sorterade sopor efter alla konstens regler, där det inte doftade lika gott. Men även när det luktar illa eller till och med stinker, även då, är det på något sätt skönt att konstatera att även det sinnet fungerar.

Annars, vet ni vad som verkligen kan trösta mig om jag har en dålig dag? Möten med mänsklig kreativitet. Alla dessa sätt som människor hittar - och uppfinner - för att få utlopp för sin inneboende uttryckslängtan. Det slutar aldrig att fascinera, och imponera, på mig. Se bara på Mario. Pärlplatte-Mario. Och hans brorsa. Någon har alltså kommit på att utforma sin pallkrage-plantering som ett par steg i det klassiska TV-spelet. Hur kul?! Hur kreativt?! Hur fint?!

Annars mötte jag mest knott på min sena kvällspromenad. Någon enstaka flåsande joggare bröt naturens naturliga nattljud. Kvällen var smått magisk faktiskt. Ett lite slitet ord idag - magisk. Nästan lika slitet som fint. Och inspirerande. Men magiskt var det. Med de sista, lekfulla solstrålarna. Med katten som satt ensam vaken i ett köksfönster och bevakade varje steg jag tog. Med de vita blommorna som dök upp framför mina fötter precis när jag behövde hjälp att forcera skymningen. Med knaster och kvirr och knak i skogsbrynet. Med stanken av hästbajs runt hagen. Med den tomma lekplatsen. Med den kyliga, syrerika luften. Med allt vad en helt vanlig kväll kan bjuda upp till, när alla sinnen är vakna.

<3
/helena

onsdag 21 juni 2017

Oh deer. Historian om en brosch som ledde till en helt annan historia.


Årets sommargåva från mannen. Ett djur. Ett djur på en brosch. Som hand i handske till en djurtokig broschälskare.

Det låter nästan som om jag tog den för självklar. Som om jag tog för givet att jag skulle få något speciellt bara för att sommarledigheten nalkas och för att jag fick något förra året, och året innan det och så vidare. Så är det inte alls. Är så glad och tacksam att jag har någon som vill mig extra väl, och som tycker att jag är värd något extra fint ibland. För den här broschen är verkligen extra fin.

Såg den i fin-montern inne hos Myrorna i lördags. Kikade bara lite genom glaset då. När jag kom hem kunde jag inte sluta tänka på "den där gröna, fyrkantiga broschen jag såg i ögonvrån". Var tvungen att gå in och titta lite närmare på den igår, när vi ändå hade ett par andra ärenden "på stan". Den var lika grön och skön och glimmande som jag mindes den. Och framförallt - den var kvar!

Sim-sala-sommar-bim, så var den min! Tack älskling.

Guldkanten glittrar fint i kvällsljuset. Rådjuret - eller om det är en hjort - beundrar grönskan framför sig. Och på baksidan avslöjas det att materialet är keramik. Lite ovanligt material för en brosch, tänker jag. Och ömtåligt. En liten, liten flisa är ur på baksidan. Men det handlar bara om någon millimeter. Guldet är en aning avskavt på sina ställen. Den är med andra ord helt perfekt. Någon har använt den flitigt före mig. Det syns. Det ska synas.

:)
/helena

ps FRODE, står det inpräntat på baksidan. Försökte söka mig fram. Hittade bara information om att namnet Frode kan betyda "den vise" eller den "alstringskraftige". Någonstans berättades det om att flera danska sagogudar tydligen hette så. Cecilia Frode - begåvad skådespelare - dök förstås också upp på ett Google-hörn. Och flera osålda rådjursbroscher på Tradera.

Sedan blev det mer intressant, inte så att jag hittade något som kunde berätta något om just min brosch, men jag fastnade inne hos Vintagesmycken.se. Så mycket fint! Så många fina broscher från olika tider. Kaméer och slingrande jugend och annat lockande glitter. Inte nog med det, den sajten ledde mig vidare till en annan, som de tenderar att göra. Klickade mig vidare in till Matildas Bod (som verkar full av spännande antikviteter och kuriosa). Hamnade visst en sväng i Värmland, vidare in till Slorudsborg. Hos Fröding och hans syster Matilda.

Visste inte ens att Fröding hade en syster. Än mindre en så driftig en. "Okonventionell" och "företagsam", är två ord som nämns. Hör bara hur Fröding själv beskriver henne: "Syster min däremot var klädd i förskinn och storstövlar och föraktade informatorsmanfolk och förlovningar och muffskräp såsom alldeles olämpliga och obehagliga ting. På sitt huvud hade hon en skinnhuva av samma fason som den Larsson hade, hennes hår var kortklippt som på en beväring och hennes kjol slutade så där en fem tum ovanför ankeln, så att man såg ett stycke av de pojklikt klivande stövelbenen." Tänk vad en liten brosch kan leda till. Kul, kul och intressant.

måndag 19 juni 2017

Älskar!


Sitter fortfarande här, orkar inte flytta mig ur fläcken. Ni får försöka stå ut med mitt köksbordsbloggande. En trött, trög start på midsommarveckan för mig. Kom på att jag aldrig har visat er den här vackra. Kanske den allra vackraste vintage-sak jag någonsin sett. 


Faller ju alltid som en fura för saker med blommor på. Som Nore från Gefle. Och den vackra vackra.


Prästkragar. Oändligt många, små handsydda prästkragar på en påse. En tygpåse med snörning inuti. Så att man kan snöra åt runt allt det viktiga. Runt allt som det alltid ska bäras runt på.

Den lilla påsen andas andra tider. Det blanka tyget under blombladen är så slitet. Skört. Blankslitet. Det hela bör hanteras med silkesvantar.

Älskar, älskar inte. 

Älskar!

<3
/helena

Sju vackra saker i en ring


Kan det verkligen vara det? Är det ens möjligt? Kanske. Eller? Nja. Tja. Varför inte? Jo, det måste det vara. Ja. Ja! Jag vände på fatet och konstaterade att det stod det som jag trodde det skulle stå där - Crème de la Crème.

 
Och ett i i ett ö. Ö som i Överby och I som i Ida. 2012, står det också. Med Idas egen handstil. Minns inte vilket år jag började följa Idas återbruksbravader. Kan ha varit ungefär då, eller något år tidigare.

Hon drev/skrev blogg då, och låg i startgroparna för att starta sin idag välkända återbruksdesign. Ni känner säkert igen de höga, staplade ljusstakarna. Staplar bestående av olika små vintage-saker. Saker, som kanske inte alltid säger så mycket när de står ensamma, som blir så mycket mer tilltalande tillsammans.

Det här måste väl ändå vara det ultimata återbruket? Hör bara:
  1. Ida inhandlade fat och tallrikar second hand. Ni vet, alla de där mer eller mindre udda faten och tallrikarna som ligger i stora travar på loppisar, slagauktioner och i välgörenhetsbutiker. 
  2. Sedan började hon borra och montera våningsfat. Några större, till de dignande kakkalasen. Några mindre, till de små tingen. Till smycken och nycklar och jag vet inte allt. Det här var innan det blev var mans - var kvinnas! - sak att höja limpistolen och sätta ihop olika egenkomponerade porslinskakfat. Idas är dessutom av en annan kaliber. Stadiga och gedigna. 
  3. Anyway. 
  4. Sedan köpte någon det vita fatet med sirlig dekor. Någon fick med sig det lilla, användbara fatet från Crème de la Crème. Tog det i ett stadigt grepp och slet det sedan med hälsan, för man förmoda.  
  5. Och i lördags fann jag det på Myrorna.
  6. Cirkeln är sluten. 
  7. Från att ha agerat kaffefat till någons dyrbara kaffetårar, till second hand-världen, till Idas kapabla återbrukshänder, till köpare/användare, till Myrorna, till mig!

Här hemma kommer det lilla fatet trivas som fisken i vattnet. Här finns många vintage-vänner att bilda nya, spännande stilleben med. Här finns damm. Här finns kaffe. Här finns höga återbruksambitioner. Här finns gott om plats. Nåja.

:)
/helena

söndag 18 juni 2017

Jag såg en enhörning krama en påfågel


På en parkbänk satt en giraff med gröna glasögon. Det var en sådan dag bara. En dag fylld till brädden med spännande varelser.


Några färgglada.


Några mera grå.


Några lite mer fokuserade...


...än andra.


Mannen nådde kanske inte riktigt hela vägen till regnbågen, men var fin ändå.


Vädret var vykortsvackert.


Fram emot kvällningen blev det lite kyligare. Tur för oss att vi kunde plocka fram våra "nya" julstrumpor då. En ekorre och en uggla. Från Myrorna. En blå och en gul, lite kul. Och inhandlade i god tid. God Tid.


Sedan var det hög tid att ta vårt pick och pack och gå hem.

:)
/helena

fredag 16 juni 2017

Blytung fika


Det här ska handla om allvarliga grejer. Men jag tänkte att vi börjar lite mjukt. Mjukstartar, helt enkelt. Med det mjukaste mjuka. Med katter. Ett litet skämt som jag har kommit på helt själv. Ära vare gud i höjden - denna lilla historia har jag gjort i slöjden. Typ.

Vad kallas det när en katt väntar på bussen? 

Klura på den ni! Svaret kommer i ps:et. Men tjuvkika inte. Och försök gärna klura ut "det rätta svaret" först.

Nu till allvaret. Såg en intressant läsarfråga när jag var inne hos Antik & Auktion senast. Tänkte att jag skulle dela den med er. Tänkte att det är lika bra att jag citerar hela brevet från Anna och svaret från Antonia Berglund, man vet ju aldrig hur länge länkar fungerar. Här finns fråga och svar att läsa i original, nu i alla fall. Och här följer de då dessutom i skrift härinne:

"Jag kom över tre koppar med tillhörande assietter på en loppis. Efter att en bekant berättat för mig att östeuropeiskt porslin kan innehålla bly är jag nu orolig för att använda dem. De är tillverkade i Pruszków i Polen. Efter att ha läst mer om detta har jag förstått att även svenskt och finskt porslin kan innehålla bly. I dag använder jag Höganäs, Arabia samt engelska Johnson Bros porslin till vardags. Behöver jag vara orolig? Anna
Blyglasyrer har använts i Kina långt tillbaka i tiden liksom i andra kulturer. Ända till slutet av 1960-talet använde många svenska verkstäder och fabriker blyglasyrer i sin lergodstillverkning. Bly ger en vacker lyster och förhöjer färgen.
Under 1960-talet väcktes miljörörelsen i Sverige, bly var ett av ämnena som kom i fokus. På den tiden spreds den giftiga metallen även i luften, då den användes som tillsats i bensin. Blydebatten ledde till att Statens folkhälsoinstitut inledde förhandlingar med de keramiska tillverkarna, och tillverkningen ställdes om. År 1970 övergav Höganäs keramik det blyglaserade stengodset och började istället tillverka blyfritt stengods. Även Arabia har tillverkat blyglaserad keramik tidigare.
Har man relativt nytillverkat porslin från kända fabriker föreligger ingen fara för blyutsöndring. Med äldre porslin bör man vara försiktig. Man ska undvika att använda speciellt skålar och koppar som är slitna, krackelerade eller spräckta. Kassera slitna gamla temuggar! Upphettning kan sätta igång blyläckaget, så värm inte gamla koppar med te eller kaffe i mikron. Undvik att hetta upp syrlig mat i porslin som du är osäker på. Om de är blyglaserade och du har syrlig dryck eller mat i dem kan blyet lösgöras till livsmedlet. Skålar och koppar som man har te, kaffe, juicer, dressing etc i är mest utsatta. I allmänhet är föremål med starka färger på insidan inte tänkta till bruk av mat. Tänker även på kristallglas och karaffer som innehåller bly och som man brukar servera vin ur - inte bra.
Jag anar av färgen och lystern att glasyren på dina koppar kan innehålla bly, och därför skulle jag vara försiktig tills du har testat dem. Det finns testmedel att köpa, så slipper man oroa sig. Antonia Berglund"

Lite läskigt, eller hur? Tänker på den servis märkt West Germany som jag stod och suktade efter för ett tag sedan. Så där rustik och härlig, som jag vill ha dem. Kostade nästan ingenting. Men den fick ändå stå kvar. Blyet eller annat ska givetvis inte hindra oss vintage-, loppis- och second handentusiaster från att använda äldre porslin och keramik, på olika sätt. Men att använda det tillsammans med mat kräver viss försiktighet och kunskap. Och ett blytest då kanske. Försökte googla mig fram till vad och var man ska inhandla. Men lyckades inte riktigt. Hamnade bland en massa förvirrande fakta om vatten och "spektro"-ord. Får forska vidare vid senare tillfälle. Lovar att återkomma om jag hittar svar.

Kanske är det någon där ute i stora vida cybervärlden som vet vilken typ av test man ska använda? Och var man kan köpa/beställa det? Tveka inte att maila eller kommentera i så fall.

Nej, nu är det nog dags för fika strax.

Ta hand om er.

<3
/helena

ps Har ni klurat ut "svaret" än? Annars kan en ledtråd vara var. Alltså var som i lokalitet. Som i vad kallas det där - där istället för när - katten väntar på bussen? Att jag överhuvudtaget började tänka den här lite udda tanken - med en katt och en buss - beror på mannen. Förstås. Det händer att mannen åker förbi en busshållplats där det sitter en katt och väntar. På att matte eller husse ska komma hem från jobbet eller så, får man förmoda. Busskurr. Buss-kurr, såklart.

onsdag 14 juni 2017

Ni borde komma hit!


När jag tittar på de här tre fotona, som jag har tagit vid tre helt olika tillfällen, känner jag att det inte är helt självklart faktiskt; vilket foto som är taget när. Vilket foto som är taget i samband med vilket event, alltså. Tre favoritbilder är jag däremot helt säker på att det är!


Jag borde nog skriva ett inlägg om att ni borde komma hit... Kommer ni ihåg att jag tänkte så, för några veckor sedan? Här är det. Inlägget som osar av självberöm och helt saknar självkritik. Här är orden som ska få er att förstå - att om det är någon gång i ert liv som ni ska komma hit - så är det nu. Sommaren 2017. Den kan bli episk. Klassisk. Och allmänt underbar. Fylld av människor. Fylld av glädje. Fylld av kärlek. Kärleken till varandra. Till konsten. Till idrotten.


Vi börjar med konsten. I september kommer No Limit Street Art Borås att hållas för tredje gången.

Den lilla staden kommer fyllas av storartad konst från alla världens hörn. På den utförliga, informativa, snygga hemsidan kan ni läsa allt om årets deltagande konstnärer. Jag har inte hunnit läsa in mig så mycket på dem ännu, men måste ändå medge att Hottea verkar ha något väldigt spännande för sig. Kanske är det för att det kittlar lite extra i vår stads textila trådar, när jag ser hans färgstarka konst vaja i vinden.

Så, kom hit den 3-10 september. Då vankas det färgdoft och lyftkranar i Boråsluften. Inte mycket som slår känslan att stå och titta på när ett monumentalt verk växer fram över väggen. Och när man kommer dit nästa dag, då kan det se helt annorlunda ut än det gjorde den förra.


Idrott. Sport. Bara massor utav sport.

Nej, sluta inte läsa här. För SM-veckan är något som borde tilltala även den mest sportskeptiska själ. Det måste finnas minst tusen skäl att följa alla dessa ovanliga och mer vanliga idrotter. Och mer eller mindre kända idrottspersonligheter, som deltar under denna hyperaktiva vecka. Runt femtio olika idrottsgrenar finns på det fullspäckade SM-schemat, om jag har räknat rätt. 

Allt från simhopp och friidrott till radiostyrd bilsport, bangolf, frisbee, flaggfotboll (vad är det?), dragkamp, kanotpolo, fridykning, rullskidor, streetbasket, tennis, rullstolstennis, skateboard, cykling och casting och... Puh.

Casting var kul. Hade inte en aning om vad det var förrän jag såg det live när Borås arrangerade SM-veckan för första gången 2014. Man kastar iväg något slags "flöte" med något slags fiskespö. På torra land. Och så ska man försöka pricka ett mål på en bana med "flötet". Alternativt försöka "kasta" linan så långt man bara kan. Ungefär så. Med betoning på ungefär. Det var trots allt snart tre år sedan jag såg det.

Så, kom hit 30 juni till 7 juli. Om ni vill vara där det händer en massa massa skoj. Och det vill ni ju. ;).


Men först blir det färgglatt. Regnbågsfärgglatt. I'm proud to present: Borås Pride 2017. För andra året är det dags att hylla kärleken storstilat även här i småstaden. KÄRLEKEN. Den borde aldrig få stavas med små bokstäver, eller hur? Det vackraste och viktigaste i våra liv. Mångfalden. Allas rätt till kärlek. Allas rätt att vara som vi är. Som vi - var och en - vill vara.

I dagarna de tre, med start redan i morgon, fylls staden av regnbågens alla färger. Kultur av alla de slag kommer gå av stapeln slag i slag, under den stolta, intensiva tredagarsperioden. Läs hela programmet här.

Och på lördag är det parad! Kommer aldrig glömma pappan med den färgglada flinten förra året. Hans döttrar hade regnbågsfärgade flätor. Och han ville väl inte vara sämre. Så gulligt och fint och underbart! Kan någon hämta en näsduk till mig nu meddetsamma, snälla?

Kram. Och kom hit!

<3
/helena

ps Konstverken (eller delar av dem) ovan är gjorda av Natalia Rak, Shai Dahan och Kobra. Här kan ni läsa om alla konstnärer - och konstverken som i allra högsta grad lever kvar på våra väggar! - som deltog i No Limit Borås 2014. Och här om dito för 2015.

tisdag 13 juni 2017

Prinsessan av Pappröret


Det är en sådan ram hon borde sitta i. En ram med krusiduller och guldglitter och ett precis lagom tjockt lager damm...

 
..., tänker jag och rullar ut Leonardos La Bella Principessa från sitt trista papprör.


Men den här ramen är alldeles för liten och dessutom använder jag ju Beethoven som anslagstavla numera.


Det är när jag hittar en gammal artikel under rubriken "Fingeravtryck avslöjar mästaren", som jag bestämmer mig för att rulla ut henne: "De flesta trodde att universalgeniet Leonardo da Vincis mästerverk var kartlagda. Den kanadensiske konstsamlaren Peter Silverman köpte för tre år sedan ett renässansporträtt för 140 000 kronor. Efter undersökningar kunde man konstatera att det var en da Vinci, mycket tack vare femhundra år gamla fingeravtryck. Därmed steg värdet till en miljard! ...". Ur Antik & Auktion, nummer 5, 2010.


Förmodligen rullar jag tillbaka henne igen, i brist på lämplig ram. Hon gillar kanske mörker, för en sak som jag verkligen kommer ihåg, från utställningen 2010 med den fantastiska originalmålningen, är hur mörkt rummet som hon hängde i var. Lika mörkt som i pappröret. Nästan.

:)
/helena

ps Gillar konst som inte är så högfärdig. Tycker gott den kan få vara lättåtkomlig och finnas på posters och planscher. Och på vykort, som Christer Themptanders Våra ungar - och andras. En slags parafras på Carl Larsson, skulle man kunna säga. Eller varför inte på dricksglas? Såg så söta glas med motiv av den danske konstnären Poul Pava. Barnsliga motiv, som tar barnen och deras värld på allvar. Perfekta till sommarens alla softa saftkalas. För alla som har barnasinnet kvar. (Att glasen tål maskindisk är ju en konstfärdighet i sig!).

söndag 11 juni 2017

Ormen och paradiset


Det kändes som att det fanns en saga här. En historia att berätta. Gällde bara att hitta rätt berättelse. Rätt röst. Kändes inte som att det bara var den gamla vanliga visan, här hände något annat. I skarven mellan dröm och verklighet händer det ofta något annat.

På sätt och vis är det inget nytt - den lilla täppan berättar samma saga om rost och rufsighet. Fast aldrig exakt på samma sätt som förra gången. Rosten blir rostigare, precis som jag vill ha den. Rufset blir mer eller mindre rufsigt, beroende på när jag orkar ta på mig skapelsens krona och leka bladdrottning.

Är det här sagan om den ständigt sökande, snurriga vinbärssnäckan och den lilla, strävsamma, vita blomman då? En sannsaga? Sagan om en ovanligt vacker vänskap? Ja. Jo. Kanske.

För inte kan det väl handla om paradiset och ormen? Inte kan det väl vara så ursprungligt och klassiskt och mytiskt? Nej. Jo. Kanske.

För visst, det är sant att paradiset finns där min älskade är. Och att bältet runt hans midja ringlar sig så s(l)ött och snyggt. Den berättelsen är inte ny, bara vintage. Bara helt vanlig, ovanlig vintage.

<3
/helena