torsdag 10 februari 2011

Irisar!


Jag gillar kontraster. Kudden & mattan. Passionsköpet & fyndet. Förut kunde man, här i vardagsrummet, borra ner sina frusna fötter i en rufsig röd ryamatta. Ett hjärtligt välkomnande till soffan, nästan som att få röda mattan utrullad, varje dag! Nu är det grön röllakan som gäller. Tjugo kronor kostade den, på auktion. Av ryan blev det "röda mattan" överallt, den fällde något enormt, visserligen är rött damm snyggare än det vanliga grå, men ändå, den kändes både opraktisk och ohygienisk på något sätt. Grönt är, kanske lite uttjatat, skönt, men rätt! Nätt och lättskött är den dessutom, den släta ullmattan. Hittade förresten en sida med praktiska tvättråd för olika mattyper här,klick!

Kudden, med den blåaste av irisar, är fransk och med tyg i riktigt fin kvalité. Dyr! Det är mycket sällan jag köper, en onödig?! detalj till hemmet som kostar så mycket, jag skulle vilja säga att det, i princip, aldrig sker... Men när jag såg de två blomkuddarna (klicka på "röda stugor..."-inlägget, i högermarginalen så hittar du den röd/rosa blomsystern, där på stolen) så visste jag att de bara måste få följa med mig hem! Tur var väl det, för vi trivs så bra ihop... alla tre!


Denna Iris blev jag också förälskad i ! Vasen är en liten, inte mer än 10cm hög, skönhet. En dansk Iris. Från Lyngby Porcelain. Grundat 1936. Jag har sagt det förr, jag säger det igen; Tänk vad man lär sig av att blogga! När jag köpte den lilla näpna vasen, tittade jag bara till lite snabbt i botten, konstaterade mest att den var dansk, att det stod handpainted och att det var någon slags krona med i stämpeln... men inget Royal Copenhagen här inte. Gå gärna in här,klick! och läs lite om den för mig, tidigare, helt obekanta Porcelaensfabrikken Danmark, lokaliserad till Lyngby, strax utanför Köpenhamn. En bit längre ner, på siten, hittar ni förutom information om själva företaget också några stämplar, under just min irisvas finns stämpeln som är tvåa ifrån vänster. Jag konstaterar vidare att min porslinsiris måste vara minst 40 år gammal, eftersom fabriken i fråga lades ner i slutet av sextiotalet.


Det är svårt att ens nämna ordet irisar utan att tänka på Vincent van Gogh. Konstnären med ett alldeles speciellt öga till blomman för dagen; Iris. När jag var ung, okej då, yngre, så läste jag Irving Stones klassiska biografi om just van Gogh. Han som älskade livet, som skrevs redan 1934.( Lust for life, blev senare, 1956,  filmatiserad, med Kirk Douglas i huvudrollen.) Ända sedan dess har jag haft ett alldeles speciellt öga till den blomsterälskande holländaren. I många år hade jag t o m flera av hans verk på väggarna... planscher i ramar. Med åren har nog känslan för bilder förändrats, även om jag absolut inte är någon avancerad konstkännare på något sätt. Men jag älskar bilder! Konst kan å andra sidan vara allt möjligt för mig; ett gammalt bleknat svart/vitt fotografi, en skön blandning av färger i en lite avskavd oljemålning- inköpt på myrorna, en gammal etsning upphittad i något smutsigt hörn på en loppis eller något keramiskt verk- kanske drejat av någon på ett studieförbunds kvällskurs. Många av de tavlor vi har här hemma har jag "plockat upp", i stort sett gratis, på någon bondauktion. Jag älskar att fynda verk av någon lokal konstnär, någon som är världsberömd,*ler*, bara just här, i denna trakten.

1889 målade Vincent van Gogh sin berömda "irisar", 1989, alltså exakt hundra år senare, såldes den för 49 miljoner kronor! Tala om en konstnär som fick revansch! Heja Vincent!


Vi hörs!
/helena

ps  Höll nästan på att glömma... att gratulera Iris på namnsdagen. Grattis!

4 kommentarer:

  1. Iris är vackert, både som namn och blomma!

    SvaraRadera
  2. Maria: Jag känner både barn, katter och äldre damer... som heter Iris, det roliga är, att jag tycker att, detta blomnamn klär dem alla! :)
    /helena

    SvaraRadera
  3. Till minnet av Janet läste jag i "min ungdom". Tyckte mycket om den och tänker ofta att jag ska läsa om den vid tillfälle. Decamerone, måste nog ha den i bokhyllan också, för att bläddra i och minnas. Beskrivningen av pesten i början är så hemsk. Han som älskade livet- jag var ju nästan kär i Vincent van Gogh när jag var i tjugo års åldern. har yttreligare en bok om honom, Porträtt av Vincent, som jag inte hunnit läsa fast jag haft den i snart tusen år. Böcker, vad vore livet utan böcker? :-)

    SvaraRadera
  4. Smultron: Nevil Shutes bok om Janet är mannens, den har jag aldrig läst, men jag plockar nog strax ner den från hyllan, du gjorde mig nyfiken. :) Min kärlekshistoria med Vincent är "still going strong" på många sätt, Irving Stones bok är verkligen en pärla! Ja, tänk vad många böcker man aldrig kommer att hinna läsa, en del av dem står t o m i bokhyllorna här hemma. På sätt och vis är det tryggt ändå att ha dem så nära till hands, lite som att ha sina bästa vänner på ständigt besök... man kanske inte hinner prata eller umgås hela tiden, men det är kul att bara vistas under samma tak. :)
    /helena

    SvaraRadera