måndag 28 februari 2011

En ros



Tänk att nästan alla, som fanns med på den tiden, minns vad de gjorde just den dagen. Den 28:e februari 1986. Den 1:e mars 1986. Jag var sexton år, inte politiskt engagerad på något speciellt sätt, även om jag alltid har brytt mig om vår omvärld, djur&natur i synnerhet och människor lite grann:). För oss födda/uppvuxna på sjuttio-åttiotalen var Palme ett begrepp, en del av vår vardag, vår värld. Oavsett vad våra föräldrar röstade på. Alla tyckte något om Olof Palme, även om inte alla tyckte OM honom.

Jag tyckte om tanken på att det fanns någon som engagerade sig så som han gjorde, någon som brydde sig. Bortom landsgränsen. Jag såg just en ung andragenerationens invandrartjej, på fyrans morgon-tv, hon var bara två år när Palme sköts, hon kunde berätta om det hopp om solidaritet och framtidstro som Olof P stod för bland de som invandrade till vårt land. Hon kallade honom globalist, inte internationalist.

Det måste ha varit en lördag. Eller sportlov. På morgonen stod radion på, som den alltid gjorde på den tiden. Ingvar Carlsson hade, med raspigare röst än vanligt, försökt berätta om det som hade hänt där på Sveavägen kvällen innan. Vi skulle åka på shoppingrunda till Ullared, en liten gudsförgäten håla ett par mil ifrån västkusten, med Falkenberg & Varberg som närmaste städer. På den tiden var Ge-Kås, Ullared bara känt i våra lilla del av södra Sverige. Inte som idag. Världskänt i hela Sverige. Jag grät i bilen, på väg till shoppingmeckat.

Det spelades sorgemusik på radion hela dagen. Jag minns särskilt Jussi Björling. Kombinationen handla på Ge-Kås och den sorgliga händelsen, traumat som skulle förändra Sverige och synen på vårt land för alltid, var verkligen overklig. Locket på. Också på det som normalt kan vara en rätt hetsig miljö. Jakten på fynden var inte det viktigaste den dagen.

I dagens SvD berättar kända och okända svenskar om vad de gjorde den dagen. Nästan alla minns. Minns du?


så hörs vi snart, förhoppningsvis.
/helena



ps. Under den lilla lockasken står det Kaiser, West Germany, AK, 1976.

söndag 27 februari 2011

"Goda chanser för liv i rymden"


"Sedan det så kallade Kepler-teleskopet sköts upp i rymden för två år sedan har över 1.200 planeter hittats i andra solsystem som liknar jordens..."




"...Det kom fram på ett symposium på Uppsala Universitet där astronomen Geoffrey Marcy informerade om de senaste upptäckterna och konstaterade att det finns goda chanser för liv i rymden.."

Jag blev så glad när jag hittade det fina Gustavsbergsfatet på Myrorna i fredags. Det finns så många roliga tallrikar med motiv. Ibland kan man få för sig att de tillverkade en minnestallrik för varje tillfälle. Då. På 70-talet.

Hoppas att ni ser vad det står på baksidan (sorry, lite murrig bild, men den går ju att klicka upp!) UNITED NATIONS CONFERENCE ON THE HUMAN ENVIRONMENT. När jag var 2 år höll, alltså, FN en miljökonferens i Stockholm. Visst är den grafiskt stilrent snygg med sin blå/vita logga? Dessutom i bästa benporslinet. Lika bra kvalité på materialet i en sådan här minnestallrik som i vilken benporslinsservis som helst. Heja Gustavsberg!

Citaten i rubriken och överst i inlägget läste jag på Text-Tv igår. Blev lite Twilight Zone-känsla, jag menar den snart 40 år gamla tallriken, som påminner oss om att kampen för miljön har pågått länge och konstaterar ; "only one earth" tillsammans med upptäckten av de 1.200 planeterna, 2011. Enligt ovan nämnda Marcy ligger var tjugonde planet, av de 1.200, så bra i förhållande till sin sol att temperaturen möjliggör liv.

Hoppsan... Is there anybody out there? 
:)

Vi hörs.
/helena


ps Författaren, Nobelpristagaren och natur- och miljövännen, Harry Martinsson sa; "det är ont om jordklot". Undrar om han hade rätt. Det är nog bäst att vi försöker vara rädda om vårt ett tag till. För säkerhets skull.

pps FABRIKEN! är det också söndag, hela dagen. Se efter själva om ni inte tror på mig. :)

lördag 26 februari 2011

Uppdatering utlottning!!


Så går det när man ska försöka vara lite spontan och "crazy". Min första utlottning blev mer av en utmaning än vad jag hade tänkt mig. Tidigare idag fick jag reda på att länken/bilden längst upp i högermarginalen, som jag har refererat till ett flertal gånger i samband med att jag har påmint om de åtråvärda, glassiga glasen :), länken där har tydligen inte fungerat!!?? Jag kan meddela att alla ja, ALLA de andra bilderna/länkarna här till höger har fungerat, men inte utlottningslänken alltså.

Ja, ja, det har väl gått lite troll i det hela, men nu tar vi nya tag. NU ska länken i alla fall fungera, så nu är det bara att klicka på bilden (jag känner mig som en papegoja:) längst upp till höger och gå in och lämna en kommentar, så har du chansen att vinna ett/två Kosta/Boda Mine-glas i design av Ulrica Hydman Vallien. Vill du lämna en kommentar till detta inlägget istället så går det lika bra. Jag lovar att samla ihop tävlanden ifrån de olika inläggen om det blir aktuellt.

På grund av detta strul så förlänger jag utlottningstiden lite grann. Sista dag för att anmäla sitt intresse: Onsdag den 9:e mars och vinnarna dras torsdagen den 10:e!

Uppdatering: Vinnarna presenteras 11/3.

Snälla säg till om något fortsätter att strula med länkningen. Tack!

Det var bara det*ler*
så hörs vi snart.
/helena


ps Snart är det söndag, då ska jag nog berätta om mitt fynd från i fredags... eller ...vi får se.

fredag 25 februari 2011

Jätterön från Getterön


Jag tänker lite på varmare tider när jag ser på snäckan i silver. Ni vet en sådan där snäcka som är så innerligt blå, när den ligger på stranden. Silversnäckan låg serverad på ett litet fat, när jag köpte det... på auktion. Ett litet fat som det står Magnus Gabriel De la Gardie på och Rörstrand. Det är blått, det också. På baksidan av snäckan står det Varberg och en svårtydd signatur ifrån skaparen. Smyckesdesignern. I Varberg finns Getterön, en halvö fylld av fridlyst natur, segelflygare och badvikar. När vinden gjorde mina kinder kalla och röda, på väg mellan soprum och ytterdörr, kom jag på att idag behöver vi poesi. Påminnelsepoesi. Sommarpåminnelsepoesi!







Jätterön från Getterön

syrsorna filar enträget fram sitt kvirrande
tången sköljs in mot land
kvällstidningarna redan slutsålda
döttrar skickas att köpa glass
men kommer tillbaka med fel sort
en stunds tystnad
tills en reklambil kör förbi med högtalare på taket
och fullständigt och formligen skriker ut sitt budskap
barn tjoar av förtjusningar
förskräckelser
häpnader
och glädjor
en leende flickmun mot en chokladpuck
nyfikna barnaögon betraktandes en ny och spännande värld
isglasskalla läppar möts i den ljumma sommarbrisen
seglen höjs mot skyn längre ut i kattegatt
de halvbekanta nickar försynt mot varann och låter liksom
orden fastna
dussintals bokomslag höjs mot solen tills mjölksyran når
bägge bicepsarna
kroppar färgas
helt och delvis
mer och mindre
flera s syns inte
men känns
blickar som möts korta stunder
som lika gärna skulle kunnat vara eviga
de älskade som förtvivlat letar efter avsides
som nu inte finns
två boulespelande killar skriker
pensionärsparet återvänder hem
hamstern kilar fram för att ta med sig det som går
att lägga på lager
en och annan författare förmedlar intrycken vidare
till kalla vinternätter
för var och en
som vill
ta del



Önskar er ett bra slut på vardagen och en ännu bättre start på helgen.
så hörs vi snart.
/helena


ps Den som har skrivit dikten är han som kallas Mannen härinne... och han är min. :) 
Klicka gärna på bilden, i högermarginalen, som det står mannen under, så får ni se fina bilder på sommaren och... just det: Mannen!

torsdag 24 februari 2011

Jag + pressglas = sant


Pressglasets historia tar sin början i USA, Boston på 1820-talet (enl obekräftade uppgifter på webben). Till europa kom det pressade glaset 1834, det var på en industriutställning i Paris som det presenterades, för första gången.  Dit, till Paris var en J.Åkerman utskickad från Reijmyre glasbruk, för att snappa upp nya idéer att ta med hem till Sverige. Två år senare levererades den första glaspressen till Reijmyre, som därmed blev det första bruket här hemma som pressade glas. I många år var de ledande inom just pressglas. (i Sverige, alltså)  Gå gärna in och läs mer om Reijmyres historia.

Mitt fina påfågelsfat är köpt på MYRORNA och kostade "ingenting" och anses inte heller ha något värde..., men jag tycker mycket om det! Påfågelsmönstret är så fint inpressat i glaset, dessutom passar det så bra att lägga ett par frukter där på. Det är märkt med en grå/vit Orrefors etikett. Vad de olika färgerna på etiketterna betyder hittade jag en sida om här, för den som är nyfiken. Det är en djungel att reda ut vad som är vad. Helkristall, sodaglas, första eller andra sortering? Om man nu tycker att det spelar så stor roll...

I dalarna, närmare bestämt i Folkärna finns en bygdegård (gammelgården) och där finns ett pressglasmuseum! Där har jag varit, det ligger bara ett par stenkast ifrån där mannen är uppväxt. Massor med objekt har de, 1500 olika ungefär, en del riktigt gamla föremål! Åk gärna dit om ni är i närheten av Avesta någongång. Om ni klickar in er på pressglasmuseum-länken ovan, så ser ni att de nog skulle behöva lite hjälp med att sänka medelåldern på besökarna ... en aning. :)


Vi Hörs!
/helena


ps Gunnar Lersjö har skrivit ett flertal böcker om glas; bl a just en bok om pressglas: Pressat glas, 2010 Ica Bokförlag. Den önskar jag mig... också... (se gårdagens ps)

pps

Är det någon som vet vad det är för något på bilden? Ja, att det är gjort i materialet för dagen ser nog alla, men vad är det? Vem har designat? Jo, de är signerade i botten. Behöver ni en ledtråd? Kanske är det så att han! är gift med hon som designat glasen i min utlottning... :)

onsdag 23 februari 2011

ett eget rum


"Utgångspunkten är att stil inte handlar om pengar. Boken är ett slags manifest kring vår tes att man måste våga leva först innan man får en egen stil. Det är livet som skapar stilen, helt enkelt."

Citatet är hämtat ur det senaste numret av Residence (nr2, 2011) och hon som sa det heter Cilla Ramnek, konstnär & formgivare och en av författarna/upphovskvinnorna till inredningsboken Nesting, boken som hon har gjort tillsammans med fotografen Pia Ulin. (med grafisk form av Marja Pennanen) En bok som många, inredningsintresserade, har hört talas om vid det här laget.

Jag gillar verkligen det citatet, innebörden tilltalar mig. ..."Det är livet som skapar stilen"..., ett statement som tål att upprepas! Min absoluta favoritinredningsbok heter; Ett eget rum och är skriven av redan nämnda duo tillsammans med Nanna Mörner. Underrubriken; Åtta personliga miljöer inspirerar, tycker jag säger det mesta om innehållet. Med betoning på det personliga! Det är så skönt att ibland få kika in i ett ostylat hem och känna att: Här bor det faktiskt någon som lever och gör någonting = stökar till! I den allra positivaste av bemärkelser. Det är väl just det som jag upplever som det mest intressanta i ett hem Vem? och Vad? Alltså vilka som bor i huset och vad de som bor där ska/vill GÖRA där, i hemmet. "Det ÄR livet som skapar stilen"...

Shabby chic, patinerat, wabi-sabi etc., kalla det vad ni vill, men det är något med det naturligt slitna, det icke-perfekta som tilltalar. Det som händer i vardagen, när man verkligen lever tillsammans, också med sina möbler och saker, är intressant, tycker jag. När hemmet tillåts att åldras tillsammans med dig. När förändring  inte bara handlar om att allt ständigt ska renoveras. När förnyelse kan ha en djupare innebörd än att alltid hoppa på den senaste trenden. Det är nog därför som jag tycker så mycket om Ett eget rum.

Eftersom boken kom ut för ungefär 10 år sedan, m a o är gammal enl dagens bokindustris mått mätt, så får man se sig om på andrahandsmarknaden. Om du också vill ha Ett eget rum, så hittade jag två ex. på Bokbörsen, en i nyskick, klick! och en nästan i nyskick, klick!. 


Så hörs vi snart.
:)
/helena



ps. MEN ibland blir man så sugen på något nytt... den härliga doften av trycksvärta som slår emot en när man öppnar en alldeles ny bok... mmm. Nesting finns, bl.a,  att köpa HÄR, klick!, på Papercut
Jag fyller snart år...blink, blink...

pps. På papercutshop.se kan du också köpa dig ett nummer av magasinet Apartamento. "We will not show tidy interiors because they do not exist outside your mothers imagination" säger Marco Velerdi, en av grundarna till nämnda Apartamento.

tisdag 22 februari 2011

Percy var ingen mes!


En och annan kråkspark kan kanske avslöja oss människor. Jag menar angående hur många år vi sitter inne med... men tänk att bokstavligen kunna räkna ut åldern. Ådringen. Årsringarna. Åldern. Finns det något vackrare än trä?! Naturmaterial! Ja, jag har en egen stubbe i vardagsrummet!

Hur många föremål har inte snickrats fram ur det svenska virket? Genom historien. Hur många allmogemöbler och för den delen även s.k. Stockholmsarbeten? Hur många händiga män (och kvinnor?) har inte suttit vid de hemsnickrade köksborden och täljt sig ett bruksföremål. Eller en skogspromenad, med täljkniven i handen, som slutat med något bara till lyst. Något framtäljt av ren glädje. Kanske sittandes direkt på en stubbe...

På baksidan av fågelns lilla sittpinne står det E. Benjaminsson. BLÅMES, 1995. Visst är den fin, min lilla blå/gula pippi?!

Arthur Percy heter konstnären/formgivaren som har designat den fantastiska tallriken. Han var konstnärlig ledare vid Gefle Porslinsfabrik 1923-1953, men han fortsatte att arbeta för fabriken ända till 1959. "...Percys frodiga formspråk, hans måleriska berättarglädje och sinne för det dekorativa kom att prägla det mesta av Gefles produkter i över trettio år..." (Ur Antikvärlden nummer 3, 2011)
Här, klick! kan ni, bl a, läsa historien om en promenad i Kungsträdgården som blev en avgörande händelse i Percys liv!

Läs gärna mer om Arthur Percy (klicka för fin bild) och Gefle Porslinsfabrik i det senaste numret av Antikvärlden. En intressant artikel skriven av Märta Holkers och illusterat med många vackra bilder (foto: Anna Kern, styling: Anna O Söderström) på Gefles alla fantastiska former och DEKORER. Bla min favorit Hyacint.

Glöm nu inte att jag lottar ut en annan härlig designfavorit; Kosta Bodas Mine-glas. Design Ulrica Hydman Vallien! Alla är välkomna att delta. Klicka bara in dig på bilden högst upp i högermarginalen och gå in och lämna en kommentar! Lycka till!


Så hörs vi snart.
/helena


ps Visste ni att i höstas klubbades en "Vinbål med lock",(hinner ni inget annat så måste ni , måste! klicka in er på vinbålen. Fantastisk och pris fick den också; 1925 i Paris) Modell formgiven av Arthur Percy 1923-25, på Stockholms Auktionsverk Moderna (hösten) 2010 för 21 000 kronor. Sedan får ni klicka in er på FABRIKEN!

måndag 21 februari 2011

Inte bara svart/vitt


På gamla svart-vita fotografier ser man verkligen att gråskalan kan vara, är, vacker. Tänk att det finns så många nyanser av en färg som så ofta har varit missförstådd: Grå. Där, mitt emellan de ständigt, i inredningskretsar, så omhuldade kändisarna, Svart och Vit, bor ett helt spektrum av grått.

Grafit & Antracit Grå, visst låter det som ett gammalt strävsamt par!

Djupt ner i en smutsig låda med diverse papper, ett antal planscher, ett par bortglömda litografier och lite annat smått och grått gott, låg det fuktskadade vattentornet. Jag betalade inte mer än någon tia, för hela lådan, på auktion. Det var inte ens den här bilden som jag fastnade för, när jag "rotade" i lådan som stod där på golvet i auktionshallen. Jag tror det var en lito föreställande ett skepp i Halmstad hamn som drog mina blickar till sig. Då.

När jag kom hem såg jag fotografiet och som jag såg det! Det är så fint. Titta bara på de små gossarna som försöker gå upp för alla trapporna til vattentornet, med skidor på fötterna. Vilken sportlovsaktivitet! Visste ni förresten att sportlovet i Sverige har sitt ursprung i de s.k. kokslov som infördes 1940 för att spara på uppvärmningen av skolorna? Tyvärr är bilden inte daterad, men jag gissar att det kan handla om 40-50-tal, baserat på det lilla man ser av skid-outfiten. *ler*

Det vackra fotot krävde en vacker inramning, tyckte jag. Så ett par hundralappar spenderades på en fin, men enkel ram.  Så det ni ser är en bra vintageinvestering á la helena.  Tvåkronorsfoto+tvåhundrakronorsinramning!

Vet tyvärr inte med säkerhet vem B. Bergman var/är. Därför låter jag det vara osagt. Kanske var han en lokal kändisfotograf? Kanske kom han ifrån storstaden? I vår hall kan ni, i alla fall, skymta ett annat fotografi av samme fotograf, där han med sin kameralins, har fångat prinsessan Sibylla, kungens mor, på besök i Borås. Borås band-och hängsle, kan man tyda där i bakgrunden. Förmodligen besökte hon också Algots. Vad skulle hon annars besöka i textilstaden no 1?


Så hörs vi snart.
/helena


ps Det inramade vatttentornet ska få hänga på en riktig hedersplats, tänkte jag... på badrumsdörren! :)

söndag 20 februari 2011

Solstrålar


Slängde ett getöga... på den s.k Gaygalan igår. HBTQ, ni vet. Sarah Dawn Finer sjöng den vackra kärleksvisan, den som tillägnades Victoria & Daniel i somras. Tänkte lite på hur viktigt det är med bra förebilder. Framförallt för unga människor. Varken jag eller mannen hade hört talas om Joel Burns tidigare! Hade ni?



så hörs vi snart igen.
/helena
:)


ps. Jag lovebombar mina läsare! Vill du vinna ett/två Kosta Boda Mine-glas, Design; Ulrica Hydman Vallien? Scrolla då ner till gårdagens inlägg, eller klicka in dig på; mitt&ditt UTLOTTNING!, i högermarginalen och lämna en kommentar! Gå sedan vidare in på Fabriken, om du vill se fler söndagar i bilder.

lördag 19 februari 2011

mitt&ditt - UTLOTTNING!


Då var det äntligen dags! För UTLOTTNING! Jag tänker inte hålla er på halster längre. I måndags la jag ut en liten Tävlingsteaser, där den som ville kunde gå in och kommentera. Petra och Cecilia var de enda två som vågade/ville det (ni ligger bra till tjejer:), det rätta svaret på utlottningsobjekten kom fram redan då. Visst är det Ulrica Hydman-Valliens Mine-glas! Klicka på länken om ni vill se vilka fler färger de finns i.


Nyproduktion för alla, är kanske inte alltid det roligaste, men i det här fallet gillar jag det! Glasen är ändå unika, formen och färgen skiljer sig något mellan alla. Känslan blir att det är just ditt eget glas som vilar tungt i handen. Gedigna och tunga är de! Okrossbara?


Om, jag säger om, jag skulle ha en utlottning här på bloggen så hade jag (så klart!) tänkt att det skulle bli bland några av alla secondhandsaker som trängs här hemma, men som jag skrev i måndags överraskade jag även mig själv ang. denna MINE - GIVEAWAY.


Det var när jag såg glasen och tulpanhandduken tillsammans som jag ville ta ett par färgglada foton och då dök det ner som en blixt från den pastellklaraste av himlar- tanken på glasen i byrålådan! I mer än fem år har de legat där, i sina originalförpackningar!


Glasen var ursprungligen menade som en bröllopsgåva, men något kom emellan. Man skulle kunna säja att det är en skilsmässa som håller än...


I alla fall, glasen är alltså på ett sätt "vintage", eftersom det är ett bra tag sedan de köptes, men samtidigt är de sprillans nya och helt oanvända! Med andra ord; helt perfekta för en utlottning här hos mig på evigakvinnor!




Det hela är mycket enkelt: Gå bara in och lämna en kommentar om du vill vara med i utlottningen! Du behöver inte länka till din sida eller så, men om du vill det eller kanske bara vill slänga ut ett tips till dina vänner, så lovar jag att inte bli sur... men det ger dig inte större chans att vinna, bara en extra guldstjärna i kanten :) OCH eventuellt fler vinstchanser till ALLA = fler glas som lottas ut.


Alla är välkomna att delta, har du ingen blogg eller något konto, så går det som vanligt bra att kommentera som anonym, men glöm inte att tala om vem du är!


Vinnarna dras någon dag i början av mars, så skynda Dig att lämna ett spår i kommentarsfältet, om Du är sugen på en drink... i ett alldeles eget glas!

Uppdatering: 110311 presenterades tre vinnare! Petra, Stina & Ida.



Så hörs vi snart.
/helena




ps Jag har inte riktigt bestämt hur många glas som skall lottas ut, om de ska lottas ut ett och ett eller parvis. Inte heller vilka färger som skall utskänkas, men du får gärna lämna önskemål om favoritfärg! Blå? Röd? Gul? Grön? Orange? De finns även i svart och vitt.

fredag 18 februari 2011

Somebody might wave back


En fredagförmiddag fylld av plikter, gör mitt inlägg för kort. Hade tänkt försöka lägga in ett lite längre inlägg om min utlottning! Tyvärr hinner jag inte det just nu, men snart så...

Jag vill i alla fall önska er en bra start på helgen!
Denna gamla Waterboys-goding kanske kan få er i extra skön helgstämning? Funkar i alla fall på mig!
:)








Så hörs vi snart.
/helena


ps Hoppas att ni också har någon som kliar er på ryggen...

torsdag 17 februari 2011

Ett runt rum



Det är härligt att se sig om ibland, ta en tur om man har tur - hinner man med nästa flyg eller färja, om den inte redan har gått, på grund av andra omständigheter.

Mmmmm, vi är tillfälligt framme, här drar man in dofter så gudomliga att det börjar vattnas i munnen...

MEN vi lever i en snabb tillvaro, så det är bäst att ta tillvara och spara, i nästa stund stinker det pyton, återigen har en orm nästlat sig in och gjort stora luftgropar i vägen, försöker vi klättra upp möter vi bara svåröverkomliga vägbulor på den mulna himlen.

Det drar förbi inom sinom tid och färgerna blir åter klarare, det skimrar och glänser... är det en indisk sari tro?

Vi är på väg igen, över en utjämnad sinnesstämning, stannar ett slag för att få kippa efter luft ifred, jag är plötsligt ensam i ett runt rum, där är skumt, men efter en hel evighet av nattblindhet vänder jag mig in mot väggen igen och hör att Du också kippar efter andan... lugnt och stilla och rytmiskt och livsuppehållande.

har resan fått det tillfälliga avbrott jag väntat på, motorstopp för inre landsväg, tills tanken är full igen.






Snart är det fullmåne-klick!- igen. En del tror att vi människor påverkas av månens olika faser, dragningskraften, framförallt när månen är just full.-klick!-. Vissa tror t o m att vi blir lite galna, mångalna-klick!-. Sömnlöshet-klick!- är vanligare vid fullmåne, tror andra. Att man bör akta sig för sitt husdjur?!-klick!- finns det också studier om. Forskarna är oense, kanske beror den sämre sömnen bara på... att vi glömt att dra ner rullgardinen...


Så hörs vi snart igen. Utvilade och sansade. Som vanligt...
:)
/helena



ps Dikten ovan är skriven av yours truly :) och är ämnad för att läsas upp (ifrån scen), men jag tror att den kan fungera på papper också. Jag tror att det går att höra andningsuppehåll och nyanser, mellan raderna.

onsdag 16 februari 2011

Möt Regina, en 87-årig skönhet.


Då var det dags för torkningen... Jag tyckte att vi kunde behöva lite finporslin också. En gracil porslinskvinna, från Sverige. Tänkte att det kunde vara bra för balansen i tillvaron, ni fick ju stifta bekantskap med en betydligt kraftfullare tallriksmodell igår. Så finporslin it is! Fast att det bara är en vanlig onsdag. Någon därute har säkert något att fira även idag, jag tillägnar denna/dessa "Någon" detta inlägg, med Gustavsbergs Regina, tillverkad mellan 1924 och 1938, enl siten; Svenskt Porslin, en förteckning över svenskt 1900-tals porslin. Överst på bilderna skymtar dessutom ett par assietter ur Rörstrandsklassikern Gröna Anna.

Det var väldigt nära att jag använde rubriken: "Jag torkar Regina 87 år"... ni vet jag har den där lite småjobbiga tendensen att vilja ordvitsa, både lite här och var. Tror att jag nämnde någongång att det inte är mitt fel, allt beror på min uppväxt, enbart. :) Det var väl ändå tur att ni slapp läsa den "långvårdsassocierande" meningen, det första ni gjorde i dagens inlägg. Jag gissar att ni vill bli lite mer inspirerade än så? Särskilt så här en helt vanlig onsdag.  Nog svamlat!

Vill bara avsluta med att konstatera hur lätt och galant det går att torka disken med riktigt bra handdukar. Linne! Nymanglade! Framletade ur djupet av någons gamla linneskåp! Inropade på auktion, ja det gissade ni nog redan. Sex stycken, visserligen med två helt olika mönster, tre stycken med det sommarhalvårsförebådande (finns det i SAOL?) blåklocksmönstret på. De matchar varann så fint, handduken och Reginatallrikarna, med sina skira blommor. Different, but same. På något sätt.

Totalinfluerad av Antikrundan, som jag känner mig idag *ler*, så sparar vi det bästa till sist; Priset! Det är bara det att jag inte kommer ihåg exakt vad jag gav för de runda porslinsgodingarna, förmodligen mer än en spottstyver men mindre än en förmögenhet.
Eftersom handdukarna är nog så viktiga när det kommer till finishen, så... Etthundrasextio kronor för bunten med de sex i linne, så gott som i nyskick. Inte så imponerande billigt, hör jag någon tänka nu, MEN då glömde jag kanske nämna att det ingick en traktörpanna, i koppar, i det priset också...


Så hörs vi senare.
/helena


ps Igår stod jag med diskmedelsskum upp till armbågarna, diskandes våra, med grönska spirande, vardagstallrikar, Greenleaves, om ni vill titta på och läsa om, fler servisdelar.