lördag 4 juli 2015

Let it SNOW!


Lite suddigt, lite snett. MYCKET snett. Har man fokus på annat så har man. Mannen studerar en mycket speciell skapelse. Jag studerar en annan mycket speciell skapelse - mannen! Och så är jag ju så himla glad över den lilla vita "klumpen", den vid mannens fötter. Jojo. Så kan det gå då. Lite snett är inte lätt. Men okej.


En färgglad skidblomma, kallade tidningen den. Det känns passande. Fast den heter något annat...


" 2015-07-01
Let it SNOW!
Så kallas denna skulptur av alpinskidor från Salomon i Borås. De är avsågade av utgående modeller. Ett bevis på att så mycket går att återanvända!
Själva trädet har stått på Hasselbacken i 40 år - och får på detta sätt nu leva vidare.
Park & Natur, som har anlagt hela Östermalmsparken har förverkligat skulpturen, med mycket god hjälp från Viskastrandsgymnasiet, som har sågat och monterat skidorna.
Idégivare till skulpturen är Peter Åkerlund, granne till parken. "


Den vita "klumpen" ingår inte i konstverket, det ser bara så ut. Den matchade de vackra invigningsbanden så bra, tyckte jag. Vi kom direkt ifrån välgörenhetsloppisen när vi gjorde avstickaren till den lilla parken, på vägen hem.

Och "klumpen" är ingen klump, som ni ser. Det är en rund vas. En typisk sådan sak som jag har gått och sneglat på länge, många gånger. Verkar som att jag är den enda som har gjort det. Den enda som har insett dess blomstrande, smått bedagade skönhet. Den har stått kvar i loppishyllan länge nu. Länge nog, tänkte jag. Innan, då, de andra gångerna, har jag tänkt att den var lite för dyr. Bara för att den inte är av någon särskild sort, bara en vanlig "Import". Ni vet, en sådan där vanlig porslinssak från Tyskland eller Tjeckoslovakien. Eller Polen kanske? Sedan har någon målat dit blommor på den. En amatör? En ganska duktig sådan. Men färgen är konstig, ingen vanlig porslinsfärg, den är tjockare, lämnar mer reliefkänsla efter sig. Om ni förstår hur jag menar. Den verkar ömtålig - färgen. Blommorna är avskavda, här och var. Liksom lite vissna. Men det gör inget. Inget kan väl vara vackrare än en skönhet som så uppenbart visar att den har levt ett liv? Ett långt liv? Säkert ett halvlångt i alla fall.


Visst ser den fin ut, mitt i all grönska - skidblomman? Jag tänker på den som en totempåle. Eller kanske som en färgglad minikarusell. Hursom: Let it SNOW! vetja.

:)
/helena

ps Solregn; ett vackert ord på en vacker företeelse. Men Solsnö, finns det? Det borde det göra.

torsdag 2 juli 2015

Rondellros


Straffa mig, om ni vill. Prygla mig. Sätt mig i sträckbänken. Sätt mig bakom lås och bom, om ni känner för det. Men. Men. Det kommer ändå inte att hjälpa. Jag kommer ändå inte att skämmas.


Uppdraget? Planen. Den var klar och tydlig. Entydig. Enkel, men krävde viss finess. Till exempel; så få lugna kroppsrörelser som möjligt och så många snabba ögonvrå-kast som möjligt. Sedan. Iväg. Smög så försiktigt, gjorde jag. På tå. I mörkret som inte var mörkt. Ner till den fula rondellen. För att plocka den vackraste blomman.


Så, straffa mig bäst ni vill. Släng bort nyckeln, om ni så behagar. Jag kommer ändå inte - aldrig! - att skämmas, över att jag plockade den allra, allra vackraste rosen. Den mest ljuvligt doftande.

:)
/helena

Saker som gör den ljusa sommarnatten ljusare


En vit katt.


En välputsad bil.


Ett studentboende som aldrig sover.


Ett moln. Eller två.

:)
/helena

tisdag 30 juni 2015

Det är mycket som ringlar här inne nu...


Vad hände?!? Jag är inte säker, men jag tror att det handlar om latmasken. Och slöormen. Särskilt slöormen, tror jag. De tog kommandot över tiden. Över ledigheten. Över mig. Över bloggen!

Och jag som har så mycket att berätta. Så mycket att delge och visa. Typiskt. Det enda ni får idag är tre typiska ögonblick. Från sovrummet. Latmaskens och slöormens favoritrum. Tre småmurriga foton, för vi ligger ju bakom vikväggen. I ständig lä. På skuggsidan, skulle man kunna säga. På andra sidan vikskärmen pågår livet. Eller nja, ofta har jag ett och annat på gång där i alla fall. Någon "ny" liten tavla. Ett stilleben. Ja, just det ja, igår hittade jag ett så vansinnigt sött litet fat på Emmaus - varför fotade jag inte det? Hm. Måste vara på murrigt humör, eller så.

Hursom, med huvudet fullt av tusen och en idéer är det svårt att fokusera. Men vi gör väl ett försök. Så, idag tar vi ett citat ur boken som jag läser - Drivved från Arkadien. I början av boken pågår ett spännande skifte. Ett sekelskifte. 1899 ska just slå över till 1900! Och jag älskar Niklas Rådströms målande beskrivningar av människor och miljöer! Här kommer ett citat, kanske inte så tidstypiskt, snarare tidlöst. Jag är inte så säker på att jag håller med, inte helt. Ofta tänker jag att ögonblicken är de bästa vi har. De enda vi har. Murriga, eller inte.
" ... Det förefaller som om slump och förvirring kan föra oss människor precis vart som helst. Världen kräver chockerande lite sanning av oss och accepterar förbluffande mycket lögn. Vår väg genom livet går så ofta i en snubblande cirkelrörelse, som när en skogsvandrare gått vilse och gång på gång passerar samma träd. Ingen av oss kan säga hur vi hamnat där vi är och ändå har vi en ofta oövervinnerlig förmåga att göra oss hemmastadda snart sagt var som helst. Varje stund är fylld av ögonblick varav inget förefaller vara det rätta, och det som återstår är väntan. Lika plötsligt som det kan vara för sent att vara ung kan insikten drabba oss att det är för tidigt att vara gammal. ... " 
/ur Drivved från Arkadien
av Niklas Rådström
Wahlström & Widstrand, 1999


:)
/helena

ps Nya numret av Sköna Hem (nr 8) dök ner i brevlådan idag. Har bara hunnit bläddra lite hastigt än så länge, men det verkar lovande, so far. Framsidan. Mm. Mina färger. Grönt och jordiskt varmt. Naturligt. Naturlikt. Hemma i trädgårdsmästare Victoria Skoglunds trädgård. Mm. Vatten. Brygga. Plus en himla massa snygga växter, förstås. Och, ni kan se på mitt foto ovan att det verkligen är taget spontant, för annars hade jag sett till att lägga någon annan sida i fokus än reklamen från ett av de stora möbelvaruhusen...

fredag 26 juni 2015

Flickan i trädet. Mössan i gräset. Och pengar kvar i plånboken.


När jag var liten älskade jag att klättra i träd! Högt, högt upp satt jag och L och hojtade ner på dem som gick förbi. Det fåtal som alls gick förbi, på den förhållandevis ödsliga skogsvägen, där den ståtliga granen stod. Hemma, i trädgården, fanns det flera björkar. En av dem var ett hyfsat klätterträd. Om man tog det första avstampet via det lilla elskåpet på trottoaren strax bredvid, vill säga. Där uppe kunde jag sitta och spana på grannarna - när de klippte gräset och skällde på sina barn, som spelade fotboll för hårt eller högljutt, eller nåt.

Numera klättrar jag mest runt på loppisar och i second handbutiker, som ni vet. Helst sådana med det förtroendeingivande ordet "välgörenhet" före. Högt och lågt "klättrar" jag runt i hyllorna, för att inte missa ett endaste guldkorn. Jakten, skattjakten, är det som driver mig. Nyfikenheten. Att vända och vrida. På allt. Aha, så den servisen heter Maj. Och den heter Flora. Och Viktor. Och Alva. Och en massa annat lär man sig, genom att vrida och vända och läsa på. På baksidan, framsidan och undersidan. Och på sidan, om det finns en sådan.

Igår var en riktigt bra second hand-dag! Förutom flickan, som snällt fick posera i trädet när vi kom hem, så fick vi med oss:
  • En DVD-spelare. En väldigt enkel historia. Men förhoppningsvis fungerar den tillräckligt bra för att det ska gå att spela upp diverse filmer på den, i alla fall.
  • En skjorta. Oanvänd. Ouppackad. Randig. Till Mannen. Den ser snygg ut. På håll. Vi får se sen om den är snygg också. Och skön?
  • Fyra teskedar från Nilsjohan. En gång i tiden inköpta av någon, på varuhuset OBS! Sedan uppenbarligen aldrig använda. Det är en lite udda design på dem, kanske är det därför som de fortfarande ligger kvar, skinande nyblanka, i sin originalkartong? Udda, men snygga. Och bra att äta sin efterrätt med. Hoppas jag.
  • Ett stort fat från Nittsjö. Inte så unikt kanske, men tjusigt. Lite smått oemotståndligt faktiskt.
  • En brevpress. En speciell, unik.
  • Två CD:s.
  • En bok.
  • En förpackning Christina Antikljus, från Liljeholmen.
Allt detta för summa summarum tvåhundrasextiofem riksdaler. Inte så illa va?

:)
/helena

ps Mössan då? Hur var det med den egentligen? Ja, jag vet inte. Helt plötsligt låg den bara i gräset. Kanske var det någon som trodde att sommaren äntligen var här - på riktigt - nu?

onsdag 24 juni 2015

...är vad vi upptäcker hos varann.


"
Perfektionen är inte polerad.
Ofta är det bara något som är uppriktigt menat.
Ett slutfört arbete -
beröm, bönhörelse.
Det kan vara visad vänlighet,
tacksamhet...
Perfektion är vad vi upptäcker hos varann.
Vad vi ser återspeglas.
Och om perfektionen undflyr oss
spelar det ingen roll.
För det vi har i ögonblicket är tillräckligt.
"
/ur Barnmorskan i East End, avsnitt 5


:)
/helena

ps Perfektion är att ha en man som erbjuder sig att vara "sekreterare" och skriva ner ett underbart citat åt en, när man själv är för trött. Så att man sedan kan använda sina sista krafter till att blogga in det - citatet - här!