onsdag 19 juni 2019

High 5! vintage - En midsommarnattsdröm


Jag tänker mig att han vankar av och an. Otåligt. I väntan på att dagen ska gry. En ny dag. Följt av en lång, ljus kväll. Och en evig natt. En ljummen natt, med dimman tät runt grönskans fötter. En natt full av drömmar.


Sju sorters slipsar har han. Nej, fler förstås. Många fler. En för varje dag i almanackan. Och en för varje natt...


Här är midsommar-gåvan han ska skänka henne. Hon med stort H. En evigt blommande gåva. Naturligtvis.

"... Cool dewy morning,
Blue sky at noon,
White mist at evening,
And large yellow moon ..."

Han övar på Shakespeare ett slag, sedan kastar han den ifrån sig. Han vill tänka framåt. Se en framtid för dem båda. Han lyfter försiktigt upp boken med alla älvorna. Det är höstens älvor. För hösten kommer snart, det går med vindens fart. Det vet han (trots att han lyssnar mer på Lennon än på Ledin...).

Han läser The Song Of The Rose Hip Fairy, av Cicely Mary Barker, högt för sig själv. Stänger sedan den lilla boken varsamt, för att långsamt börja klä på sig och ge sig av mot den blommande festen som snart ska ta sin början.

Han nynnar på vägen ut. På små grodorna, små grodorna är lustiga att se.

<3
/helena

ps Inspirerad av mig själv. Hur mycket hybris kan man ha? ;) Kommer ni ihåg High 5! vintage - Efter Oscarsgalan? När hon precis kom hem efter en lång natt? Här tänker jag lite samma, fast tvärtom. Att han är ivrig att komma iväg. Till sin midsommarfest. De fem vintage-tingen får ni själva tänka ut. Eller om det är sju?

tisdag 18 juni 2019

När Nylund gifter sig med Mari


Ni vet ju redan vad jag tycker om att pynta: Jippie! Hurra! Yeah! Lite så. Kul att få ändra om lite. Bara flytta på ett par saker. Låta något komma ut ur prylgarderoben och något annat åka in. Lufta grejerna en aning. Lyfta fram något som hamnat i skymundan. Se saken ur nytt ljus. Nya kombinationer kan ge nya tankar. Vintage-tankar. Bra att tanka ny inspiration genom att ge tingen luftombyte och andra rumsliga perspektiv.

Asch. Det behöver inte låta så pretto. Eller VARA det. Bara gör. Bara öppna byrålådan och plocka fram den där stuvbiten med gula rosor på. Låt den nätta palmvasen få samsas med den blåvita draken. Låt det blågula lysa upp på nya sätt.

Ibland förvånar man nästan sig själv. Som när Nylund gifter sig så bra med Mari. När det lilla storblommiga fatet visar sig trivas så bra ihop med den tvärsäkert randiga vasen. A match made in heaven. Vintage-kärlek! Ett riktigt midsommarbröllop. Mitt på vårt köksbord.

<3
/helena

ps Sorry. Det var inte riktigt meningen att det skulle bli Herr Åkessons våta dröm över de här bilderna... Men. Ni vet ju vad jag tycker: Det blågula tillhör oss alla! Och det gör alla andra färger också. Men ibland vill man ju bra gå lite bananas vad det gäller det blågula. Det är ju så himla snyggt!

Kort & gott & glatt & färdigt!


Nu är det klart. Mitt lilla Midsommar-kort.

:)
/helena

Bara ett kort (& gott konstaterande)


:)
/helena

måndag 17 juni 2019

Får jag lov att visa er en sak?


- Står det något där? Är det bara några bokstäver? Betyder de något? Är det ett ord? Men visst är det väl ett L där? Och ett O? Med ett V på slutet?


Frågorna som for igenom mitt huvud, när jag stod och studerade föremålet som mest såg ut som en pinne, var många.


Men det var nog inte bara en pinne. Det var en väldigt fint utskuren träbit. Och visst stod det något där nere.


Rester av röd färg kan skönjas här och var. Och innanför, det som ser ut som ett slags snällt galler, ligger några träkulor och väntar på att någon ska komma och röra på saken. Skaka på grejen, så att den börjar låta.

LOV. Visst står det LOV. Men inte bara. Precis där träet med ålderns rätt - och av användning - har spruckit ska det vara ett I. Och efter det ett S. Och till slut ett A. Vad blir det? Jo, LOVISA. Det här föremålet har tillverkats till Lovisa. En gång i tiden. Visst är det fint?

Sedan finns det ett efternamn efter Lovisa också. Och ett årtal. Och om det årtalet stämmer, och det här inte visar sig vara en fint gjord modernare replik, så har jag köpt en antikvitet för fyrtio kronor. Inte dåligt va?

Får väl ta och konsultera Knut K eller så, för att få bekräftat att den är så pass gammal som det verkar. Och googla lite på Lovisa H också då kanske.

Eller så fortsätter jag bara att njuta av mitt vackra föremål, och känslan det ger när jag håller det i handen.

Den där svindlande känslan som ilar i kroppen när man tänker på att någon har hållit den i handen för första gången redan 1879. För 140 år sedan. Känslan av nyfikenhet. En undran över hur trät kändes när det var alldeles nytt? Om det var slipat lent som sammet? Om den röda färgen lyste ikapp med solen? En undran över mängden tid som gått åt för tillverkningen. Om någon suttit många lediga kvällar och täljt och tänkt på den lilla som skulle få gåvan.

Jodå, det går fortfarande att hitta ovanliga saker i en helt vanlig second hand-affär. Till bra pris. Om det nu alls finns något som heter "helt vanlig" när det gäller något i den stora, vida second hand-världen.

:)
/helena

ps Jag ska inte skvallra, om ni inte har fattat vad det är. Om ni inte alls har en aning om vad föremålet ska användas till, så får ni förstås fortsätta att fundera ett tag till. I lugn och ro, liksom. Men jag kan väl avslöja så mycket som så - att det hela rimmar på ordet skvallra...

lördag 15 juni 2019

Plastmagen


Häromdagen, när vi skulle välja mellan brittiska Vera eller ännu ett avsnitt av den franska spännande, men något sega thrillerserien vi håller på att ta oss igenom, hamnade vi mitt i ett hav av plast istället. Ett äckligt, sörjigt, sorgligt hav fullt av plast.

Plastic everywhere! (2018), heter den tyska dokumentären som vi såg.

Och SOM vi såg. Och VAD vi såg. Plast överallt - som den heter i översatt version. Överallt, verkligen. Precis överallt. Högt och lågt och pantat och högteknologiskt och opantat och ologiskt. Tänk att plasten har tagit över våra liv på det sätt som den har gjort. Tänk att vi har tillåtit den att ta över. Över, över. Överallt.

I många länder har man inte ens något fungerande pantsystem. Vissa storföretag lobbar för de billigare engångsflaskorna och därmed får miljöaspekten stryka på foten, istället för att det införs verkligt miljövänliga retursystem. Och naturen - och djuren - och våra barn - får betala priset.

Bedrövligt, är ett ord som kommer för mig. Bilderna som flimrar förbi gör mig fysiskt illamående.

Barnen i Kina som leker i plasthögarna. De sover bland plastskräpet och leker sedan vid vattendraget i närheten. Ett vattendrag fullt av halvdöda fiskar som dukat under av människans oansvariga sätt att hantera - och exportera - plastavfall.

Mängden plastsugrör som tillverkas och förbrukas i USA på en enda dag då? Gulp. Siffrorna svindlar. Så onödigt. Som om vi inte åtminstone kunde dricka vår snabbmatsdryck ur pappmuggar utan plastlock och sugrör av plast?!

Över hela vår jord fraktas plastavfall och sprids sedan vind för våg. Plasten försvinner inte, den omvandlas bara till mindre delar. Och till väldigt små delar: Mikroplast. Som vi inte kan uppfatta med blotta ögat. Men som ändå finns där. I haven, bland annat. Där fiskarna får det i sig. Sedan fångas fisken, som vi går och köper och lägger på tallriken. Och gissa vad som händer då? Vi människor får tillbaka det plastavfall vi inte lyckats återvinna och återanvända genom att vi äter upp fisken. Simsalabim bara, så är din mage full med plast! Visserligen mikroskopiskt små mängder. Men många små mängder blir sammantaget mycket i längden.

Sorry. Det var kanske inte det här ni ville läsa om en av sommarens vackraste dagar. Ni ville säkert bara få fortsätta att gå på ert grönbete i lugn och ro. Och det förstår jag så väl. Men det går inte att blunda längre. Plasten är här för att stanna. Och vi måste bli bättre på att ta hand om den. Så är det bara.

Men. Världen är trots allt mer hoppfull än plastfull... Och därför finns det strimmor av den hoppfullare varan även i den här tunga dokumentären. Plastbanken och halmstrån, är två av orden som håller hoppet levande i samband med vad som görs i detta nu för att förändra världens sätt att hantera och se på plastavfallet.

Se Plastic everywhere! Om du vågar. Och bryr dig. Och vill veta mera, för att kunna bry dig ändå mera.

:)
/helena

ps Plast överallt finns att se på svt play i några skälvande dagar till, om du befinner dig i Sverige. Annars får du väl helt enkelt leta reda på den i någon annan strömmande del av den stora, vida skärmvärlden.

fredag 14 juni 2019

Allt äger den som hoppas kan


Plötsligt slog det mig, när jag stod där inne på Erikshjälpen och beundrade de intrikata faten från Upsala-Ekeby, att allt påminde om själva sommarlovet. Om de oändliga veckorna som ligger framför. Evighetslånga dagar av frihet och frisk luft.


Och så några välbehövliga, vilsamma regndagar inomhus. För att hämta krafter. För att föda ny kreativitet.


Våga ha det långtråkigt! Den meningen skulle bli mitt enda råd till dagens sommarlovslediga barn och ungdomar, om någon skulle be mig om ett enda råd. Låt klockorna stanna en stund. Låt mobilen stanna i fickan en stund längre än vanligt.


Läs! Det skulle bli mitt andra råd, om någon bad mig om två. Ta med dig boken ut i hängmattan. Sätt dig på en lagom smutsig parkbänk och läs. Läs på stranden. Och i gräset. Läs i bersån och lite när och var som helst. Läs vad som helst. Men läs helst något som ger dig ny kunskap, som ger dig möjlighet att se på världen med nya perspektiv. Läs något som låter dig se på din omvärld med hjälp av någon annans ögon. Läs, bara läs!


De efterlängtade utflykterna. Långa och många. Men också korta och koncisa. Glöm inte allt som finns i din närhet. Bakom knuten finns inte bara en annan knut, där finns också en annan berättelse. Någon annans historia.


Ibland behövs inga ord. Ibland talar saker för sig själva. Precis som människor.


Och glöm inte att sommarnatten är lång. Och att du aldrig behöver känna dig ensam när månen är vaken och håller dig sällskap.

<3
/helena

ps Mannen köpte en skjorta och jag hittade en oöppnad förpackning med klassiska skurtrasor. Bra att ha saker. Sedan kan det förstås hända att vi hittade något mer som fick följa med oss hem från Erikshjälpen i Skene. Kanske en sak. Kanske två. Kanske två saker som syns på någon/några av bilderna ovan. Kan ni gissa vilka? Känner ni mannen och mig tillräckligt väl för att göra en kvalificerad gissning? Hm.