söndag 21 december 2014

Med hopp om en god vintage-jul


Tomtenissorna & jag har fejjat lite. Och tänt alla fyra ljusen i den gröna Gabrielstaken. Mannen har skrivit en julsång! Längre ner får ni ett smakprov.


Vi tittar ut över hemmet och konstaterar - än en gång - att december är en kort månad. Alldeles för kort för att hinna julstäda.


Med lite tur, lite skicklighet och mycket kärlek kommer julen säkert att bli bra ändå.


Jesusbarnet, hen bara nickar och håller med.


För egentligen är det ju ingen konst att känna julstämning bland dansande dammråttor och knastrande brödsmulor. Ingen konst alls faktiskt. Bara att släcka i taket och tända ett ljus.


Eller två.


Om man skärskådar dessa sju foton kan man faktiskt hitta en och annan grej som inte är vintage. Men de är lätträknade. Det går nog inte åt mer än fem fingrar för att hitta dem. Till och med de gröna stearinljusen är köpta second hand.

Snart ska vi äta paj och titta på Berättelsen om Pi. Först tar vi ett par strofer ur mannens alldeles färska, nyskrivna julsång. Den har tydligen inte ens hunnit få en riktig titel än. Avverkning och Inte ett barr ligger dock högt upp på förslagslistan.

" far gick ut i skogen att hugga oss en gran
han tog med sin 'massäck' och blev borta hela dan ...
... Den första granen var för lång, den andra var för kort
den tredje, hur han snurra den, den vred sig alltid bort,
den fjärde var för sned, den femte blev till ved
den sjätte verkade som att den var av plastig sort 
Det verkade då som om skogen hämnades, han snubbla på en rot
börja då att linka, för det smärtar i hans fot
den sjunde granen var för bred - den nionde med ... " 

/av Mannen


:)
/helena

fredag 19 december 2014

Prinsen, blommorna och en himla massa tvätt


"Nu under vintern pryder blåa hyacinter upp vid porträttet av drottning Sophia. Hyacinter i de ytterkrukor prins Eugen själv formgav och lät Gustavsberg tillverka omkring år 1914-15. Allt speglas i den italienska byrån från 1780-talet."

Mannen tog på sig skjortan som har en trollslända i armhålan och begav sig till julavslutning med jobbet. Jag har slängt upp fötterna i soffan en stund och bläddrar i Blomsteråret på Waldemarsudde. Även om sommarbilderna känns lockande, så fastnar jag hos de blåa hyacinterna på sidan 81.

Det hänger tvätt överallt. Överallt. Och jag hann aldrig plocka fram min lilla Waldemarsuddekruka till första advent. Brukar alltid tänka att jag ska sätta blåbärsris i den då.

Nu, lagom till krukans hundraårsjubileum har det kommit en ny bok om Waldemarsudde, blommorna och krukan. Och Prinsen förstås. Prins Eugens värld av blommor. Har sett den vackra framsidan lite här och var den senaste tiden, på bloggar och i inredningstidningar. Skulle inte ha något emot att lägga den på bordet jämte mitt något äldre auktionsbokfynd.

Drömmer mig längre bort bland blombladen. Gillar särskilt att det finns skötselråd längst bak i boken, till alla blomsorter som visas. Och så är det kul att se att en del tidsmarkörer från 1980-talet har slunkit in bland allt det andra anrika. Som tidstypiska gardinuppsättningar.

:)
/helena

ps Min "gamla" bok från 1982 finns att beställa second hand. Både på antikvariat.net och bokborsen.se senast jag kollade. Bokbörsen hade flera ex. till skapliga priser.

onsdag 17 december 2014

Hen-staken och mera Rörstrand


Mina två vackra ljusbringare. Inköpta på två olika välgörande ställen. Stiftelsen Vitryssland och Emmaus.


Gossen med det lockiga håret - jag tänker mig att det kan få föreställa Jesus-barnet. Och Rörstrands-lyktan. Ni vet, de där värmeljuslyktorna som jag tydligen samlar på. Ett, tu, tre, så hade jag fyra. Egentligen fem, men en gick sönder.


Älskar det lockiga håret och den lilla foten som spretar!

:)
/helena

ps Men mannen tycker att det ser ut som att Jesusbarnet har bröst. Han tror att det är en flicka. Och jo, det är klart, det finns förstås mycket som talar för det...

Bara som så


Som ett korallrev.


Som fragment.


Som celler som delar sig.
 
 
Som konfetti!


Som ett kalejdoskop.


Som en avlägsen galax.


Och så är det bara tusen juleljus.

:)
/helena

måndag 15 december 2014

Made in Bethlehem


Tror inte att det var för den här broschens skull som jag ropade hem en ask med smycken, på en lokal auktion, en gång för länge sedan. Förmodligen var det någon helt annan brosch som jag hade siktet inställt på då. Nu inser jag att det här förmodligen är den vackraste jag äger.

Pilligt, pilligt måste det ha varit att få det intrikata mönstret runt stjärnan att se ut som finaste spets. Är ingen expert på materiallära direkt, men jag förmodar att detta är pärlemor. Skimrande.

Stjärnan självlyser nästan på mitt bröst och jag känner mig så fin. Made in Bethlehem, står det på baksidan. Just så. Med två h:n.

:)
/helena

söndag 14 december 2014

Ordlös


Sitter och plockar bland orden.

Mannen sitter en bit bort, hans skärm skymtar till höger. Jag tror han spelar "bananen". Det hörs inte så mycket. Ibland grymtar han liksom till och det gamla skrivbordet skälver i sina grundvalar av trycket från hans speliver. Aha, nu hörs det något annat. Svagt, för han har satt hörlurar i öronen.

Plockar och plockar bland mina låneord. Har inga egna idag. Hudlös och ordlös är allt som kommer för mig. Försöker plocka loss några ord som verkar vilja säga någonting.

Hur jag än plockar så känns det inte som att några av mina kombinationer blir bättre än de som redan finns, ifrån början. Konstigt. Sitter de ihop så av en slump? I så fall är slumpen bättre än jag. Idag.

Hittar till slut min favorit:

chant forest
could breast
shine winter

Slumppoesi. När den är som bäst. At it's best.

:)
/helena

ps Pride & Poetry. Sorry, skulle inte göra någon mer reklam för Magnetic Poetry nu. Inte just nu. Kunde bara inte låta bli. En Jane Austen-version känns så rätt. På något tidlöst sätt.

lördag 13 december 2014

Kärt barn


Ni har säkert sett henne förut.
Den lilla läserskan.
Hon som bor i det murriga hörnet ovanpå den gröna bokhyllan.
Har försökt att lyfta ner henne därifrån ett par gånger, vill så gärna få bättre ögonkontakt.
Men hon vill inte.
Hon trivs bättre där, med en bok i handen.
Ibland kallar jag henne bokslukerskan.
Om någon skulle fråga efter mina fem favoriter här hemma, så skulle hon inte glömmas bort.
Hon är mest mannens lilla flicka.
Han ärvde hennes lockar från äldre generationer.
Men det är i mitt hjärta hon bor.
Hon har ett namn, en inskription, någonstans, men det har jag aldrig brytt mig om att studera.

En dag började jag fundera på om hon inte var lik någon? Någon klok och modig.

Numera kallar jag henne Malala.

:)
/helena

ps I am Malala.