lördag 14 januari 2017

Tyngdlös


"Du lever förstås på månen" - får jag ofta höra med anledning av min så kallade naivitet. "Och ni då", skulle jag kunna fråga, "som påstås leva på jorden: varför har ni då till den grad förlorat fotfästet?"


/ur Galärdagbok (1992)
av Imre Kertész
(översatt av Ervin Rosenberg)
(Norstedts Förlag, Stockholm 2002)



/helena

fredag 13 januari 2017

Idag är det Knut, i morgon Felix.


Eftersom det riskerar att bli lite gubbigt här, börjar vi - såklart - med två flickor. Flickorna (och pojkarna), som så glada svänger runt Hilding Nymans stämningsfulla julgran. 


Sexton detaljrika, tidsenliga färgplanscher finns med som illustrationer i kompositören, kyrkomusikern och musikpedagogen Felix Körlings klassiska barnvisebok: Kisse-Misse-Måns och andra visor. 1913 gavs boken ut för första gången, enligt uppgift på wikipedia. Vårt ex är mycket mer samtida än så, skulle tro att det är en 1970-1980-talsupplaga som finns här hemma i vårt eget blygsamma musikbibliotek.


Felix Körlings Julpolska dansar ut och in dansar hans Snögubben istället. Eller ska jag kanske säga att snögubben dansar in och ut och in och ut igen...? För just nu hör jag, genom den öppna fönsterspringan, hur de sista resterna av gårdagens snöfall regnar bort igen. Suck. Lite trist. Men visst, så är livet - vinterlivet.

Men nu ska vi inte deppa, vi ska avsluta arbetsveckan skojigt. Skojigt, ja. Precis så ska Snögubben framföras enligt notanvisningen. Lite kul. Här kommer texten. Noterna får ni leta reda på någon annanstans. Varför inte på bibblan? Då kan ni ju ta er en närmare titt på färgillustrationerna av Hilding Nyman samtidigt, om ni vill. Nu texten till Snögubben:


Det står en gub-be vid vår knut, Fal-le-ra, Fal-le-ra! 
Han ser så rys-ligt sko-jig ut. Fal-le-ra, Fal-le-ra! 
Han vit klädd är från topp till tå, ja, 
av stenkol är hans ö-gon två, ja, 
Fal-le-ra, Fal-le-ra, och han kan ej ur fläc-ken gå. Ja!

Till nä-sa han en mo-rot fått, Fal-le-ra, Fal-le-ra,
och ö-ron har man ej be-stått. Fal-le-ra, Fal-le-ra!
I värs-ta ky-lan bäst han mår, ja,
när det blir varmt han snuva får, ja, 
Fal-le-ra, Fal-le-ra, och grå-ter bort sig tår för tår. Ja!



:)
/helena

onsdag 11 januari 2017

Lampett, två, tre...


...så var den uppe! Jodå, var bara tvungen att visa er hur fin den är - lampetten. Ljushållaren i koppar som jag hittade på Myrorna i måndags. Den är inte så stor, därför får man välja ett lagom långt ljus, annars sticker det upp ovanför själva ljusbrickan.

Sorry. Angående bildkvalitén. Blixt och dunder, ni vet. Eller åtminstone blixt, så att ni ska kunna se det romantiska mönstret ordentligt, trots att mörkret har gjort sitt inbrott. Får lite Arts-and Crafts-vibbar över designen. Med den rara blomman överst, bladen som slingrar sig upp längs sidorna och hjärtat i mitten.

Tänk. Tänk att någon har gjort allt detta för hand. Klippt ut en bit koppar och sedan börjat - ja, vad kallar man det - stansa? hamra? - fram dekoren och bården runt kanterna. Själva ljuskoppen är löstagbar, och väldigt fint gjord, med en praktisk öppning där bak som tillåter viss justering av storleken.

Ja. Tänk. Vad mycket hantverk man kan få för trettiofem kronor. Trettiofem. Jodå. Återstår bara att se om jag ska leta upp en annan permanent plats åt den, eller låta den sitta kvar här ovanför TV:n. Lite mysigt är det ju att kunna kika upp mot den när nyhetsrapporteringens värsta, mest realistiska, bilder flimrar fram där på rutan nedanför. Som en slags motpol. En mysig motpol.

<3
/helena

ps Ett extra viktigt ps. En påminnelse. Fick information om Förintelsens minnesdag i brevlådan häromdagen. 27 januari, ni vet. I år infaller den på en fredag, så flera arrangörer runt om i landet väljer att lägga sina minnesprogram någon dag tidigare eller senare, för att inte krocka med shabbaten. Själv funderade jag på att låta de starka berättelserna från förra året få klinga kvar i minnet ett tag till, innan jag tillför några fler, men. Men så läste jag att den charmiga, stjärnögda skådespelaren Sara Sommerfeld kommer hit (till Borås) och visar filmen hon gjort om/till sin farmor: Min farmor och Förintelsen. Såg den aldrig när den gick på TV nämligen, så det känns bra att få möjlighet att uppleva den på en större duk, dessutom i sällskap av Sara och publik. Vi får väl se. Här hos Forum för levande historia kan ni gå in och läsa om vad som händer just där ni bor, eller i närheten. Kanske vill man bara gå och tända ett ljus, till minne av de som fick sätta livet till på grund av ingenting annat än att de hade "fel" färg på ögonen, eller utövade "fel" religion, eller kom från "fel" land, eller älskade någon av "fel" kön, eller hade "fel" åsikt, eller... Känns så extra viktigt att minnas och uppmärksamma nu, nu när världen håller på att förvandlas till en mer och mer endimensionell plats igen. Om vi inte ser upp, i tid.

tisdag 10 januari 2017

Varför dras jag alltid till så konstiga drag?


Kan stå jättelänge och bara beundra en sådan här sak. För att den är så märklig. Och konstig. Vem kommer på den här typen av motiv egentligen? Vilda manar, en spänd båge och några stackars sårade rådjur. Måste vara något historiskt som förlaga här va? Någon krigargudinna, eller en amazon. Konstigt är det i alla fall.


Eller den här. Vad är det för något? En keramikväska med svulstiga, orange frukter? En vas? En praktisk kruka? Haha, ja jag har ingen aning, men fascinerande är den.


Eller det här. Här blev jag stående en lång, lång stund. Kunde liksom inte slita mig från det psykedeliskt blommiga 70-80-tals tyget på soffan. Och den gröna pallen sedan då, jag tyckte att den var jätteläcker... Med sina bruna fransar och allt.

Som tur är, är det väldigt sällan jag kommer hem med något sådant här, oftast sansar jag mig och kommer hem med något riktigt fint. Som igår, då hittade jag något riktigt fint. På Myrorna. Har redan satt upp det lite provisoriskt och provat det. Mer än så säger jag inte. Inte nu. Ni får med största säkerhet se vad det var för konstigt jag släpade hem igår, så småningom. Fast det var ju inget konstigt, det konstiga fick stanna i affären. Men kul är de allt att titta på - alla de konstiga grejorna.

:)
/helena

ps Kameran fick stanna hemma igår eftermiddag, allt var bara blött och mörkt, det kändes inte lönt att släpa runt på den. Fotona ovan tog jag för ett par månader sedan. På Gärdhems second hand i Dalsjöfors (ett litet samhälle någon mil utanför Borås). Tre våningar fulla med allt möjligt konstigt och fint och bra och praktiskt och prisvärt. Kan varmt rekommendera en tur dit, om ni råkar vara i närheten någon gång när de har öppet - oftast bara på lördagsförmiddagar. Gå gärna in på hemsidan och kolla in öppet-dagarna, och läs lite om var pengarna som samlas in hamnar.

måndag 9 januari 2017

Välförankrad outfit


Vardag igen, på riktigt. Då gäller det att hitta de små guldkornen. Att göra det där lilla extra. Som att komma ihåg att sätta tillbaka den Nalle-formade reflexen i mannens jacka efter tvätten. Eller att unna sig något gott att äta. Eller att ta på sig den hoppfullaste klädseln man kan hitta i garderoben. 

Känns nästan som att ha en stor, glad mun mitt på magen, även om det såklart är något helt annat. Ett ankare. Och ni vet väl vad ankaret står för? Hopp. Tro, hopp och kärlek, ni vet. Ankaret står för hoppet, och är det något vi behöver 2017 så är det väl en stor portion hopp. Som en slags besvärjelse ler hoppet mot oss där, mitt på min mage.  

 
Sssccchhh, säg inget, men det är egentligen ett nattlinne. Och det är inte ett second hand-köp, det är ett när-jag-ändå-är-här-inne-och-bunkrar-upp-matförrådet-köp. Alltså: ett nattlinne köpt på ICA Maxi. Att det står något om made in China, eller något liknande, på lappen i nacken vill jag helst inte tänka på. Men jag litar på ICA. Tänker att de har koll på sina tillverkare och leverantörer. Så, även om det inte är det allra mest miljövänliga i världen att skicka nattlinnen mellan två kontinenter, så tänker jag att de har koll. På de viktiga miljöaspekterna av tillverkningen. Och på de superviktiga humanitära aspekterna. Arbetsmiljö och löner och sådant.

Örhängena känner ni säkert igen. Riktiga favoriter. Vintage, förstås. Alltid bra att ha ett par extra ögon med sig. Särskilt när man ska ut och spana i second hand-djungeln. Laddar för min första skattjakt 2017 nu då. Laddad!

:)
/helena

ps Byxorna är second hand, men de syns förstås inte i bild. Och blusen! Här kan ni se den blommande Paisley:n på riktigt nära håll. Tror jag skrev något om att mönstret påminde om en trädgård i september då. Men nu tänker jag att det liknar ett undervattenslandskap. Koraller och vattengräs och tång och blommande vattenrabatter. Och så gömmer det sig säkert en och annan sjöhäst där någonstans i det djupa vattnet.

söndag 8 januari 2017

Snölyktor som aldrig smälter


Åtta, har jag nu. Åtta vita ljuslyktor. Åtta vita ljuslyktor från Rörstrand. Eller rättare sagt; åtta värmeljushållare från Rörstrand.

 
Idag, eller snarare igår, för nu är det redan en annan dag, tänkte jag gjort något fint med mina åtta lyktor. Något fint utomhus. Något fint i snön. Något fint att visa er.


Men jag hann inte innan dagen - och jag - var helt slut. Så då ställde jag upp ett par av dem i kökshyllan istället. Inte så spännande kanske, men allt kan ju inte vara spännande här i livet. Som sagt, jag har åtta nu, de flesta med julmotiv, men de här två är så fina med sitt året-runt-neutrala och smått "snurriga" uttryck.


Åtta, som sagt, sedan har jag två till som är nästan likadana. Med tulpanmotiv. De är också fina. De är också från Rörstrand. 1980-talsdesign, har jag hört.


Haha, förlåt för att jag uttrycker mig så stolpigt. Lite kantigt, som ett slags robotspråk. Måste bero på att det är så sent. Eller tidigt. Och att dagen är alldeles slut, eller alldeles nypåbörjad. Och att jag är slut, som sagt.

Annars? Jo. Har haft en riktigt fin helg hittills. Sett och hört både det ena och det andra. Fått ett och annat gjort också. Och tvättat lite.

Här kommer, avslutningsvis, tre citat som jag snappat upp de senaste dagarna. Tänker inte tala om var de kommer ifrån, ni får fundera lite på dem först. Sedan kanske jag berättar mer runt dem. Sedan. Kanske.

"Vackra saker ber inte om uppmärksamhet."
"Jag fick diskbråck, för jag orkade inte bära mina egna tankar om hur betydelsefull jag är!"
"Den bästa vältaligheten är den som får saker gjorda."

:)
/helena

ps På tal om ljus. På tal om eld. Slår precis upp dagens morgontidning (Borås Tidning) och läser om 50 lokala eldsjälar. Vilken bra idé att uppmärksamma de som nästan aldrig får - eller eftersträvar - någon särskild uppmärksamhet. Så fint tänkt, att prata med dem om deras engagemang. Engagemang som sträcker sig långt bortanför det man bör och måste göra. Engagerade händer som sträcker ut en hand till de som vill och behöver det. Från ungdomsidrottsledare till scouter till kulturtanter till kulturflickor till allt däremellan till allt man kan tänka sig till allt mellan himmel och jord (har inte hunnit läsa om fler än två än...). Så fint tänkt att uppmärksamma dem liksom. Blir lite tårögd faktiskt. Synd bara, att det inte fick plats 500 eldsjälar på de trycksvärtade sidorna. Eller 5000. För jag är säker på att de finns där ute. En massa, massa människor som bryr sig. Om en massa, massa annat än bara sig själva. Visst känns det tryggt att veta att de finns där ute, och lyser upp i mörkret?

fredag 6 januari 2017

Vem vattnar nattens tankar?


Det ligger ett tunt lager snö på mina tankar
Ingen ser vad jag tänker
Det är mörkt här
Men det är det ingen som ser

Snön ligger och jag med
Vi bidar
Väntar
Bildar drivor
Av förväntan

Ingen ser vad någon tänker
Det är mörkret som har fallit
men det är det ingen som ser

Ligger vaken
Naken
Inte bokstavligt, bara nästan

Snön är tunn
Lövtunn
Som Lövtunn biff från Findus
Det vet nästan alla
Men ingen, nästan, låtsas om att någon annan vet eller äter det

Jag ser vad du tänker
Inte för att jag är synsk utan för att du är genomskinlig
Som ett tunt lager snö

Vaken
Naken
På tomten
I tanken
På marken
Som ett tunt lager snö

Men det är det ingen som ser
Mörkret har fallit tungt här
Som is

Istappa inte bort dig nu, lille vän
Det kanske inte finns någon som följer dig hem, sen
När du är naken
Och vaken
När mörkret har fallit

Stig opp
Som en sockertopp
Det har solen gjort
Solen hörde dina böner

Det låg ett tunt lager snö på mina tankar
Nu är jag naken, nästan
Men det var det ingen som förstod
Mer än jag
Och du
Och mörkret
Och några miljarder ljusår till


<3
/helena