lördag 3 december 2016

Nu har jag beställt mina!


"Årets julklappsetiketter är skapade av illustratören Jenny von Döbeln, som genom att blanda gamla och nya tekniker ger sina motiv ett alldeles speciellt uttryck.


Pengarna från försäljningen går bland annat till vår telefonjour, dit många ensamma människor ringer under julhelgen. Med din hjälp kan vi se till att någon lyssnar på de som hör av sig och på så sätt bryta den tystnad som många upplever speciellt under julhelgen.


För bara 60 kronor får du 18 etiketter plus brev- och sigillmärken. Direkt hem i brevlådan.


Läs mer och hjälp oss att göra julen godare på www.redcross.se/jul ..."




<3
/helena

fredag 2 december 2016

Katt i fönstret



"Katt i fönstret, träd på torg, timmarna står stilla
Brev från dig, långt härifrån och tiden den står stilla
Du dansar genom nätterna, jag hör ditt skratt ända hit
Ditt hår var svart, din hud så brun, och din klänning den var vit
Gröna ögon som katten där och du badade med månen
Och tvingade mig att lyssna när du spelade på den där saxofonen

Katt i fönstret, regn på torg, här står tiden stilla

Jag skriver bok, jag skriver bra - Och jag vill inte komma till slutet
Solen har bränt i veckor och dar - Och jag har nästan inte varit ute
Jag älskar kvinnan i min bok Men snart måste vi lämna varann
Det är historia och fantasi Men kärleken den är sann
Gröna ögon, kolsvart hår, som katten som kom hit en dag..."

/Ulf Lundell, Katt i fönstret



<3
/helena

torsdag 1 december 2016

Ut med det gamla, in med det gamla


Nackdelen med att jobba en del hemifrån: att omgivningen (läs Martin Timellande grannar, miljöovänliga gräsklippare, miljöovänliga lövblåsar och byggboomen) inte alltid har möjlighet att vara så tysta som skulle behövas för optimal koncentration. Då gör jag något annat en stund. Som att prova den helt otippade livsmedelskombinationen saltgodis och lagom mogen banan.


Eller så dekorerar jag om i någon vrå. Den ständigt föränderliga skärmväggen i sovrummet håller just nu på att undergå en smärre jul- och nyårs-makeover. Med några små inslag av vår och advent.


När jag säsongsdekorerar, pysslar som vissa säger, tänker jag oftast i termerna: ska även hålla långt efter jul, eller vad som nu råkar vara aktuellt. Visst vill jag ha juligt runt mig, men inte på ett påträngande sätt. De flesta sakerna bör funka även när det inte är jul. Eller påsk. Och färgerna bör, ska, passa in med de vanliga, vardagliga färgerna. Inte så mycket knallrött och illgrönt alltså, mer än där det alltid är knallrött och illgrönt då förstås.


Ni har väl inte glömt vilken som är den allra bästa formen av återanvändning - den av dina egna saker. De saker du redan har, fundera på hur de kan göra nytta på ett annorlunda sätt. Försök att se dem i nytt ljus. Vilket kan vara lättare sagt än gjort ibland.

Först tänkte jag bara lämna in de här hängande ljuslyktorna till second handen (försöker dra ner lite på värmeljuskonsumtionen), men sedan började jag fundera på hur det skulle vara om de användes som vaser istället. Kan kanske vara en hållbar idé? Men usch vad fula de här tygamaryllisarna är, måste nog ta in lite levande växtkraft istället.


Snart är 2016 slut. Minns att Helene Billgren, i någon intervju för ett par år sedan, sa att hennes utställning The End innebar början på något nytt. Alltså står ljudet av bokstäverna te hå e e enn de för något bra. För något hoppingivande och spirande också, fast de mest förknippas med gamla, traditionella filmslut. Bra där. För det är precis den känslan jag vill skapa: Same old same old but a little bit different. Åtminstone i en liten vrå av tillvaron, och hjärtat.

<3
/helena

onsdag 30 november 2016

En annan elefant


Här är den - elefanten. Fast inte den jag letade efter. Den här är mindre, mycket mindre. Det är inte det sämsta, vill jag lova - att få en elefant på halsen. Runt halsen hänger den och bringar tur, hoppas jag. En lyckoamulett med snabel. Elefanter sägs ju bringa fram bra saker och bra saker är ju alltid...bra.

Lätt att bära är den, tror det är mörkmålat trä. Elfenben är det i alla fall inte! Låt betarna vara, säger jag bara!


Kom på att det var ett fasligt snackande om musik igår, helt utan att vi lyssnade på en enda låt. Lite konstigt kanske. Tänkte vi skulle ändra på det. Genom en annan gigant. Vilken supersmooth övergång va?

Från en elefant till Leonard Cohen. Han tillhör de artister som funnits alldeles under radarn större delen av mitt liv. Eller åtminstone intill radarn. Klassikerna känner vi ju alla igen, men något helhetsgrepp har jag aldrig riktigt haft, även om både I'm Your Man och Various Positions finns i CD-hyllan. I somras lyssnade vi på Leonard i bilen. Tower of song. Lät landskapet löpa snabbt vid sidan av, medan den djupa rösten långsamt trängde ända in. Han kommer bli saknad. Han är saknad.

Cohen är en av de artister som släppt några av sina CD-album på vinyl, nu i modernare, mer nostalgiska,  tider. Till exempel redan nämnda Various Positions med monsterhitar som Hallelujah och Dance me to the end of love.

Direkt, när jag hörde att han tagit ytterligare ett steg i den redan långa karriären: gått med i änglakören, satte jag på I'm your man. Och det känner jag starkt att han är; min typ av man, min typ av människa. Poet med humor och distans. "and I ache in the places where I used to play..." Hoppas att det inte gör ont längre. Hoppas att du har lust att leka igen. Leonard, do not rest in peace. Fortsätt med det du gör så bra. Bara fortsätt.

<3
/helena

ps Att Cohen hann släppa ytterligare ett album, You want it darker (älskar det stilrena omslaget!), bara några veckor innan han for vidare vet vi, men jag visste inte att det fanns en cover-skiva där andra artister, exempelvis Tori Amos, Suzanne Vega, Bono och Peter Gabriel sjunger Cohen-sånger: Tower of Song, The Songs Of Leonard Cohen (1995). Finns fortfarande att köpa/beställa, bland annat hos Ginza.

pps You want it darker är snart tillgänglig på vinyl också. FYI.

tisdag 29 november 2016

Vinyl, vinyl under stiftet där...


...säg vilket omslag som läckrast i vår skivsamling är.


Jag frågade mannen: -Vilken av dina gamla LP-skivor tycker du är snyggast? Eller fräckast? Eller vilket superlativ du nu föredrar?


Han svarade ungefär så här: -Den som har en elefant på framsidan. Och fortsatte: -Titta efter en blå skiva.


Så då gjorde jag det.


Äsch, hittade ju ingen elefant. Varken någon blå eller grå eller någon annan. Hittade däremot en massa kvinnor. En del mogna och en del...


...flickor.


Det här var den snyggaste skivan jag hittade. Gillar Påskön-temat. Både på insidan av konvolutet och...


...i öronen! Och kolla in den markerade munnen. Kraftigt ditmålad med läppenna. Det märks att 80-talet är i snart antågande här.

Kan ni gissa vilket skivomslag som är mitt? Det enda ocoola såklart. Stackars Carola, mycket är hon, men knappast cool. 49.95 står det på den gula prislappen från Ge-Kås. Jag älskade ju Carola. Hon var sexton, jag var tretton.

Alla de roliga, innovativa fodralen tillhör - såklart - mannen. Numera kallar jag dem våra, men många av dem är hans från början. Genesis' Nursery Cryme-omslag är verkligen grymt. Grymt snyggt. Spela krocket kan man göra på mer än ett sätt... Och YES-jorden, eller vilken planet det nu är, anno 1972. Så klockren bild att illustrera titeln; Fragile. The one and only Boss behöver inga utsvävningar. Lite denim bara. Och en gitarr. Vad det blåa på Manfred Mann-utsidan är meningen att föreställa? DET låter jag gärna vara osagt. Albumet heter i alla fall: Nightingales & Bombers, om det är till någon ledning?

Någon sa att det var Vinylskivans dag idag, därav min fråga till mannen i morse. Nu ska jag strax gå och ställa tillbaka skivorna i sin prydliga rad igen. Synd bara, att vi inte har plats att ha dem framme mer synliga. Som små konstverk är de, många av dem.

Sammanfattningsvis då: Åtta beskurna bilder och ett supercoolt omslag till Styx' Pieces of Eight. Mannens musik kommer från en skönare tid (gräset är grönare och allt det där). Mina, hm, idoler hette Carola, Abba, Dan Tillberg och The Nolans (någon som minns dem? Nähä, inte det nä).

Det här blev kanske lite väl skruvat, för det finns faktiskt en massa bra album som är märkta HC, som i helena, också. Men om jag hade valt att visa er dem istället, då hade det här inte blivit lika kul, och jag hade inte hunnit med något annat idag än att rafsa runt bland alla våra alldeles lagom välsorterade gamla LP:s.

:)
/helena

ps Snart är det dags! MUSIKHJÄLPEN 2016! Årets tema är lika angeläget som alltid: Barns rätt till en bra och säker skolgång. I år ska vi hjälpas åt att främja ALLA barns rätt till utbildning, hjälpa unga i krigs- och konfliktdrabbade områden att få känna någon slags normal vardag. Få dem att känna hopp inför framtiden! Och bara en sådan sak - för oss här hemma självklar - som att få träffa jämnåriga och umgås en stund, kan vara ovärderligt i en annars kaosartad tillvaro.

måndag 28 november 2016

Vårigaste kulan


Här står jag med kulan i luften. Förresten, Kulan i luften, var inte det ett radioprogram? Eller tänker jag fel? I vilket fall som helst så har jag blivit med vas igen. För vem i hela världen behöver inte ytterligare en brun vas?! Måste inneha alla nyanser av brunt som finns nu. Jodå, bajsbrunt också. Så var det sagt. (Känns som att jag har sagt det någon gång tidigare också va?)

Allvarligt talat, den bästa vasen är som bekant den som klarar sig helt utan innehåll, och det kriteriet tycker jag att den här keramiska bollen klarar med råge! Trodde inte att det var möjligt att få vårkänslor redan nu, men den här kvisten med vide känns både vintermysig och vårkänslig, på en och samma gång.

Har ingen aning om vad det är för "märke" på den, för den är bara märkt med två siffror, eller rättare sagt tre, i botten: 59/1. Precis så, med en punkt efter ettan. Nummer femtionio av ett, haha, kan det knappast vara. Dekor- och modellnummer kanske? Som sagt, jag vet inte. Vet bara vad jag sa till mannen när jag fick syn på den (på Emmaus second hand) för några veckor sedan: -Usch, nu har jag nog fastnat för något massproducerat varuhusskit igen. Tror du inte det är det? Frågade jag, som om han skulle veta. Vrida, vända och snurrsnurrsnurra ett par begrundande varv till, sedan konstaterade jag: -Men vad fasiken då då, snyggare skit har jag sällan sett! The shit, helt enkelt.

:)
/helena

ps Jag behöver inte alltid veta vad saker och ting kommer ifrån, vem som tillverkat och formgivit och så vidare. Ibland räcker det med att veta att något är tilltalande. Men vem vet, kanske gör jag ett halvseriöst efterforskningsförsök någon gång vid ett senare tillfälle, just nu väljer jag att bara njuta av min runda, vårrusiga, chokladbruna kula.

söndag 27 november 2016

Det smartaste misstaget på länge


Utanför bråkar solen och vinden om vem som är starkast, det verkar som att vinden vinner. Solen tittar lugnt på när allt virvlar omkring, hon vet att hon är vackrast. Hon vet att hon alltid kommer vara den mest eftertraktade av de två. Lite så. Här inne ser jag just nu samma vy framför mig, som jag avbildade sent igår. Skulle varit finare om ni sett vad jag ser nu, i dagsljus, men ibland får man nöja sig med det näst bästa: Ful(l)t lampljus.


Nu är den inramad - skogsklematisstjärnan! Blev bra, bättre än jag trodde. Ni minns säkert att jag var lite missnöjd med utskriften. Haha, så komiskt, det berodde kanske inte så mycket på skrivaren - som på den som laddade fotopapper i skrivaren - att resultatet blev något matt och färglöst. Det var inte fotopapper. Det är dekalpapper. Klistermärke, som vi sa när vi var små. Och vet ni vad, det löste en massa problem för mig, för jag hade ingen aning om hur jag skulle forcera de vassa spikarna på baksidan av ramen för att kunna pressa in den blommande stjärnan framför det befintliga motivet. Med dekalpapper behövde jag inte forcera någonting, bra där, för forcera är ju ett så aggressivt ord. Bara att dra av baksidans skyddspapper och klistra upp den utslagna delen av klematisen på framsidan. Alltså, PÅ glaset. Simsalabim, så finns stjärnan inom glas och ram, fast ändå inte. Och när jag tröttnar på motivet och vill att tuppen ska komma tillbaka och gala, så finns den kvar där bakom det gamla, buckliga glaset. Bra va?


Ett enda litet ljus. Det är allt som behövs ibland.

<3
/helena

ps "Från olika håll har vi kommit idag det är avdelningsledare av alla de slag och alla har medfört det bästa humör det gnistrande goda som JUF-arna bör...". I en annan ram, en mer lättforcerad, mer lättåtkomlig kan vi kanske enas om att kalla den, där hittade jag en utgåva av det lokala distriktets Julbok för Jordbrukareungdomens Förbund. Från 1946. Bara älskar den typen av dolda skatter! Ramen är stor på djupet liksom, förmodar att det därav blev glapp runt motivet och att broschyren därför stuckits in som ett sätt att få allt att stanna på plats. Har säkert haft den ramen i mer än tio år, men uppenbarligen aldrig använt den. Nu, i november 2016, hittar jag alltså den exakt 70 år gamla papperssaken. Kul, som sagt. Precis som citatet i början. Fatta, att någon har orkat rimma ihop ett slags mötesprotokoll. Puh.