söndag 15 maj 2022

Sjung ut! Och in.

- Det vet man ju inte förrän efteråt, att man inte skulle tittat. Och lyssnat. Sa mannen. Hans analys av årets song contest Europa-style är förstås klockren. Det var ju inte alls lika många bra låtar i år som förra året. Fast då följde vi i och för sig semifinalerna också, det ger lite mer tyngd åt lyssningen på något sätt. Minns att vi blev riktigt förvånade över att så många bra låtar gick vidare till finalen då. I år röstade vi på Armenien och Portugal, helt enkelt för att vi tyckte det var de bästa låtarna, förutom Cornelias underbart själfulla och hårresande ärligt framförda bidrag då förstås. Att Ukraina vann var ingen kioskvältare direkt. Vi är många många många som unnar dem den segern.

Annars? Jo. Fick min revansch i scrabble, men vann inte lika storstilat som mannen igår. Jaja. Dagsform och allt det där. Men vi la några riktigt fina ord i alla fall, verkliga favoriter, som solur, syrsa och lärare. Å andra sidan la vi ligist också. Och harm. Jämvikt la vi inte, men det är bara så det blir när bokstäverna blandas och bildar saker tillsammans. Och pärlhyacinterna blommar. Några få små stjälkar i den rufsiga täppan minsann. Så fina.

Det blommar lite inomhus också. Här är det Ilon Wiklands eviga vitsippa på Astrids baksida. Vår i Bullerbyn. Och valår - det är det ju varje år, vetja!

Ut och in flyttar grejerna här hemma. Den här gången är det trälådan, som förut fungerade som fotpall/förvaring för DVD-skivor, som fått flytta ut. Och in kom något annat. Visar er säkert en annan dag. 

På tal om ljuvliga ljud, syrsor i alla ära, och koltrasten, men en liten liten kiddo som kiknar av skratt när den gungar - det ljudet borde gå att köpa på burk, tänker jag. Mina mungipor har inte lämnat sina översta våningar ännu, fast kvällssolen har lämnat dagens allra sista strålar på hustaken.

Sköt om er.

Och kram.

/helena

ps Och så fick jag nog allt till ett par riktigt bra foton med vår och sommar i blick. Några av resterna ser ni här. Och några såg ni igår.

lördag 14 maj 2022

Här hemma - fem särskilt fina till mor

Hej på er. Hoppas ni här det bra. Här hemma pågår både det ena och det andra. Fotning, bland annat. 

Och så slickar jag mina sår. Vaddå då? Vad nudå? undrar ni omtänksamt och bestört. Jo, mannen vann med hela åttio poäng. ÅTTIO. Måste se om jag kan få revansch senare. Eller om vi väljer att se Eurovision-finalen.

På tal om Eurovision ja, och favorittippade blågula länder... Kommer ni ihåg att Nalla åkte till Ukraina? Jodå. Och att hon tyckte att jag, tant och allt som jag är, skulle kunna klara mig utan nalle nu? Haha, säger jag bara. Den här roliga ingår ju i vår lilla pressglas-samling. Haha, så jag behöver inte klara mig helt utan nalle, så det så.

I scrabble. Det var där jag gjorde min brakförlust, men det fattade ni säkert ändå. Håhåjaja. Här är en spontan Fem särskilt fina till er. På Morsdags-tema. Tavlan. Signerad Gehlin, den är så fin. Och. Några saker som en mor kan önska sig. Något grönt. Gärna en vacker vintage-vas att sätta det gröna i. En katt att fästa nära hjärtat. En liten kruka - och en likadan stor. En nalle till den lilla. Och en famn där hon kan få känna sig trygg. Mor lilla mor.

Sköt om er.

Och kram.

/helena

ps Det går fortfarande att skicka förnödenheter till Ukraina, åtminstone hävdar Postnord.se det. De står för frakten, du står för innehållet. Läs mer om var och när och hur det går till på deras hemsida. Och vilka varor som är mest i behov just nu.

fredag 13 maj 2022

Den enda typ av bomber vi fredsfittor gillar...

...Love-bombing!


Sköt om er.

Och kram.

/helena

ps Könlöst. Naturligtvis kan en man också vara en fredsfitta, precis som det finns kvinnor bland stridspittarna. Det kallas jämlikhet, mina vänner. Som ni vet.

torsdag 12 maj 2022

Får jorden plats här någonstans?

"Snart får vi reda på vad som finns i Vintergatans mitt" Den vetenskapliga rubriken lockar mitt poetiska öga. Bara några minuter kvar, tills vi får veta något banbrytande om vår galax. Strax strax braskande nyheter om svarta hål. Eller "Vintergatans svarta häl", som det  - hehe - faktiskt står på ett ställe på svt.se. Ibland blir ju felskrivningar bara väldigt kul. 

Själv irrar jag runt med vår jordglob. Hittar ingen ny plats för den, där den passar. Den känns plötsligt för stor, och kan inte gärna ligga och vräka sig i fåtöljen resten av sin tid. Kanske är det symptomatiskt - att den känns för stor? I dessa tider när vi måste skala ner.

Bortanför den uppenbara symboliken vill jag hitta en mindre jordglob. Gärna en något äldre. En grönare. En mindre Tellus, som lättare får plats bland de andra vintage-sakerna här hemma. Gärna med ett längre ben. 

Jorden på skaft. Huvudet på skaft - vem vill inte ha det? Nu börjar det. Måste lyssna lite nu. Lägga örat mot rymden en stund. Återkommer snart. När Vintergatans mörker lyser i ett något mer upplyst och förklarat sken. 

Äsch. Vi skiter i vetenskapen, va? Och går raka vägen till det väsentliga - poesin:

 

År av ljus kan inte skymma sikten

växlande molnighet är allt du ser på din himmel

 

Krigets offer, långt bort, ändå nära sina kratrar - svarta hål

vet bara hur myllan känns mot ömma knän som inte alltid orkar stå upprätt

 

Mjölken är slut, lampan är släckt

vägen mellan munnen och mättnaden har aldrig känts längre

 

Krigets tunna hud löper som en elastisk lina ut i rymden och snabbt snabbt tillbaka

 

Ljusets hastighet kan inte mäta alla bortkastade sekunder i ett fuktigt skyddsrum 

 

Skytten

Skytten

Skytten

den du tänker på när du duckar i mörkret

 

Skyttegravar, diken

 

Men ängen då, där du kysstes första gången?

 

Hål

 

Hål i huvudet av ekot

Hålet i ditt hus är större än alla galaxer, för det var där du växte upp och matade dina katter

 

Navet

det, runt vilket allting kretsade, finns inte längre kvar

varken i Sommargatan eller på vintervägarna


I oändligheten spelar stjärnstatusen ingen roll

allt är jordbundet

unken luft och smala gränder, bakåtblickande och famlande händer


En glimt av vardag i dörrspringan när du går upp från källaren och möts av dag

eller natt


Växlande molnighet, och ditt humör som sviktar och svajar i takt med ekot från framtiden


Skytten

Skytten

Skytten

 

En vacker dag kanske det första du tänker på är en stjärna igen




/helena

onsdag 11 maj 2022

Här hemma - tio små framtidskliv

Favoritväder utanför - regn. En gråsparv mellanlandar på fönsterbrädan. Läser en rubrik om att klimatfrågorna inte kan vänta på fred. Och jag kan inte låta bli att sucka lite inombords, när jag läser det. Sucken kommer från det faktum att jag själv skrivit samma sak - så väldigt många gånger, långt innan det krig som är på allas läppar.

Här hemma rensas det fortfarande. Några halvgamla saker ska lämnas in till second hand-butikernas sociala verksamheter. Några nya böcker ska förmedlas vidare, till ungdomar och barn som förhoppningsvis kommer bli glada över en extra bok att läsa. Och nu är det äntligen dags att låta den här sypuffen få agera fotpall. Kommer passa finfint som det ju. Trötta fötter blir pigga bara av att se den fina puffen, tror jag bestämt. Vintage. Såklart.

I köket pågår fortfarande förberedelse för en speciell foto-session som jag ska göra. Det börjar närma sig. Och äpplena är kvinnor - Elise - om någon undrar.

Åh. Åh, vad många gånger jag har tjatat om de där målade äggen nu, men nu är det slut med det. Nu ska de läggas in i de här kartongdelarna som jag har sparat för just detta ändamål. Får se hur länge de blir kvar. Och om färgerna fortsätter vara fina - kanske till och med bevaras intakta - under lock, så att säga.

Plockar fram och tillbaka i CD-hyllan också, tänker lite på Kjell Lönnå. Tänk att hans glada ögon har slocknat. 

"Josef Fares har gjort sin bästa film", så står det på framsidan. Men det kan man väl inte veta än, funderar jag. Hursomhelst ska vi se ännu en berättelse om krig och barn. Om katastrof och flykt. Flykten från Beirut. Zozo. Skräckblandad förtjusning, de två ord jag oftast känner när det handlar om att se en film med krig och barn i samma mening.

Det verkar lite ruggigt där ute, även om det lätta vårregnet är välkommet. Grönskan böjer sig för vindens alla önskningar, och ett enda rosa blomblad dröjer sig kvar på fönstrets utsida. Med hjälp av vätan kanske, en slags sugkoppseffekt? Eller enbart med viljans hjälp? 

Bläddrar förstrött i en bok med ännu ett krig i. Alltid krig, i alla tider. Slänger boken i utrensningshögen, men ångrar mig när jag ser vem som har illustrerat: Jenny Nyström. Den får vara kvar ett tag till. Kan kanske slå upp en sida med lite ditritad kärlek på istället?

På byrån har jag plockat fram en annan bild. Något utrivet från en gammal inredningstidning, så där som jag brukar göra, ni vet. Rosor. Hoppas rosorna väljer freden. Hoppas inga överilade beslut tas. Hoppas hoppas hoppas. Farväl till vapen. Bye bye forever liksom. Hoppet är det sista som överger oss som tror att kärnvapen, och alla andra vapen, är roten till mycket av det onda här i världen. Då och nu och alltid. Hoppas hoppas hopp.

Det var det hela. Over and out. Och oj, vad det regnar. Cats and dogs. En hel djurpark faktiskt. Är det något vädergudarna vill säga oss, tro?

Sköt om er.

Och kram

/helena

ps Ja, bilderna är medvetet redigerade lite fult. "Fult". För att det är finast så, ibland. Utom den söta draken på Jenny Nyström-fotot då förstås, den detaljrika illustrationen kunde jag bara inte med att "förfula". Så det så.

tisdag 10 maj 2022

Fem särskilt fina - städa bort & fram

Ett alldeles utmärkt sätt att hitta Fem särskilt fina vintage-saker, är när de rent praktiskt faktiskt råkar hamna bredvid varandra. Som när man städar. 

Här rensades ut en del DVD-filmer, bland annat. Några behöll jag bara skivorna till, för att de funkar lika bra som uttjänta CD:s gör till coasters under dricksglas, ni vet. Bara att sätta en osynlig tejpbit på baksidan i mitten - och plötsligt har du ett tämligen unikt och användbart underlägg.

Det här med cigaretten på behöll jag som en påminnelse, för att vi måste fortsätta påminna alla rökare om att inte slänga sina fimpar överallt. Har alltid tyckt att rökning varit ett rent orent otyg, men när jag förstod exakt hur mycket mikroplast som hamnar i naturen på grund av alla slarvigt slängda fimpar, då tog min avsky inför rökning en ny vändning. Det finns absolut inget romantiskt skimmer över det här med rökning. Eller hur?

Men jag kan ändå inte låta bli att beundra alla vackra och fantasifulla föremål som skapades i samband med den otäcka vanan att röka. Etuier. Askfat. Och sådana här små cigarettbehållare i porslin. Den här är så fin, med sina ditsatta blommor utanpå. Numera lever den ett nytt och rökfritt liv tillsammans med några suddgummin, ett par gem och en passare.

Se där - mannen! Den lille mannen, och hans första egna fotoalbum. Väldigt snygg design på den här framsidan, måste jag säga. Och tidstypiska färger.

Medan den något yngre versionen av mannen fortsätter stapla ved, beundrar vi det nyfikna bokstödet med gulliga prickar och lång hals. Här finns också konsten, den här gången i form av en nattlig litografi-bebyggelse skapad av bästa Kulo Green.

Det var det. Fem särskilt fina vintage-ting. Nu blir det strax mera konst, i ps:et.

Sköt om er.

Och kram.

/helena

ps Vi högläser flera böcker för varandra just nu, mannen och jag. Bland annat en samling med kortare berättelser av nobelpristagaren Saul Bellow. "Och hur har dagen varit?" heter den vi tar oss igenom just nu. Tänkte bjuda er på ett par tänkvärda meningar därifrån:

"... Samhället struntade hur som helst i konsten, det var upptaget av andra saker, och konsten blev de intellektuellas leksak. Riktiga målare, riktigt måleri, sånt är mycket sällsynt. Det finns massor av bildade människor, och allesammans kan tala om för en att dom håller styvt på poesi, filosofi eller måleri, men dom vet inget om såna saker, utövar dom inte, bryr sig egentligen inte om dom, uppoffrar ingenting för dom och har egentligen inte ett skvatt till övers för dom - kan varken läsa eller se eller höra. Deras verkliga intressen är kommersiella, yrkesmässiga, politiska, sexuella, ekonomiska. Dom lever inte för konsten, med konsten, genom konsten. ..."

måndag 9 maj 2022

Lite sömn. Mycket film.

The Great Debaters. Nej, jag snackar inte om gårdagens partiledardebatt, tro det eller ej. Här handlar det om film. En cineastisk upplevese på drygt två timmar. En lång långfilm. En relativt gammal film, från 2007, som vi inte uppmärksammat tidigare, trots att Oprah Winfreys namn alltid borgar för att det finns något verkligt viktigt och intressant att ta del av. 

På tal om ordet intressant, vad har hänt med devalveringen av det egentligen? Och hur kommer det sig att diverse intressenter, programledare och andra, har börjat använda ordet spännande istället? Ordet spännande känns väldigt opassande ibland, som när allvarliga samhällsfrågor ska debatteras.

Anyway. Filmen handlar om ordets makt. Om att föra kampen utan andra vapen än din vässade penna och vassa tunga. Om utbildningens kraft, hur den är det enda som på djupet kan påverka din framtid i positiv riktning - oavsett vem du är, var du bor, eller i vilken tid du lever/levde.

Sedan kan ju din väg till kunskap, klokskap, faktainlärning och källkritik se ut på många olika sätt. Du kan gå distanskurser på universitet, till exempel. Du kan vara med i valfri studiecirkel på valfritt studieförbund. Du kan ta del av bibliotekens oändliga utbud. Bara för att nämna tre sätt att inhämta det du behöver för att bli en bra och inkännande medmänniska att räkna med.

TV, som vi sa, är ett annat sätt att ta del av världen, men här gäller det förstås att välja kanaler och utbud med omsorg. Kunskapskanalen är till exempel en outsinlig - och ständigt intressant - fakta-källa. Och UR. Som har en smidig play-funktion också. Utbildningsradion. Satt en lång lång stund i lördags natt och kunde inte sluta titta på några föreläsningar om tänkandet. Det handlade om demens, bland annat. Och om sömn. Hehe. Lite knasigt att sitta uppe och titta på en föreläsning om sömn. Men det var det värt!

Maskrosor. Världens vackraste lilla sol. Upphöjd till gul, glänsande oändlighet. Motståndskraftig, livsduglig. Det känns självklart att den är Miljöpartiets symbol, eller hur? En humanistisk blomma, med både människors och blommors och bins bästa för ögonen.

Sköt om er.

Och kram.

/helena

ps Film, var det ja. Har fortfarande ett filmtipsigt inlägg i pipeline. Men fotona till det sitter fast på min havererade laptop. Får se om jag kan tänka om angående illustrerandet här. Hm. Några väl valda skärmdumpar kanske kan duga? Vi får se. Ni får se, så småningom. Men jag kan väl nämna att vi inte har sett mer än ett tjugotal filmer hittills i år. Det kom visst ett nytt krig emellan. Ett krig vars ohyggliga verklighet - med många många civila offer dansandes på våra trötta näthinnor - inte får ignoreras. Barn. Många mördade barn. När inte ens teatrar, sjukhus och skolbyggnader står fredade - då får vi inte blunda en sekund. Eller titta åt ett annat håll.