Tankar en vanlig, ovanlig lördagsmorgon

Helena. Jag köpte din favoritchoklad häromdagen. Frukt & mandel.

I måndags tog jag två annonsblad för att kunna lämna in tävlingskupong i både ditt och mitt namn.

Idag blev det en burk pepparkakor, Nyåkers, våran sort.

Och Trocadero på det. Vad hade du sagt om årets variant; ”Trocamust”. (Jag tror du hade blivit sur, eller åtminstone skeptisk…)

När jag scannar in våra konstverk till Photoshop och använder snabbkommando trycker jag dina initialer.

Kommer mitt liv att vara så här länge till? Och har jag så’n tur – eller otur – att du vill att jag ska gå genom den här manshöga havreåkern resten av livet, oavsett vad jag ställs inför att göra?

Ändå; när jag kontrollerade mig själv på hitta.se visade det sig att det inte längre bodde någon tillsammans med mig.

På apoteken finns det ingen fullmakt, vare sig från dig till mig, eller i motsatt riktning.

Så det var det bråttom med. Vissa andra ärenden måste man själv ligga på som en grävling – ja, jag skrev det för att du blev omkullsprungen av en sådan en gång - för att något ska hända.

Men, jag tackar dig från djupet av hela mig för att du låter mig sova gott på nätterna. Drömmarna skulle kunna vara lite mindre skruvade, men jag vill inte begära för mycket. Och tack extra mycket för att jag får återgå till min naturliga dygnsrytm, utan att du blandar dig i det. Du minns väl hur jag klagade; ”förr var jag så himla kvällstrött, nu är jag bara trött hela tiden…”

Jag gjorde två drafts på annons för dig idag. Utsåg två oberoende testpersoner, som bägge spontant tyckte samma var snyggare.

Jag och min rådgivare har utsett, åtminstone preliminärt, en dag att ta farväl av dig. Det blir på platsen du själv hade som favorit, ganska nära hästarna, en bra bit från avgaserna. Och nu har jag fått till det här med att ta waranet med ordning varje kväll. Men det får du gärna fortsätta påminna mig om ändå.

/bosse