lördag 31 augusti 2013

Segla på en räkmacka


Igår kväll tog mannen med mig på auktion. En bit ut på landet igen. Några av sakerna som vi ropade hem hade vattentema. Ett par gedigna paraplyer av gammal god höstvädersmotståndig karaktär. Och en oemotståndligt blå båtskål.

Båtskålen får ni se en annan dag. För idag handlar det om tallrikar med vikingar på. Och vikingaskepp. Förlagan till de danska tallrikarna (B&G) är ett svenskt frimärke. Med motiv av Jan Magnusson. Stockholmia 74, som det står på baksidan av de små tallrikarna, är/var en frimärksutställning som hölls - helt otippat - i Stockholm 1974.

Förlagan, själva frimärket, har tydligen en motsatt färgskala. Vit båt och blå bakgrund istället.

Mina två tallrikar hittade jag längst ner i en hylla hos en Röda Korset-second hand-butik. De låg kvar där, helt oanvända i sina originalkartonger. Och kostade bara en mindre spottstyver på sommar-rean som pågick där då.

Inget för kräftorna att vila på kanske. Möjligtvis en kräfta i taget. Men en klassisk Skagen-toast borde inte vara några svårigheter att få plats med i alla fall.

:)
/helena

ps Blir ni nyfikna på mer posthistoria, så kan ni ta en tur på Postmuséet. IRL-tur eller webb-tur, vilket som passar er bäst.

fredag 30 augusti 2013

Svanepuss!


Det är alldeles för mörkt och regnmurrigt i sovrummet idag, men jag ville ändå visa er de söta svanarna! Inuti den pussvänliga boken gömmer sig storheter som Byron, Wordsworth, Donne och Shakespeare. På baksidan sitter prislappen kvar, den går inte att få bort utan att förstöra ytan som svanarna "simmar omkring i". Så jag antar att jag aldrig kommer att glömma att den kostade 10 kronor.

Hoppas att ni, också, har någon att pussa på i helgen.
:)
/helena

ps Här kan ni glipa lite på de gulliga bokpärmarna och läsa ett smakprov ur den översatta engelska lyriken.

Grus & Ståhl i Paradise City


Innan ni börjar oja er över ett inlägg om kulstötning?! Med halvsuddiga mobilder. Så vill jag bara säga till mitt försvar; att ni får ha lite tålamod med mig. För det är ju inte varje dag som SM i Friidrott kommer till sta'n! Och jag älskar ju friidrott. Nästan lika mycket som jag älskar vackra saker. Och poesi. Nästan.


Dessutom är det här förmodligen den enda "artikel" om kulstötning ni någonsin sett, som inte har en endaste kulstötare med på bild. I alla fall inte närbild.

Allt började lite trevande. Med störtskurar och en halvfull läktare. Eller allt och allt, vi hann inte in till torget i tid för att se damfinalen, för jag var bara tvungen att rusa in på Myrorna fem minuter innan stängning för att kolla om den otroligt fina - och speciella - broderade tavlan var kvar. Det var den.


Men sedan tog det sig. Med kulbanan full med käcka kommentatorer och en gulklädd Kim Amb längst upp.

 
Det var väldigt mäktigt att se - och känna! - den 7,26 kilo tunga kulan slå ner bara någon meter framför oss där vi stod. När bröderna Arrhenius tog sats ända nere ifrån lilltårna, var det inte utan att vi ryggade tillbaka lite. - Pappa, det stänkte grus på mig, sa en liten flicka strax bredvid.
 
 
Vad ska man då hitta på under den där minuten som det tar att mäta stöten? Varför inte passa på att beundra mannens nyklippta nacke? Ja, det är han till höger ja.
 
 
Till tonerna av Bon Jovi och den gamla Guns N' Roses hiten "Paradise City" visade sig den lilla staden, som vi bor i, från sin allra ljusaste sida. Sommarhimlen 2013, den kunde fortfarande ingen konkurrera med.
 
 
När vi applåderat åt vinnartrion från Spårvägen (Lille- och Storebror Arrhenius och Daniel Ståhl) var det slut. Men...
 
 
...vi tog en omväg genom staden som aldrig sover. Fast det kanske inga städer gör klockan 20.30? :)
 
 
Och jodå, vi har både krogar med kristallkronor och skönhetssalonger med stiliga möbler.
 
 
Bioutbudet däremot, det är väl inte direkt vad det en gång varit. Även om det kanske inte är riktigt så illa som bilden ovan indikerar.

Imorgon (som har hunnit bli idag nu!) fortsätter Friidrotts-SM. Min önskan är att vi ska få tillfälle att gå dit åtminstone en av de tre återstående dagarna. Vi får se. Det finns ju en del annat man vill hinna med också. Som att blogga om böcker med svanar på.

:)
/helena


ps Kulstötarkillarna hade fått välja sina favoritrocklåtar att stöta till och jag kunde inte låta bli att fundera lite på vad jag skulle valt. Om jag hade stött.. Svaret var egentligen ganska självklart, även om det kanske inte direkt handlar om någon hård rock här. Favoritband med favoritsångare som sjunger favoritlåt: INXS. Michael Hutchence. "Girl on fire". Åh, vad jag saknar honom.

onsdag 28 augusti 2013

Trenderna kommer, trenderna går


Finns det något så jobbigt - i hela vida världen - som när bästa inredningstidningen (näst bästa egentligen, men det är kanske lite barnsligt att hålla på och jämföra så?) dimper ner i brevlådan och man inte har minsta möjlighet att hinna njuta av den? Jaså, det gör det. Jaha. Okej då.

Skämt åsido, så har jag i miljövänlighetens och plånboksvänlighetens heliga namn dragit ner på antalet tidskriftsprenumerationer rejält, bara så att ni vet. Försöker läsa en del via biblioteket i stället. Läsa tidningar på nätet tycker jag däremot är svårt, saknar den manuella bladvändarnjutningen för mycket. Men det blir ju en hel del inredning online i alla fall, för bloggar går mer än bra att läsa på skärm.

Skumma på inredningsytan är allt jag hinner nu. Och det räcker för att mungiporna ska valsa sin väg uppåt. Kan inte låta bli åt att le åt höstens fem trender enligt Sköna Hem nummer 10; Etniskt, grafiskt, djuriskt. Rött är ett måste. På grön kvist. Hårdvaluta. Blanda pasteller.

Aha, då är man alltså rätt igen då. Kul kul. För allt det där har alltid varit en del av min filosofi (som egentligen inte är någon filosofi, bara saker vi tycker om) nästan ända sedan jag flyttade hemifrån för över 20 år sedan. Det skulle möjligtvis vara det där med "hårdvalutan" då, men den gamla marmormorteln i köket måste väl räknas?

Och stilleben. Det har jag också alltid pysslat med, förmodligen ett bra tag innan det gamla konstfulla begreppet kidnappades av inredningsvärlden. Och långt innan jag hade en aning om att när man ställde sina saker på ett speciellt sätt tillsammans så skulle det kallas för något speciellt. Kul kul.

Bohemiskt och blåvitt då? Bohem borde vara tatuerat i min panna. Men blåvitt är faktiskt något jag upptäckt först på senare år. Man är väl lättpåverkad. Blink blink. Bloggpåverkad!

Fast det är klart, jag har ju alltid gjort allt på mitt sätt. Budget och second hand-style. Med slitna, blekta tapeter och skavt åttiotalskakel som accessoarer. Fast det är väl också trendigt nu?

Vad ska man då göra åt att man är så rätt? Att allt man gör är så inne och hett? Haha. Ja, vad? Coola ner sig ett par hekto kanske medan den oglamorösaste av tvättmaskiner snurrar runt runt - precis som trenderna.

:)
/helena


ps Duken med blommor och bin, den ropade jag in på en auktion för flera år sedan. Den har aldrig lyckats nå något bord, har haft fullt sjå med att få bukt med alla gamla ingrodda kaffefläckar på den. Förmodligen har någon haft den på sitt trädgårdsbord i dess tidigare liv. Alla fläckar går inte bort. Men vad gör väl det när man bara kan placera ett stilleben just där. Mitt på fläckarna.

tisdag 27 augusti 2013

En himla massa himlar


Visst finns det saker som jag samlar på - som ni vet. Vackra gamla böcker till exempel. Gärna med en massa svanar på. Men denna sommaren har jag ändå mest samlat på himlar. Vackra himlar. Himla många vackra himlar. I alla tänkbara färger.

Och molnen sedan, de har varit så fluffiga och intressanta, ofta hela dagarna, på ett sätt som jag aldrig har upplevt tidigare. De har formerat sig på så många olika sätt denna sommaren.

Sommaren som vägrar att ta slut, som jag funderar på att kalla den. Men då blir det väl regn imorgon, så jag väntar nog ett tag till med att kalla den så. För säkerhets skull. Även om det inte hade gjort något om det hade varit lite svalare idag när jag kryssade mig min väg fram inne på Myrorna.

På Myrorna hittade jag lite smått och gott. Bland annat en vacker bok - så klart. En gammal diktbok med engelsk lyrik i. Översatt till svenska av diverse svenska författare. Men boken hann jag inte fota, så ni får stå ut med en himmel till. Här tycker jag särskilt mycket om den där lilla, lilla, granen längst bort i skogsbrynet. Den som står rakt upp likt ett litet, men uppkäftigt utropstecken!

Boken får ni säkert se en annan gång, men vi kan väl ta en fin, och kanske något högttravande, strof ur den redan nu:

" I SKYMNINGEN, från ametist
mot dunkelblått går skyn. 
En lampa fyller med grönblek glöd
träden mot avenyn.

Det gamla pianot spelar lugnt
en avmätt, gladlynt låt.
Hon lutar sig över dess elfenben,
hennes huvud böjs hitåt.

Blyg, tankfull storögdhet, en hand
som vandrar oförtänkt -
mot dunklare blått går skymningen
av ametister stänkt. " 


/Ur Chamber Music
av James Joyce,
till svenska av
ingen mindre än;
Gunnar Ekelöf


:)
/helena

måndag 26 augusti 2013

Kul(a) i sta'n!


Ni har väl inte missat att det alldeles alldeles snart är SM i Friidrott här i den lilla staden där jag bor?

Alla de här kommer!

:)
/helena

ps Och redan på torsdag kan man se kulfinalerna alldeles alldeles gratis mitt i stan, på Stora Torget! Läs mer om det här.

lördag 24 augusti 2013

MIN igelkott - helt krasst


De senaste veckorna har varit mycket givande. I alla fall vad det gäller second handinköp. Ni som följer mig lite närmare, oftare, tätare inpå - ni vet att en av min arbetsuppgifter i vårt "AB Poesi", som jag ibland brukar kalla det, består i att hitta lämpliga priser.

Alltså, nu får jag kanske förklara lite grand - för er som tittar in här lite mer sporadiskt. Mannen & jag sysslar bland mycket annat med att arrangera poesi- och musiktävlingar. Där man kan vinna priser. Om man har lite tur. Och lite skicklighet. Det är dessa priser som jag med fördel hittar i den stora vida second hand-världen.

Fast ibland är det svårt. Inte att hitta något, men att lämna saker ifrån sig. Ofta vill jag behålla allt fint, roligt, speciellt själv. Fast det går ju inte.

Som den här keramik-igelkotten då - hur underbar är inte den?! När man skakar på förpackningen så hör man de små krassefröna "spela" mot insidan av förpackningen. Fast vem vet hur gamla de fröna är egentligen? Om jag förstått det hela rätt så försvann tyska BAY Keramik någongång i slutet av 1900-talet. Så det kanske är bäst att inhandla lite nytt att odla.

Är det förresten någon som vet vad den Australiensiska valutan står i? Skjortan jag fann i en välgörenhetsbutik har enligt den obrutna förpackningen kostat 99.95 AUD. Jag betalade 15 kronor. Lite stor är den nog för mannens lagom lilla stora lekamen, men kanske att den krymper om man tvättar den tillräckligt varmt? Skjortan alltså. Förhoppningsvis inte kroppen...

Och så boken då, som var en del i en 3 för 20 kronor deal, och som är skriven av hon som skrev boken bakom filmen - "Sarahs nyckel" - Tatiana De Rosnay. Minns ni när jag skrev om filmen som lärde mig något nytt i det evighetslånga, aldrig sinande, synbarligen outtömliga kapitlet om världskrigen?

Bara framsidan - Parisboulevard 1885 - målad av den framstående finske konstnären Akseli Gallen-Kallela (Axél Gallén)! Se bara på den lilla tunna hunden och speglingarna i den våta vägen! Ett omslag som lockar till läsning. Och handlingen i "Huset du älskade" låter både intressant och viktig.

Så tyvärr, för er som hade tänkt att komma på något av våra kommande arrangemang, måste jag nog behålla både keramikkotten, boken om en kvinna som har en historia som är lika delar unik och igenkänningsbar över epokerna. Och skjortan med de grönvita rutorna som jag så gärna vill se mannen i. Fast han egentligen inte klär bäst i grönt.

:)
/helena


ps Jag tänker nog odla kattgräs i den. "Kotten". Om jag behåller den.

fredag 23 augusti 2013

Maja & Irma!

 
Om det inte vore för min iver att pressa ur varenda liten droppe sommarkänsla jag bara orkar, ur alla vackra augustikvällar, så skulle jag aldrig ha träffat på de två flickorna.
 
För hur det nu än är, hur mycket man än tycker om att läsa sin morgontidning i lugn och ro, så kommer det alltid morgnar när det inte finns någon - lugn och ro - och då kan det hända att man missar att läsa tidningen. Eller åtminstone missar en och annan artikel.
 
"Andra sjuåringar kanske skulle ha köpt glass eller godis för pengarna. Men inte Maja och Irma. De säljer armband och skänker hela summan till Unicef. ..."

Om jag inte hade släpat med mig mannen och kameran och en kappsäck full med pengar en kasse full med saker, så hade jag aldrig mött dem. Irma och Maja.

" ... -För bara sju kronor kan ett barn äta sig mätt en hel dag. Det har vi läst på Unicefs:s hemsida, berättar Maja och Irma. Hittills har de båda kompisarna sålt armband för 406 kronor, vilket räcker till 58 måltider. ..."

Om jag inte hade stått där på bryggan med kameran riktad mot näckrosornas långa trassliga rötter, så hade jag aldrig fått förmånen att läsa dessa rara rader.

" ... Det hela började med att Majas pappa kom hem med ett gäng reklamarmband som han fått via jobbet och som skulle slängas. Maja och kompisen Irma satte sig ner och funderade. ... "

Om jag inte hade öppnat sopskåpet och rafsat fram första bästa tidning för att riva ut ett lämplig antal sidor att ha som emballage runt diverse ömtåligheter, den korta biten ner till vattnet, så hade de kloka orden gått mig helt förbi.

" ... Vad kunde man använda närmare 100 armband till? -Då kom vi på att vi kunde sälja dem och ge pengarna till fattiga barn, säger Maja. ..."
:)
/helena

Citaten är hämtade ur Borås Tidnings upplaga från den 3:e aug. Jag har bara utelämnat flickornas efternamn.

ps Vad flickorna på Anders Zorns motiv "Kapprodd" heter har jag faktiskt ingen aning om. Men de är förstås också söta.