Visst finns det saker som jag samlar på - som ni vet. Vackra gamla böcker till exempel. Gärna med en massa svanar på. Men denna sommaren har jag ändå mest samlat på himlar. Vackra himlar. Himla många vackra himlar. I alla tänkbara färger.
Och molnen sedan, de har varit så fluffiga och intressanta, ofta hela dagarna, på ett sätt som jag aldrig har upplevt tidigare. De har formerat sig på så många olika sätt denna sommaren.
Sommaren som vägrar att ta slut, som jag funderar på att kalla den. Men då blir det väl regn imorgon, så jag väntar nog ett tag till med att kalla den så. För säkerhets skull. Även om det inte hade gjort något om det hade varit lite svalare idag när jag kryssade mig min väg fram inne på Myrorna.
På Myrorna hittade jag lite smått och gott. Bland annat en vacker bok - så klart. En gammal diktbok med engelsk lyrik i. Översatt till svenska av diverse svenska författare. Men boken hann jag inte fota, så ni får stå ut med en himmel till. Här tycker jag särskilt mycket om den där lilla, lilla, granen längst bort i skogsbrynet. Den som står rakt upp likt ett litet, men uppkäftigt utropstecken!
Boken får ni säkert se en annan gång, men vi kan väl ta en fin, och kanske något högttravande, strof ur den redan nu:
" I SKYMNINGEN, från ametist
mot dunkelblått går skyn.
En lampa fyller med grönblek glöd
träden mot avenyn.
Det gamla pianot spelar lugnt
en avmätt, gladlynt låt.
Hon lutar sig över dess elfenben,
hennes huvud böjs hitåt.
Blyg, tankfull storögdhet, en hand
som vandrar oförtänkt -
mot dunklare blått går skymningen
av ametister stänkt. "
/Ur Chamber Music
av James Joyce,
till svenska av
ingen mindre än;
Gunnar Ekelöf
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar