Grus & Ståhl i Paradise City

Innan ni börjar oja er över ett inlägg om kulstötning?! Med halvsuddiga mobilder. Så vill jag bara säga till mitt försvar; att ni får ha lite tålamod med mig. För det är ju inte varje dag som SM i Friidrott kommer till sta'n! Och jag älskar ju friidrott. Nästan lika mycket som jag älskar vackra saker. Och poesi. Nästan.

Dessutom är det här förmodligen den enda "artikel" om kulstötning ni någonsin sett, som inte har en endaste kulstötare med på bild. I alla fall inte närbild.

Allt började lite trevande. Med störtskurar och en halvfull läktare. Eller allt och allt, vi hann inte in till torget i tid för att se damfinalen, för jag var bara tvungen att rusa in på Myrorna fem minuter innan stängning för att kolla om den otroligt fina - och speciella - broderade tavlan var kvar. Det var den.

Men sedan tog det sig. Med kulbanan full med käcka kommentatorer och en gulklädd Kim Amb längst upp.

 

Det var väldigt mäktigt att se - och känna! - den 7,26 kilo tunga kulan slå ner bara någon meter framför oss där vi stod. När bröderna Arrhenius tog sats ända nere ifrån lilltårna, var det inte utan att vi ryggade tillbaka lite. - Pappa, det stänkte grus på mig, sa en liten flicka strax bredvid.

 

 

Vad ska man då hitta på under den där minuten som det tar att mäta stöten? Varför inte passa på att beundra mannens nyklippta nacke? Ja, det är han till höger ja.

 

 

Till tonerna av Bon Jovi och den gamla Guns N' Roses hiten "Paradise City" visade sig den lilla staden, som vi bor i, från sin allra ljusaste sida. Sommarhimlen 2013, den kunde fortfarande ingen konkurrera med.

 

 

När vi applåderat åt vinnartrion från Spårvägen (Lille- och Storebror Arrhenius och Daniel Ståhl) var det slut. Men...

 

 

...vi tog en omväg genom staden som aldrig sover. Fast det kanske inga städer gör klockan 20.30? :)

 

 

Och jodå, vi har både krogar med kristallkronor och skönhetssalonger med stiliga möbler.

 

 

Bioutbudet däremot, det är väl inte direkt vad det en gång varit. Även om det kanske inte är riktigt så illa som bilden ovan indikerar.

Imorgon (som har hunnit bli idag nu!) fortsätter Friidrotts-SM. Min önskan är att vi ska få tillfälle att gå dit åtminstone en av de tre återstående dagarna. Vi får se. Det finns ju en del annat man vill hinna med också. Som att blogga om böcker med svanar på.

:)
/helena


ps Kulstötarkillarna hade fått välja sina favoritrocklåtar att stöta till och jag kunde inte låta bli att fundera lite på vad jag skulle valt. Om jag hade stött.. Svaret var egentligen ganska självklart, även om det kanske inte direkt handlar om någon hård rock här. Favoritband med favoritsångare som sjunger favoritlåt: INXS. Michael Hutchence. "Girl on fire". Åh, vad jag saknar honom.