Se hur han kikar fram bakom sin mammas långa kjol. Och nog är det mormor som står där bredvid, med plym i hatten. En fjäder i hatten kan vi väl enas om att ge till alla kvinnor som bar hatt med plym! Fast alla hade förstås inte råd med det.
Hon blickar bort mot torget, som om hon just kommit på att hon glömt något viktigt. En alldeles nödvändig ingrediens till middagen kanske.
På andra sidan ser vi några män i hatt. Men det är inte det ögat mest hänger upp sig på här. Det är flaggan som stjäl uppmärksamheten och den där suddiga plutten i mitten. Kan man annat än att älska det faktum att tidens tand har fått sätta sina spår i det gamla fotografiet? Någon har förmodligen fått fylla i konturerna av flaggan i efterhand. Lite kul.
Direkt på fotot har någon skrivit ett årtal. 1913 eller 1915?
Nedanför bilden står det 1900. Handelsbanken som ligger kvar på precis samma plats idag och ser precis likadan ut, så när som på flaggan då kanske. Jag vet inte hur många gånger jag har stått precis här och iakttagit den lilla pojken som kikar fram. Många gånger.
Hade egentligen planerat att skriva något helt annat idag, något om tiden, något om summeringar, men det blev inte så.
Vi åkte på auktion istället. Vägen slingrade oss ut på landet, förbi glada kossor i sommarhagen. - De är spirituella ser du väl, sa mannen.
Mycket folk och god stämning, precis som det ska vara. En hel del fina saker med tillhörande höga bud. Precis som det ska vara på en auktion mitt i sommaren. Den flitigt klubbande klubban gick inte min väg dock. Men, men. Fick trösta mig på hemvägen med en billig St Paulia och en glimt av den lilla vintersöta pojken igen.
:)
/helena
ps Har ni förresten funderat någongång på; exakt hur många gånger man kan skriva ordet precis i en text utan att det verkar konstigt? Nä, inte jag heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar