Vi har just läst ut en bra bok - mannen & jag. Högläst ut en bra bok. Ibland tar vi oss tid till det, turas om att läsa så inlevelsefullt vi kan ända tills den andre säger; - Nu räcker det. Lagom inlevelsefullt räcker.
I sprillans nya ELLE Interiör läser jag att orange och blå är så inne så. De kulörerna är visst på inredningspaletten nu och jag som alltid har älskat orange. Fast oftast i kombination med grönt. Det är först på senare år som jag har upptäckt hur bra den O-så-snygga färgen blir ihop med blått. Gärna turkos, eller jeansblått.
- Jag minns inte att det var såå kul att leka med dockskåpsgrejerna, säger jag till mannen.
- Fast det är klart, en repig diskbänk har vi ju redan. Och en tom ugn.
Allt medan grönskan utanför växer sig vild och vacker - i alla fall vild - tänker jag i en och samma mening på att jag tycker så mycket om böcker som utökar mitt ordförråd också och att kuddfodralen som inhandlades för över ett år sedan äntligen har fått lägga sig tillrätta i soffan. Fast jag funderar fortfarande på om vi inte ska ha dem i köket istället, kanske ihop med den där broderade loppiskudden. Om jag kan hitta den vill säga.
Hitta den bland allt det andra vilda och vackra. Som växer inomhus. Och sedan säger mannen en så kul sak - om dockskåpspappan. Men det får vi ta en annan gång.
:)
/helena
ps " Författaren Erik Steinbeck och hans hustru, konstnären Winnie Mason, kommer till New York med 'fyra fullpackade koffertar och två tomma hjärtan'. Sjutton månader tidigare har deras 4-åriga dotter Sarah rövats bort av en okänd man och är sedan dess spårlöst försvunnen. Erik försöker skriva en ny roman, Winnie målar gång på gång bilder av det ögonblick då deras dotter försvann. De talar knappt med varandra. Det är en varm höst på Manhattan då en mängd märkliga sammanträffanden kommer att styra deras liv i en oväntad riktning. ... " Så står det på baksidan av "Maskarna på Carmine Street" av Håkan Nesser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar