Vädret var perfekt för en uteauktion. Men dagen ville annorlunda och det blev till slut rätt bra ändå. En snabbsväng in på Emmaus, en gudomligt god liten hallonpaj på Max - där vi dessutom precis lyckades undkomma den jättelånga halvtidskön. Vi hade glömt att det var match, för de gulsvarta.
Våra fötter vilade så länge att bollen hann sluta rulla därinne på gräsplanen. För att slippa fastna, i den långalånga bilkön som alltid ringlar efteråt, så satt vi kvar ett tag till.
Vi tävlade lite, om vem som var bäst på att tyda fansens ansiktsuttryck, när de lämnade arenan. En av utgångarna därifrån går nämligen rakt igenom hamburgerrestaurangen. Ingen vann.
Alla hade pokerface. Stonefaces. Text-Tv:n talade sedan om att vi hade haft rätt. Ingen vann.
När mannen började skruva på sig var det dags att gå.
Jag kände att jag behövde gå, så vi tog svängen förbi fågelsjön. Vi gick hela rundan runt för första gången på länge. Där mötte vi joggare, svarta svanar, hussar och mattar och en kvinna med burka av något slag. En kille som verkade lite vilsen och blyg - han strök sig förstrött över håret och spände blicken djupt ner i asfalten - båda gångerna som vi mötte honom.
Ett barn cyklade runt runt med ett stort leende på läpparna. Mannen skrattade till åt mitt uttryck;
- Hans lilla ansikte ser ut som en mild vind, när det passerar. Mannen undrade vad jag får allt ifrån.
Sedan lastade vi in kryckorna i bilen igen och tog en omväg över en stadsdel som jag inte ser varje dag. Där smög en katt i det höga gräset. Både duvorna och den lilla minikaninen hann dock undan i tid.
Innan dagen var slut skulle mannen jobba lite, så jag fick en stund över att fördriva. På Coop. Skulle egentligen inte handla något - mer än ett par billiga kvisttomater. Konstigt ändå, hur mycket tid man kan "döda" bara genom att gå runt runt i en affär.
Några hyllor fångade min uppmärksamhet mer än andra. Så mycket glutenfria varor det finns, har ni tänkt på det? Fast de är förfärligt dyra. Och jag tror att jag har hittat ett nytt överdrag till strykbrädan, som är lika snyggt som det gamla var innan det blev utslitet. Ett nytt evighetsfilter till kaffebryggningen såg jag också. Men jag köpte inget.
Det är väldigt sällan jag känner något habegär till massproducerade nya produkter, men när jag la ögonen på en mortel i granit så kände jag ett stygn av det - habegäret. Fast vi redan har en jättefin mortel som vi nästan aldrig använder. Visst är habegäret lurigt ibland?
Hemma igen, med ömmande handflator. Men det var det värt.
:)
/helena
ps Visst ja, jag fastnade så klart allra längst i bokhyllorna. Det var ett par böcker som fick mig att le. Stort. Det vill jag förstås förmedla vidare till er - leendet. "Bästa vänner: 47 berättelser om osannolik vänskap mellan djur" (kolla in videoklippet!) av Jennifer S. Holland. Och "Dåm såm har snippa får bestema" av Katrin Sundberg. Check them out! Två böcker med sann smilvarning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar