Och visst är det min kavaj han bär. För ibland är nog det bästa sättet att bära någon annans bördor - att ta dem på sig. I alla fall en liten stund.
Ankan fick följa med hem. Och mannen. Men humlorna de fick stanna kvar, och fortsätta att lukta på blommorna.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar