Det var något som Håkan sa

Det känns som att alla snackar om honom nu och jag har en stark känsla av att det, bland annat, har något med den där filmen att göra...

Men jag måste erkänna att jag har lite dålig koll på honom, eller i ärlighetens namn mycket dålig koll. På Honom. Man skulle nog till och med kunna kalla mig för något av en Håkan-analfabet.

Varför? undrar ni. Jag vet inte säkert, men jag tror att det har med tiden att göra. Man hinner inte allt, det är allt. Man hinner inte allt som man vill hinna. Det går bara inte. Kanske är det bara därför som jag inte har så bra koll på mannen, killen, pojken, med stort H.

För det är nog så, att om jag bara gav honom en chans så skulle jag nog vara fast. Allt talar för att jag inte skulle kunna motstå hans musik. Särskilt orden skulle jag nog inte kunna motstå. Några textrader har ju lyckats slinka in i mina öronsnäckor också - och det har inte direkt varit oangenämt. Så jag borde nog ge hans musik en chans i alla fall.

Däremot har jag fallit för hans sätt. Han verkar vara så reko, kan man säga så? Jo, reko. Och gullig. Som när han var hos Skavlan och berättade om en gång när han var ute och körde bil. Om jag förstod det hela rätt så ville han upptäcka något nytt i sin egen stad (my kind of guy!) och då hände något märkligt. Han fastnade på ett ställe där han skulle svänga över. Det var visst en massa mötande trafik i vägen och då blev en annan bilist bakom honom väldigt sur och tutade. Håkan tyckte inte att man skulle tuta så på någon som "satt fast" i svängfil utan att kunna göra något åt det och så gav han honom fingret.

Alltså H gav den andre bilisten fingret och sedan följde en fortsättning som mest påminde om en märklig amerikansk filmbiljakt. Hela den här intervjun är faktiskt helt underbar, man blir varm i hela hjärtat av den. Särskilt den biten där han berättar om när han kom hem en dag och skulle förklara för sin son att han hade blivit etta på itunes-listan med sin senaste singel. Haha. Det är så kul!

Om ni skulle ha missat den här roliga, mysiga intervjun så kan ni se hela här. Eller så kanske ni bara vill se om den. Som jag.

:)
/helena


ps Sedan var det den här andra intervjun också, jag minns inte riktigt var eller när den sändes, men jag minns att Håkan Bråkan tyckte det var lite jobbigt med all ny teknik. Att hänga med liksom. Han verkade inte riktigt bekväm med alla appar och nedladdningar som det fullständigt vimlar av i musikvärlden nuförtiden. Han talade om att han tyckte om känslan av att köpa ett helt album. En skiva. En CD. Med omslag och texter och allt. Han sa att han; - tyckte om att ha något att bita i.
My kind of guy.