Se där, en rubrik jag aldrig trodde skulle hitta in hit. Jesus är väl inte direkt den första snubben som jag skulle vända mig till med livets stora frågor... men men, man ska aldrig säga aldrig.
Och helt ointresserad av honom är jag förstås inte - hur skulle jag i så fall, trovärdigt, kunna kalla mig för historieintresserad?
Mannen med särken och glorian är annars bara här inne på en snabbvisit för att hjälpa mig lite. Vi ska nämligen snacka vykort. Ett ämne jag gillar, som ni säkert vet. Samlar gör jag inte, men jag är svag för alla små fina bilder som man kan hitta ute i second hand-världen. Många tråkiga standard-framsidor får man så klart bläddra igenom innan man kommer till guldkornen. Guldkorten. Men det kan det vara värt. Ibland.
Såg ni på texten - Text-TV:n alltså - att det en dag förra veckan stod något om att vykortet fortfarande håller ställningarna? Fler än varannan svensk kommer tydligen att skicka vykort i sommar, trots konkurrensen från diverse digitala medier. Enligt en undersökning som Posten gjort så kommer vi att skicka 28 miljoner!?! vykort till varandra med sommarhälsningar.
" ... Även bland dem som är mellan 15 och 29 år, uppväxta med kontakter via nätet, svarar ändå de allra flesta att de föredrar att få en hälsning i brevlådan. ... "
Det är kul att få vykort, det är det, men ibland är baksidorna så färglösa. Färglösa som i fantasilösa.
- Vi har det såå bra i värmen! Jaha. - 35 grader i skuggan! Jaså. - Sol och bad hela dagarna! Säger du det. Vad kul för er då.
Jag hör att jag låter ganska negativ nu, men det kan väl ändå inte skada att utöka sitt vykortsordförråd bara en liten, liten aning? Skriv något personligt vetja! Eller skriv ner vad du ser runt omkring dig just nu. Även om det bara råkar vara en helt vanlig herde på väg med sina får till dagens nya saftiga betesmarker...
Vykortanalfabeterna - de har jag stött på många gånger. Har/har haft flera i min egen omgivning. Så vykorts-spökskrivare har jag fått agera mer än en gång. Minns att vi satt i Gamla Stan - Stockholms anrika, vacka, läckra pärla! Stadsdelen med något spännande att studera i varje prång, i varje trång gränd, och ändå kunde min bästis inte komma på något att skriva om. Vi var 16 år och på klassresa.
- Nä, kommer inte på nå't, inget alls faktiskt, muttrade hon lite buttert ner i det fyrfältsindelade vykortet. Så då var det bara att greppa pennan - hennes penna - och take the words away and ända hem till hennes mammas och pappas (och lillasyster Annas) köksbord, där i den lilla "hålan" där vi växte upp.
Och en annan gång hände det i Norrköping, med en annan vykortstrevare. Ännu en trevlig tjej med absolut ingenting att hälsa hem om. Men de löste sig, skrivknutarna, den gången också. Kanske med lite inblandning av yours truly...
Nu låter det kanske som att Jante har tagit långsemester härifrån och lämnat mig med fritt spelrum att bredarmat klappa mig själv på båda de oerhört kompetenta vykortsaxlarna. Så är det inte, men den falska blygsamheten känns bara så oklädsam ibland. Vykortskrivande är jag bra på - Basta!
:)
/helena
ps Så vad står det då bakom Jesus? "Tack för kortet. God sommar!" God. Fniss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar