Knästrumporna bak och fram

Har jag nämnt att jag älskar återanvändning?

Jag tror att jag har det...

...och handen som tog sig tid att spara knästrumpsförpackningen för att sedan klippa ut den här alldeles lagom stora kartongbiten, som passar så perfekt till att skriva ner handlingslistan på, den tyckte jag också mycket om. Tycker om. Så mycket tycker jag om den där handen och dess kära kråkfötter så att jag har sparat på den här lilla lappen i många år nu. Jag kan nog aldrig slänga den.

:)
/helena


ps Om, jag menar verkligen om, jag skulle skaffa mig en tatuering så skulle ett av motivalternativen som noggrant skulle tas i beaktande definitivt inbegripa denna lilla lapp, med dess raka vardagspoesi. Skriven av den raraste av svärmödrar. Med ett litet gräddfilstillägg gjort av hennes son längst ner, i blyerts. En kombitatuering! Två skrivstilar, en i modigt blått bläck och en i försiktigare grafitgrått.

Jag skulle kunna tänka mig att sätta den så där på överarmen som konstnären Helene Billgren har satt sin. Sin handlingslista. Fast hon kanske inte har den kvar längre? Tyckte i och för sig att jag såg hennes tatuerade arm skymta förbi inne hos dottern Elsa för ett tag sedan, men jag undrar om inte listan hade blivit överkryssad? Färdighandlat där då kanske?