Ett runt rum

Det är härligt att se sig om ibland, ta en tur om man har tur - hinner man med nästa flyg eller färja, om den inte redan har gått, på grund av andra omständigheter.

Mmmmm, vi är tillfälligt framme, här drar man in dofter så gudomliga att det börjar vattnas i munnen...

MEN vi lever i en snabb tillvaro, så det är bäst att ta tillvara och spara, i nästa stund stinker det pyton, återigen har en orm nästlat sig in och gjort stora luftgropar i vägen, försöker vi klättra upp möter vi bara svåröverkomliga vägbulor på den mulna himlen.

Det drar förbi inom sinom tid och färgerna blir åter klarare, det skimrar och glänser... är det en indisk sari tro?

Vi är på väg igen, över en utjämnad sinnesstämning, stannar ett slag för att få kippa efter luft ifred, jag är plötsligt ensam i ett runt rum, där är skumt, men efter en hel evighet av nattblindhet vänder jag mig in mot väggen igen och hör att Du också kippar efter andan... lugnt och stilla och rytmiskt och livsuppehållande.

Då har resan fått det tillfälliga avbrott jag väntat på, motorstopp för inre landsväg, tills tanken är full igen.






Snart är det fullmåne-klick!- igen. En del tror att vi människor påverkas av månens olika faser, dragningskraften, framförallt när månen är just full.-klick!-. Vissa tror t o m att vi blir lite galna, mångalna-klick!-. Sömnlöshet-klick!- är vanligare vid fullmåne, tror andra. Att man bör akta sig för sitt husdjur?!-klick!- finns det också studier om. Forskarna är oense, kanske beror den sämre sömnen bara på... att vi glömt att dra ner rullgardinen...


Så hörs vi snart igen. Utvilade och sansade. Som vanligt...
:)
/helena



ps Dikten ovan är skriven av yours truly :) och är ämnad för att läsas upp (ifrån scen), men jag tror att den kan fungera på papper också. Jag tror att det går att höra andningsuppehåll och nyanser, mellan raderna.