Beethoven & blommor & &

" ... Symfonin har fått många olika tolkningar. Av Beethovens samtida uppfattades den av somliga som en skildring av en revolution, andra menade att den illustrerade lantliga scener. Man har nästan tyckt sig finna allt i denna symfoni, från jaktscener och titanstrider till kärlek och bondbröllop. ... "

Han ser så barskt ut - den käre Ludwig. 1812 sammanställde han den sjunde symfonin. Den symfoni som mannen valde när jag bad honom välja ut något som han tycker mycket om, som är komponerat av Beethoven. - Välj helst inte ett av de verk som känns helt "uttjatade". Sa jag. Tänkte att det kunde vara fint att ha ett levande stilleben för en gångs skull. Ett tonsatt stilleben. En motsägelse javisst, men en klingande vacker sådan.

Blommorna som jag plockade i fredags står fortfarande ganska rakryggade. Egentligen vågar jag knappt visa upp dem här, för jag är lite orolig att det kan vara något fridlyst, som jag har fått med mig hem. Vet ni vad det är för en sort? Jag har ingen aning. Men de är skira och stolta på samma gång. Och söta med sina små klockliknande blommor.

Ni känner säkert igen porträttet på den store musikmästaren. Det här måste vara en av de vanligaste avbildningarna av Beethoven. Min sentida kopia, hehe, är förmodligen målad av en glad amatör - en väldigt glad amatör? Men den är charmig. Fast det var nog mest den vackert utskurna ramen som lockade mig. Kanske ska jag använda ramen till något annat? Hm. Då blir hans blick antagligen ännu barskare.

& &! Det var nog mest för att Ludwig vans halsduk matchar mitt &-tecken som han fick komma fram ur de dammiga tavelgömmorna. Tänk att man kan bli så glad över att hitta ett litet och! Kunde inte bärga mig längre, var bara tvungen att visa er min lilla glaskrumelur. Hittade den förra veckan. Jag förmodar att den är tillverkad på Bergdala glasbruk någon gång under 1970-80-talen. Det var Bergdala som tillverkade namn i samma stil. Kommer ni ihåg dem? De satt på väggarna i många barnrum när jag växte upp. Då & då kan man hitta en Lisa eller en Rune eller en Åke eller en Charlotte eller nåt på loppis. Om man har tur. Eli på Femtiotalsjakten har, minst, en g-klav. Själv har jag ett &. Och ett namn. Inte Helena. Ett annat.

Borde kanske skrivit något om det nyligen utdelade Polarpriset (med kvinnliga förtecken!). Men jag fastnade på röda mattan, som tydligen var blå. Bara en massa klänningar och kändisar och en blåklädd Carola som kysste sin nya man.

Så, ni får nöja er med Beethoven. Jag tänker mig att citatet (ur Musikens Värld, AB Kulturhistoriska Förlagen Göteborg, Sverre Hagerup Bull, Kjell Bloch Sandved) kan passa in på mycket annan musik också. Bra musik kan tolkas på många olika sätt. Få en att känna många olika saker.

:)
/helena

ps Den sjunde symfonin fick överlag ett gott mottagande av samtida kritiker, men det fanns de som ansåg att. "... första och sista satserna måtte Beethoven ha skrivit under påverkan av alkohol! ..." Han kanske inte var så barsk ändå?