måndag 25 oktober 2010

Nu är det juli igen...


Fjärilen

Född till att vara en fjäril
fladdrar min svala låga
på gräsets tunga sammet.
Barnen jaga mig. Solen går ner bortom malvorna och tuvan,
räddar mig till natten.

Månen stiger; den är fjärran jag är inte rädd,
jag lyssnar till dess strålar.
Mina ögon hinner till skydd.
Mina vingar sammanklibbas av dagg.
Jag sitter på nässlan

av: Harry Martinsson

1 kommentar:

  1. Skriven av en etablerad ordkonstnär det märks.
    Grattis.

    SvaraRadera