torsdag 11 september 2014

Ljuset i mitt liv


"Min farfars far och namne Anders Wendin jobbade i Malmbergets gruva, där han tillbringade många timmar varje dag. Den här lampan brukade han ha med sig och tända där under marken när de satt och käkade lunch. När mitt liv är lite jobbigt tittar jag på den här lampan och tänker att jag har det bra ändå som slipper tillbringa dagarna under marken."


Det hänger halvtorr tvätt överallt. Ville så gärna gå ut i solen. Orkade inte. Det är en dag när allt liksom känns trögflytande på något vis. En dag som skapt för korta meningar.

Men igår kom jag i alla fall på att det nog går att använda de där två gamla magneterna istället. Istället för de två små runda brickorna som saknas i spelet alltså. Spelet som är så himla snyggt att titta på. Snart ska vi nog äntligen börja spela det också. Ska bara läsa på lite först. Backgammon, så stavas det va?


Bläddrar lite i den guldglänsande Balzac-boken. Den som heter Eugénie Grandet, men visst mest handla om hennes girigbuk till far. Fnissar lite åt att det finns illustrationer i den, passar finfint för en bild-junkie som jag.

Bläddrar lite i Hemma i HSB. Ni kan läsa senaste numret digitalt här om ni vill. Fastnar särskilt för artikeln om Moneybrother, a.k.a. Anders Wendin.  På sidan 26 börjar den och på sidan 28 kan ni se de fem utvalda sakerna varav en är den kärt rostiga lilla lampa, som hans namne, tillika farfars far, använde i Malmbergets gruva en gång i tiden.


Bläddrar sedan bakåt till sidan 22 igen, det känns bra att läsa om någon som vill fånga hemmets själ.

Tänker sedan på allt som händer i helgen, en del lättviktigheter, en del mer livsavgörande. Val och vernissage bl.a. Suckar ännu en gång över alla utspridda kläder, men ler åt jeansjackan. En gång i tiden köpte mannen den. Sedan använde jag den ett tag, en sommar eller så. Nu använder han den igen. De bylsiga tygsjoken under ärmarna skvallrar om en förfluten tid, men det är vackert så.

Tror att det finns vemod i blicken som jag ger lampfoten med de vita fåglarna på. Tänker att de passar extra bra en dag som idag. En dag som för alltid kommer att eka av smärtsamma minnen. Anna Lindh. Och finns det någon som inte minns exakt var den befann sig när nyheten om att två flygplan gjort sin eviga markering i världshistorien spreds med ljusets hastighet över jorden? Tänker sedan att jag borde ställt fram två torn på schackbrädet istället.


Tids nog blir det tid för biomörker och långa läskvällar. Men det gör inget att det börjar skymma tidigare och tidigare, så länge ljuset i mitt liv finns här vid min sida. Det där lät väldigt pekoralt, jag vet. Men han är ju så himla söt när han sover.

:)
/helena

ps EGO-stengods Fischer, står det under 1960-talslampfoten. Den som bara kostade en spottstyver. Om det blir regn i helgen ska jag lusläsa alla ljusa tips och knep som FABRIKENs medlemmar så frikostigt bjuder oss på. Fem till tio ljuskällor kan vara lagom i ett vardagsrum. Jag räknar till tolv här. Men alla fungerar inte. Och alla som fungerar är inte tända samtidigt, förstås

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar