tisdag 24 mars 2015

Om nio månader...


Har hängt upp lite fint igen. En högaktuell sak, helt i min smak. Minns ni att jag berättade att jag hittade en mapp med fem vackra, tryckta dalabonader i? Färgglad kurbits på vitt papper. Rune Lindström heter konstnären bakom verken. Rune Lindström, det låter kanske inte som ett jätteupphetsande namn, men det är det! Rune Lindström sällar sig nämligen till den långa skara av ouppnåeliga multitalanger, vars supergeni det är svårt att inte önska att man åtminstone fått en tredjedel av. Författare, skådespelare, tecknare är bara början på listan som försöker beskriva Rune Lindström.


- Om nio månader smäller det! Sa ärkeängeln Gabriel till Jungfru Maria. Eller han formulerade sig kanske inte riktigt så, men någonting ditåt i alla fall. För den 25:e mars är det inte bara våffeldag, utan även Vårfrudagen, som den egentligen heter. Eller Jungfru Marie Bebådelsedag. Alltså dagen när Gabriel berättade för Maria att hon var havande med Jesus. Resten vet ni. Eller har ett slags hum om i alla fall.

Tänker jämt att jag, som säger mig vara så historieintresserad, borde visa lite större intresse för Bibeln och dess berättelser, men det har visat sig vara svårt att uppbåda intresse för just det. Jag är ju lite rädd för "allt det där religiösa" också. Beror säkert på min småländska uppväxt, missförstå mig rätt nu, jag kommer inte från ett religiöst hem, men i det lilla samhället där jag växte upp fanns det gott om frireligiösa församlingar, som det gjorde (gör?) i alla sådana små samhällen. Och jag tror att det har präglat mig en del, mer än jag trodde då. Tror faktiskt att det gjort mig något mera vidsynt och öppen inför tanken att det finns många religioner som har poänger, inte bara kristendomen. Bra och dåliga poänger.


Bonaden är i alla fall förbaskat vacker! Och historien om Jungfru Marie Bebådelsedag, Vårfrudagen, Våffeldagen eller vad ni nu väljer ett kalla den, är himla intressant. Det finns en massa traditioner kopplade till just den här dagen. Denna dagen sas bland annat vara starten på våren, och då skulle man slippa tända ljus på kvällen för första gången på året och så skulle man gå runt något barfota för att något annat skulle bli bra sedan längre fram, eller hur det nu var... Det där lät flummigt, läs den något mindre flummiga versionen här på Nordiska Muséets sida istället. Om inte annat för att beskåda den söta skyltpojken i NK:s 1950-talsfönster. Han som gräddar våfflor!

:)
/helena

ps Vilken tur att man har blogg, det gör att man inte bara glömmer bort alla vackra dagar som kommer och går. Som den vackra dagen, i slutet av september, när jag hittade mappen med kurbitsbonaderna hos Röda Korsets second hand! För 25 kronor! Det var då som jag också hittade en fluffig, rosa tjocktröja som jag fortfarande inte har använt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar