Det började med att mannen undrade var hans svarta T-shirt med YES-tryck hade blivit av. Och jag funderade. Kunde inte komma på var den fanns. - Har du kollat i garderoben? föreslog jag lite försynt. Men sedan kom jag på att den förmodligen fanns bland tishorna som jag rensade bort för ett tag sedan. Och som sedan, på sin väg bort från hemmet, hade hamnat i min prylgarderob. ?! Jo, några bortrensade tröjor tjänstgör som emballage till en del ömtåligheter där. Mannen fick, till slut, fram sin efterlängtade och precis lagom urtvättade t-shirt. Och jag stod kvar med en överbliven tallrik i handen.
Ett litet fat, som egentligen är alldeles för sockersött för min smak. Men eftersom vi snart skriver maj i almanackan och Jenny Nyström är en av mina största kreativa, konstnärliga idoler så...
...plockade jag fram en lämplig snörstump att sätta upp den med. Och jodå, jag vet att man inte ska sätta upp sina saker med snöre, utan med stadig ståltråd. Men nu är ju det här en nätt liten sak, ingen tung, gedigen guldförgylld spegel ifrån 1700-talet. För om det hade varit det så vet jag att Knut & Co. i Antikrundan hade protesterat högljutt (särskilt han med det alldeles för perfekta håret hade nog sagt ifrån) mot min något osäkra upphängningsanordning.
Ett stycke blått snöre alltså, men först fick jag plocka ner den smäckra italienska damen, hon som normalt hänger där i köket.
Sedan, fram med snöret.
Dubbelknut. Nej, trippelknut! Och så...
...en snabb provning på kroken, för att se om det blev rakt.
Rakt och fint. Och en pelargon som fortfarande lever!
Sockersöt och somrig, sitter den nu på plats i köket. Det är ju ändå maj snart. Nästan nu faktiskt. Yes!
:)
/helena
ps På Kalmar Läns Museum kan man stifta närmare bekantskap med Jenny Nyström och några av hennes många olika alster. I e-butiken säljer de, bland annat, ut tallrikarna med barnmotiv just nu. Jag har tre av motiven, men mina är förstås inropade second hand, på IRL-auktion, en gång i tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar