- Hur länge sedan var det som vi hade ett riktigt köksbord nu? Undrade mannen försynt. Och med riktigt menade han troligen ett bord som inte är belamrat med mina diverse projekt - stillebenbyggen och annat - utan snarare en gemytlig plats, som ligger framför en som en öppen autostrada. En öppen och prylfri plats, som det dessutom är fullt möjligt att inta en måltid vid. Jag kunde inte riktigt svara på det då, för det är svårt att hitta en bättre "avställningsyta" i vårt lilla hem än här, vid detta centralt belägna bord. - Älskling, jag kan bara säga så här i nuläget; att jag är rädd att det blir en och annan TV-dinner i fortsättningen också...
På tal om något helt annat, så har det väl knappast undgått någon att det just denna veckan är exakt 70 år sedan som andra världskriget - till slut! - tog slut. Och förmodligen har det inte heller undgått speciellt många, att allas vår Astrid Lindgren skrev dagbok under hela kriget. Inte vilken dagbok som helst, hela 17 stycken anteckningsböcker fulla med personliga reflektioner över barbariet, som stavas krig, och hennes vardagliga betraktelser - livet med jobb och familj som måste fortsätta här hemma i Sverige, även om situationen ute i stora delar av övriga Europa var allt annat än vardaglig.
Att det finns ett förlag som heter Salikon, hade jag ingen aning om. Och att detta förlag - med det lustigt uppkomna namnet - är speciellt inriktat på böcker av och om Astrid, med ett mer vuxet perspektiv i fokus - hade jag heller ingen aning om. Inte förrän nu. Nu när hennes dagböcker från krigsåren 1939-1945 ges ut på nämnda förlag. Astrids högst personliga ord, varvat med diverse, för tiden talande, tidningsurklipp.
"... Hon var en övertygad humanist och en människa som tänkte själv, stod för sina åsikter med såväl civilkurage som humor och kärlek. ..."
Den meningen gör mig inte direkt förvånad. Jag har faktiskt väldigt svårt att se hur man alls skulle kunna betrakta denna otroligt begåvade kvinna utan att tänka H-U-M-A-N-I-S-T, med stora bokstäver. Och hennes humor ja. Det är den jag tänker på nu när jag tänkte föreslå att ni ska få ta del av ytterligare två av mina hemmasnickrade verser till Lille Katt. Astrid Lindgren visste att livet handlar om tvära kast. Jag vet att livet handlar om tvära kast. Och jag är ganska så säker på att ni gör det också. Så, från krigets vidriga realiteter kastar vi oss nu in i ett par verser till. Georg Riedel skrev musiken till Astrids sex originalverser. Här kommer mina verser, ni bara måste läsa/sjunga dem, tycker jag! Ja, ni har nog helt enkelt inte så mycket val.
Lille val, lille val
lille store valen
hen är hal, hen är hal
simmar i finalen
Lille säl, lille säl
lille söte sälen
utan häl, utan häl
(men) med den största själen
:)
/helena
ps Här och här kan ni hitta några av mina tidigare små försök att skriva fler verser till Astrid Lindgrens (och Idas!) söta och odödliga barnvisa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar