- Kom och köp! Kom och köp lite tur. Så sa hon. Den söta flickan på välgörenhetsloppisen. Flickan med den röda kluten, de lagom nedhasade strumporna och korgen full med fyrklöver. Och jag kunde - förstås - inte stå emot. Hon hade dessutom alla sina små porslinsfingrar intakta. Särskilt vänster lillfinger är helt och hållet intakt, se bara hur det står upp! Att hon har ett litet brott/en bit som saknas längst ut på flätan, var inget som jag brydde mig om. För vem har inte det? Jag menar, ett par kluvna hårtoppar har vi väl lite till kvinns?
Snart är det mors dag, som ni vet. Jag har redan bläddrat fram i den gamla almanackan. Ska ni åka hem till mor och ta en fika då? Om ni gör det, så kan jag rekommendera en skön kopp: Birgitta. Rörstrandskoppen Birgitta hittade också hem ifrån loppisen. Den har ett handtag som förhöjer hela fikaupplevelsen. Ja, jag skulle nästan vilja påstå att kaffet smakar godare när koppen är så här skön att hålla i. Fast det är klart, värmen hålls inte lika bra i en så här pass vid kopp (säger hon som är van att dricka sin tår, och påtår, i den smalare Swedish Grace-koppen).
Tänker mig att de två ensamma Birgittakopparna, handmålade, i design av Jackie Lynd - och helt i nyskick! - kommer passa utmärkt till morgonteet. En liten kopp ljummet te, som ackompanjemang till korv- ost- och kaviarsmörgåsarna, måste jag ha. Och ägg. Kan inte leva utan mitt kokta ägg. Mannen är mästare på att koka ägg. Inte för hårt. Och absolut inte för löst! Krämigt, ska det vara. Gulan ska smälta på tungan, medan vitan ska hålla sig ganska fast. Fast och fin. Fast jag är förstås inte så kräsen, är nöjd så länge det inte säger pip! när man knackar på skalet.
:)
/helena
ps På tal om kaffekoppar, så fick jag med mig den bläddervänliga boken: Svenska Kaffeserviser 1920 - 1980 (Michél Carlsson, Urban Orzolek, Ica Bokförlag, Massolit Förlagsgrupp AB, 2014) när jag var på biblioteket senast. Vackra bilder på kopparna vi känner igen - och en del vi inte känner igen. Jag fastnar hos Gefles Groblad. Minns den från min mosters kök. Smulor på golvet, busiga barn och Groblad.
Alla gillar inte boken helgjutet, där lurar tydligen något faktafel. Och ytan får ta mycket plats, på bekostnad av djupare innehåll. Så tycker en del. Jag tycker ändå den är värd att bläddras i. Jag bläddrar gärna bland bladen. Bland Groblad(en), och in i Berså(n).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar