Summer time

Fick nästan sommar-spring-i-benen idag när jag fick veta att Stiftelsen Vitryssland hade loppis! Mycket fint fanns det, om bara plånboken hade varit lite tjockare. Och visst jag tog några mobilder, men det känns så tråkigt nu - en sådan här bra bit in i vintern - med alla dessa suddiga lysrörsbilder, så jag bestämde mig för att ni skulle slippa se dem.

 I alla fall idag. Snällt va'?

Kikade igenom min digra fotomapp istället och hittade Sommar'n, ja, med stort S som i Solglimtar och Smaragdgrönt gräs.

Om doftdatorn varit uppfunnen så är jag säker på att vi blivit helt drogade av insupandet av

  klöveröverfylld klorofyllmatta. Vi hade nog blivit det - helt matta alltså. Oj, jag höll på att skriva kloroform... Antagligen för att allt det gråa utanför gör att man nästan glömmer bort alla "gröna ord". Eller vad tror ni?

Så jag lämnar er här med de ljusa S-bilderna, för nu ropar mannen att kvällsmaten är klar. Vad det blir? Så osomrig mat som möjligt såklart; Risgrynsgröt!

så hörs vi snart.

:)

/helena

ps Under julmustglaset ligger dagens lilla, lilla fynd - ett nytt glasunderlägg. Hittade en förpackning med 6 oanvända för en tia. Litet och inget särskilt storslaget, men helt perfekt för oss, för vi behövde verkligen nya!

Tillfälligt avbrott

Den lilla Fragancia:n...

...lyfter på det stora locket...

...till TV-utbudet!


Har aldrig riktigt förstått mig på dem som lite surmulet, nästan tvärsäkert konstaterar;
-Det finns inget att se på TV! ?? -Absolut ingenting!! Vad är det för fel på dem? Synfel? Jag tycker att alla tablåerna dignar över av matnyttiga, intressanta, spännande, livsnödvändiga, nåja, program. Och det har jag nog egentligen alltid tyckt - om man bortser från den där dokusåpatäta tiden i mitten av nittiotalet. Baren, Villa Medusa, Big Brother och allt vad de hette. Hm, det hände väl att jag satt av lite tid framför någon av dem - man var ju ung på den tiden... I alla fall, nuförtiden känns det som att det finns mer tv-godis än någonsin att ta del av. Något för alla smaker. Ja, nästan i alla fall.

Ta bara den imponerande programuppställning som står i givakt på riktig-tv (mannen & jag kallar SVT 1 och 2 så) just nu. Under helgerna har det varit ett riktigt sjå att hinna med. Vi har inte ens hunnit se klart på Kronjuvelerna än. Puh. Vi har nästan hela sista avsnittet kvar.

Vissa serier kan jag bara inte låta bli att se, för att de är så bra! Som den här. Andra serier borde jag kanske låta bli att se, för att de egentligen inte är speciellt bra alls. Som den här. Mannen såg ett avsnitt - sen var han "nöjd", men jag vill veta hur det går. Ändå. Fast jag inte har tid.

Och den här som började (och slutade) häromdagen, måste jag hitta ett litet titthål till. Intressant historia och livsöde!

Sedan kunde jag inte låta bli att trycka på REC-knappen när den här filmen dök upp i rutan. Variation förnöjer och förhöjer? Jomenvisst.

Ibland längtar jag tillbaka till den där perioden på nittiotalet när vi bestämde oss för att vara utan "den fyrkantiga möbeln", för tänk vad många promenader vi tog, in till sta'n, för att gå på bio... men å andra sidan fanns det minst fem olika biografer i vårt lilla centrum på den tiden. Idag finns det en riktig... såattee...


vi hörs -  om vi kan hitta ett gemensamt bloggvattenhål i tablån?
;)
/helena



ps Höll nästan på att glömma den här! Med superskådisar i både manlig och kvinnlig huvudroll. Del 7 ikväll, av 12 eller 13 eller nå't sån't.. Tur att det finns PLAY.

Jag fick ett vykort...

...ifrån mig själv idag.





:)
/helena




ps Skämt åsido - så har jag haft det här kortet i min ägo i säkert minst 15 år. Tror det köptes vid en avlägsen Stockholmsvisit en gång, på Kulturhuset. Copyright "Flying Fish, Inglewood , Artpost NY" står det på baksidan. Här på Amazon.com hittade jag ett annat roligt budskap, i samma anda - klicka och kolla in! Jag tar fram det då och då, tycker fortfarande att det är lustigt inspirerande OCH snyggt!
Vardagsavväpnande är nog ordet jag söker.

Jäms med fotknölarna

Överallt finns de - bilderna. Högt och lågt. Nära till hands. Och fots.

Nästan alltid kommer de -  inspirationsbilderna - till mig second hand (som om ni inte redan visste det...) För en spottstyver. Ofta bara en halv spottstyver. Det är bra, för då kan man ha många på lager och inte ha alla framme samtidigt. Humörväxla lite. Ingen av tavlorna på bilderna ovan kostade mer än 200SEK. En av dem ropade jag in på auktion
för 5 kronor - ibland är det bra att vara ensam om att tycka om något!

Sa jag att jag ÄLSKAR bilder?!?

:)
/helena



ps
Här och var hittar man en fallen stjärna. De flesta plockar väl ner sina adventsdito i precis detta nu. Mina har tyvärr aldrig riktigt kommit på rätt plats. Den lilla fina, ljuslyktan som jag räddade från en loppis, ligger fortfarande kvar i: det-här-ska-snart-läggas-någonannanstans-än här-lite-slarvigt-i-hallen-högen... Och den fina med alla hålen hittade heller aldrig uppåt väggarna...
- Någon typ av ostform, trodde mannen i antik/kuriosaaffären, långt ute på landet, att det var. Jag fick den för en tjuga. Rosten, reporna, skevheten - ja, all patinan - den fick jag på köpet. Bra så.

Skumtimme

Skymning

Skymningen sveper sin stillhet
runt våra ensliga hus,
gråa och ensliga hus - -
Snart skola dunkla stjärnor
springa som blommor av ljus...
--- --- ---
Heden sover därunder,
heden sover i stjärnljus snart -
längtan går och jag vet ej vart...
Men det brusar av tyngd och sekler
så ödsligt och underbart.

/av Nils Ferlin
ur: En Döddansares Visor
Stockholm Albert Bonniers förlag 1950



fint.
:)
/helena


ps Skumtimme är ett gammalt begrepp som rör sig mellan skymning och mörker. En mytomspunnen och magiförklarad stund. Visst är det något speciellt med tiden när ljuset byter riktning, oavsett om det är i morgonrodnadens regi eller skumtimmens.

RÖD DAG och lite grön och en gnutta blå

Mannen ringde just, han är på konferens. Ja, idag. Norrut. Han berättade att han fått trerätters..

Jag berättade att jag "fått" treburkars. Sardiner (även om latinet har mer humor...), Oliver och Dumburken. Mmm.



vi hörs.
:)
/helena

ps Den lurviga vännen fick ett nytt matunderlägg idag. Hemlagat. Husse har både tagit fotot och laminerat. Hon verkade nöjd. Hon också.

Det börjar bli lite trångt här hemma...

"... Ögonen är små, öronen stora och solfjäderlika. ..." "... De stora öronen fungerar framför allt som ljudfångare men också som fläktar och flugsmällare. ..."

"... Känsligheten i snabelns spets är stor - djuret kan gripa även mycket små föremål, som ett mynt, en tändsticka o. dyl. ..."

"... Elefanterna är störst bland landdjuren, med en mankhöjd över 3 m och vikt omkring
 4 ton. ..."

"... Kroppen är trots den stora vikten förvånansvärt rörlig - en elefant kan springa med en hastighet av 40 km/tim. ..."
"... De väldiga, ofta upp till 2 meter långa betarna är egentligen framtänder. ..."

"... Hjärnan har stor volym, och elefanterna hör till jordens intelligentaste djur. ..."
"... Med sin välutvecklade hjärna är elefanten mycket läraktig och har gott minne. ..."

"... Den tjocka hårfattiga huden är grå, ..."

"... Elefanter är skogsdjur, men de vistas också på savanner och stäpper, ständigt stadda på vandring efter föda och vatten. ..." "... Födan består av löv, kvistar och gräs ..."
"... Luktsinnet och hörseln är väl utvecklade, synen däremot ganska dålig. ..."



"... Elefantens historia börjar för ca 50 miljoner år sedan med en förfader av ungefär en hunds storlek. Närmaste släkting till den nutida elefanten var mammuten. ..."

Alla faktacitat i detta inlägg kommer från min gamla trotjänare; Bonniers Stora Lexikon del 3.
1985 Bonnier Fakta Bokförlag Stockholm. Helt ogooglad kunskap, det ni!

".... svansen slutar med en tofs. ..."

och en Jie-etikett.  THE END!



vi hörs.
:)
/helena


ps Intressant läsning om Jie Gantofta hittar du här! Kan du till exempel se skillnaden på en äkta och en "falsk" etikett? Jodå, den i min rosa Dumbos bak är äkta. Så det så!