Psst pistill!

I köket står alla de små vitsipporna i tillsvidarekarantän, jag vet inte riktigt vart de ska ta vägen än. Men jag tycker om att slänga en blick på dem ibland, mellan tuggorna.

:)
/helena


ps Ni visste väl att mortelns stöt även kallas för pistill? Sådant - och en hel massa annat - kan man lära sig om man tittar på Antikrundan. Den som vill kan se alla den gångna säsongens avsnitt i ca tre veckor till. På play.

Easter leftovers

Påsken är över, men Jesus får allt ligga kvar på köksbordet ett tag till. Inte för att jag tror så mycket på honom, utan för att han är så fin. Särskilt i den här blå/vita tyska tappningen ifrån Rosenthal. Och för att jag är lite svag för ikon-liknande saker av olika slag och mycket svag för historiska vingslag. Men det där vet ni ju redan.

I helgen skulle jag vilja åka till Tjolöholms slott och gå husesyn bland allt det vackra. Sedan skulle jag vilja gå ut i slottsträdgården och gå på äggjakt. Jo, det går faktiskt fortfarande. Ända fram till den 28:e april finns äggen utställda där. Tur för oss lite trögvärptare hönor att allt inte är kört bara för att påsken behagade svischa förbi så fort i år - igen.

Inne hos Camilla Engman och Konstepidemin kan ni tjuvkika lite på äggen och på hur det såg ut när de målades/dekorerades/tillverkades. Stora ägg är det, utsmyckade av olika konstnärer.

Här! kan ni förresten ladda ner en pdf-karta över äggen. Påskharen returns!

Och så skulle jag vilja gå på Nostalgimässan som arrangeras i Eriksbergshallen i Göteborg nu på söndag. Det är grejer det. En massa grejer. Saker. Och leksaker i långa banor. För barn i alla åldrar.



Eller så stannar jag bara hemma och fortsätter läsa om haren med de alldeles speciella ögonen. Det är ju grejer det med. Och var sak har sin tid. Och plats, sa någon klok, eller om det var jag?

:)
/helena



ps "Leftovers" har en egen - om än inte så genomarbetad - artikel på Wikipedia. Lite rolig läsning. Just det ordet är ett så bra exempel på när något låter så mycket bättre på engelska än på svenska, tycker jag. Leftovers, mmm, det låter ju gott. Men "rester" däremot. Blä. Håller ni inte med?

- Det låter vår, sa mannen

Världens bästa man. Världens bästa man är min. Världens bästa man är min och han köpte mig ett ägg. Ett postpåskägg.

De senaste dagarna har varit riktigt, riktigt bra. Visst, det har funnits en del moln på himlen de senaste dagarna också - men jag har knappt lagt märke till dem. För jag har haft ett par riktigt bra dagar. Vi tog bilen en bit ut på landet igen.

På det vackra landet där grävskopor som matchar husens fasader har kommit fram ur sina vinterdvalor. På det vackra landet där alla möjliga sorters djur bor. På det vackra landet där förfallet känns precis så där lagom vackert.

Och jag var på så där löjligt gott humör så att jag nästan ropade upp till dem där uppe i luften; - Ni måste komma ner nu, åk inte, det är ju så fint här vid sjön, kom hit vetja! Men det gjorde jag inte. Tog en bild på mannen istället, när han posade framför en båt, ett hus och några bilar som vi aldrig skulle ha råd med. Men vad gör det. Jag har ju mitt...

...ägg!

Kanske berodde mitt goda humör på att jag kunde röra mig mera obehindrat idag, inte alls som förra helgen när jag mest satt inomhus och masserade mitt ömmande knä. Eller också berodde det på att mannen böjde sig ner mot det lilla vattenbruset och sa; - Hör, det låter vår!

Inte ens det faktum att den tidiga våren är ganska ful?! och färglös kunde få mig på dåligt humör. Fast i en slänt stod faktist tre gröna buskar och...

...solade! Jo, det är sant. En av buskarna bar visserligen ett par solglasögon som verkade misstänkt likt det supersköna paret solbrillor som jag hittade hos Emmaus för ett tag sedan (för en tjuga!), men det måste väl ändå bara ha varit en slump? 

 

 

Det är så skönt att låta tankarna vandra fritt ibland. Jag tänkte lite på fotboll. Och lite på påsklov. Och lite mycket på mitt ägg. Och på att den snälle mannen ska få alla de små Konfekta-chokladäggen som finns inuti. Jag ska bara ta ett. Eller två. Eller så.

 

 

Sedan ansträngde jag mig verkligen för att se det sköna i det anspråkslösa. Det vackra förfallet, som sagt. Och jag önskade att jag hade vågat smyga in i den vårleriga trädgården och förevigat hur klädnypor kan vaja alldeles ensamma på ett streck och vara det vackraste som en tidig vårdag kan bjuda på. Men det vågade jag inte. På näthinnan hänger bilden ändå kvar och i baksätet blommar vitsipporna för fullt.

 

 

Här hemma väntar mitt fina Ulrica Hydman - Vallien-ägg. För jag sa väl att jag hade fått ett ägg? Eller glömde jag kanske det?

 

 

:)

/helena

 

 

 

ps En annan dag ska jag berätta om den fina välgörenhetsloppisen som vi besökte för första gången idag, strax innan vi tog vår promenad. Då ska jag berätta om hur trevlig personalen var och om hur välstädat och välorganiserat det var i alla hyllorna.

 

Då ska jag tala om vad vitsippstavlan kostade - egentligen. Och så ska jag skryta vitt och brett om boken som adlibris tar 195 kronor för, och som jag nästan skäms lite över att jag bara gav en tia för.

 

Här! kan ni höra om boken som först trycktes i 3000 modesta ex. och som numera är tryckt i miljonupplagor. Boken med den spännande och skrämmande historian, vars pärmar jag knappt kan vänta på att få öppna!

Say my name, say my name

- Vissa saker tål kanske inte att upprepas, funderar jag.
Ibland är allt liksom klappat och sagt och klart redan på första försöket - eller?
 

- Det där tål att tänkas på, brukar man ju säga, men hur vet man det egentligen?
Ibland kanske något går sönder, går förlorat, när man tänker för mycket, ihållande och intensivt på det?
 

- Postmannen ringer alltid två gånger, sägs det. Men en gång är ingen gång, säger någonannan. Och jag blir inte klokare av det.

- På min axel sitter någon och tjattrar, upprepar allt jag tänker, så att jag inte kan höra vad jag - tänker. Men det kanske är bra? Och tur? För vem orkar med sina egna tankar i längden? Och på tvären sätter sig fågeln på min axel.

- Den som väntar på något gott... Jag orkar inte lyssna klart på meningen, för jag är redan så hungrig. Och trött på att vänta.
 

- Hon är här nu, konstaterar någon med ett leende och jag undrar om man inte borde säga hen nuförtiden. Vem?

- April.
 

- April, tjattrar fågeln som har krupit ännu närmre mitt bästa öra.
 

:)
/helena 

H som i...

 ... Hållbart! ... Hönan och (nästan) allt på bilderna är, såklart, second handinköp.

... Här är den där närbilden som jag lovade er Häromdagen.

... Hoppsan, är allt godiset redan slut?

... Handmålat, eller Handgemalt som de säger i Tyskland.

... Helsingborg där den sköna Hönapönan är gjord. Här kan ni läsa mer om Deco, om ni vill.

... Häxvrål, fast Håll med om att Heksehyl låter så mycket coolare.

... Helgens finaste påskägg var - kanske lite otippat - rött.

... Hakan och hela ansiktet är så roligt ditmålat - nästan som om konstnären (eller någon annan?!) ångrat dragen och målat på ett nytt ansikte senare.

... Håhåjaja, det var den påsken det.




... Helena
:)



ps ... Högertrafik. ... en Historiskt intressant artikel om Högertrafikomläggningen. ... Hösten 1967 en vääldigt söt, tidstypisk och informativ liten film om hur det var då, runt dagen H.