Ja, inte är den då djupt begravd inne i något skumt och obskyrt utrymme... snarare tvärtom. Den försöker göra så mycket den bara orkar, greppar allt möjligt i sin väg, åker på ett par törnar emellanåt, skrubbar sig lätt och är inte rädd för att få lite skit under sin nagel (kanske tur att den inte syns där under P som i plåster?).
Vad jag egentligen vill ha sagt, om man nu skulle låta bli att krångla till det, är att jag fortfarande har fullt upp, med allt det nya i min vardag, men jag längtar efter er varje dag! Så håll tummen (och hans bror!) att vi ses redan imorgon. Vågar tyvärr inte tumma på det...
... men tummen upp för alla er som kikar in här varje dag eller nästan varje dag, eller då & då, eller när ni hinner helt enkelt!
vi hörs! Det vågar jag tumma på!
:)
/helena
ps Ni kan väl lyssna lite mer på den kloka Solja, så länge. Om ni inte hann i förra inlägget alltså. Thumb-nailen till den här diktuppläsningen ser lite missvisande ut, men låt inte det hindra er från att lyssna på den vackra finlandssvenskan.
Det kan man kalla att få den berömda ur...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar