tisdag 2 september 2014

Guldglänsande "silverrävar"


Ibland hittar jag något som jag tycker är fullständigt fantastiskt! Men, jag tänker ändå inte att jag ska köpa det. Kanske är det lite för dyrt. Kanske passar det inte riktigt in. Men. Det där men:et igen. Men om "det" finns kvar nästa gång jag kommer till välgörenhetsaffären ifråga (Erikshjälpens second hand i det här fallet), så kan det hända att jag tänker något i stil med: Det måste väl ändå vara meningen då, att jag, just jag, ska rädda den här gamla, slitna skolplanschen...


Sagt och gjort, så fick det bli. Och jag bara älskar den! Med sitt avrivna hörn. Med sina långa, vertikalt rinnande streck (vätskespill av något slag) över stora delar av dess ömtåliga framsida. Med sina vita, fritt flyende, stänk av målarfärg.

Den är välanvänd. Den har levt ett liv - eller flera - innan den fick flytta hem till oss. Det märks tydligt. Och det gillar jag. Förstås.


Lite för dyr för min budget var den. Och den passar inte riktigt in. Rättare sagt; jag vet inte riktigt var den ska hänga - eller stå. Den är så fin så jag vill ha den överallt. Kanske får den flytta runt lite. Just nu (förutom när den togs fram till ljuset för att fotas) hänger den så att man kan studera alla dess intrikata detaljer från sängen. Om man behåller myslampan på en extra stund om kvällen, så kan man kanske räkna detaljer istället för får?


Detaljerna ja, det kommer säkert att ta mig flera år att upptäcka alla - titta bara på vitsipporna i fönstret, så sinnrikt placerade, halvt dolda, bakom den tungt fallande gardinen.
 
Har inte gjort några större efterforskningar om skolplanschen föreställande: Guldsmedernas gillestämma under skråtiden än. Men konstnären som har gjort den heter Olle (Karl Erik Olov) Hagdahl, signaturen finns i högra hörnet, tillsammans med årtalet när den är gjord, 45, alltså 1945.
 
Vidare går det att utläsa att det är en Esselte-produkt. Förlag: A.B P.A Norstedt och söner, Stockholm.
 
Här hos Carlotta, Databasen för museisamlingar, finns den här planschen väl förtecknad (och avbildad i fint skick) om ni vill klicka in och kika. Den tillhör Malmö Skolmuseum.
 
Sa jag att jag älskar min?
 
:)
/helena
 
ps Kan inte låta bli att se rubriken: Äldre (mycket äldre!) gråhåriga män flyttar in i miljonprogram, för min inre syn. Visserligen miljonprogram konverterat till bostadsrätter, men ändå. Håll tummarna, att de kommer att trivas här! 

2 kommentarer:

  1. Roligt du tycker om planschen! Vi har en hägnades i vår guldsmedsverkstad :) Vi och även våra kunder gillar den! Vänligen Sissi o lennart

    SvaraRadera
  2. Sissi o Lennart: Såklart, den måste ju vara som klippt och skuren att hänga i en guldsmedsverkstad! Kul att ni har en så klassisk bild på er arbetsvägg. Min är rätt sliten, märks att den har stått någonstans och fått både målarfärg och smuts på sig. Kanske under en skolbyggnadsrenovering?

    Med risk för att låta lite smått galen här, måste jag medge att den är underbar att ha på sovrumsväggen, den är så meditativ, finns alltid någon ny liten detalj att upptäcka på den. Just nu tittar jag, förstås, extra längtande mot buketten med vitsippor i fönstret!

    :)
    /helena

    SvaraRadera