Ingen, som följer dinosaurie-TV (läs SVT) hyfsat regelbundet, har väl missat att de firar 60 långa år i rutan? Obs, innan någon börjar oja sig över mitt uttryck, ska jag be att få meddela eventuella nytillkomna läsare att jag verkligen gillar dinosaurie-TV. Inte allt som sänds förstås, men hela public service-idén känns så sunt otidsenlig (eller tvärtom?). Och välkomnande ickefixerad vid tidens ständiga money money-kör. Tänk bara, för en verklig struntsumma får den som vill hur många intressanta, lärorika och softa sofftimmar som helst. UTAN NÅGRA IRRITERANDE REKLAMAVBROTT MITT I PROGRAMMEN! Hoppsan, caps lock fastnade visst lite där.
Konstnärsdrömmen. Följer ni den? Tio små, stora, sköna konstnärssjälar tävlar om att vinna en chans att få ställa ut sina verk i ett större sammanhang. Det är kul att se dem måla, se hur de klarar givna uppgifter, tar sig an nya utmaningar. Någon har bara använt olja förut, en annan har aldrig satt sin pensel i akryl. Det är spännande att följa dem från första huvudet-på-sned-skissen till sista droppen färg på duken har torkat. Roligt också att se, att de tio som har vaskats fram bland flera tusen sökanden, är i väldigt blandade åldrar. Och av blandade kön. Ja, blandade helt enkelt
Men. Här kommer men:et. Men. Tio små, stora, sköna konstnärssjälar ska bli nio. Och åtta. Och sju. Och det är här det tråkiga kommer in: Varför måste nästan alla programserier av den här typen sluta med ett utröstningsmoment i varje avsnitt? Varför? Varför kan inte alla få vara med till sista programmet, och sedan kan det - om det nu är absolut nödvändigt - röstas FRAM en vinnare. Skulle vara roligare att få se alla tio utvecklas under en längre period, se hur långt deras begåvade amatörsinnen kan ta dem i ett sådant här något begränsat och inrutat inlärningsformat.
Och tidsaspekten sedan då? Utöva konstnärligt arbete på tid?! Visst, ibland är det bra att jobba mot en deadline, men generellt ska väl ändå staffli-tid anses vara något avkopplande och meditativt. Gillar inte att den här formen av tävlingar alltid gynnar dem som kan/gillar att göra saker snabbt.
Men. Ett men till alltså. Men. Förmodligen kan jag inte låta bli att fortsätta titta ändå. Med ett intresserat öga, och ett skeptiskt.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar