Kort att bli glad av!

Allt började med en liten tur till Myrorna, där hittade jag tallrikar av lite olika slag, som dessutom matchade färgen på bilen...

Mannen började visserligen dagen med att lyfta ögonen från morgontidningen till mitt morgonrufsiga jag och konstatera: - Ikväll ska vi inte åka in till stan, Elfsborg har hemmamatch, det är dessutom derby... Behöver jag tala om att just igår kände jag alldeles särskilt för en liten tur till Myrorna, som ligger "farligt" nära Borås Arena... Hm.
T o m träden hade klätt sig i gult dagen till ära.

På parkeringen till det stora ICA:t fanns det dock lite andra färger. Där mötte jag dessutom ett stort gäng Göteborgska änglar, de hade så bråttom till matchen så inte ens kameran hann fånga dem. Men helikoptern som cirkulerade ovanför alltihopa, den fångade jag. Ser ni inte den? Där mitt i allt det gråa...?

Inne i affär'n stod prinsessorna som trollspön i backen!

Min blick drogs så klart till alla färgglada omslag av alla de slag...

Många kvinnor...

...men en och annan man kunde också siktas... Modiga Patrik Sjöberg stod inklämd mellan deckardrottningarna. Och Mikael Wiehe öppnade famnen för oss. Men finast av männen var nog ändå Barbapapa, vad kan egentligen vara vackrare än en rosa man? :)

Mia Bengtsson verkar föredra en glad, virkad, japansk liten vän? Amigurumi!

Även om den höga höstluften är på väg, så kämpar de gröna sommarattributen fortfarande för att hålla de ljumma vindarna kvar.

Och jag blev så lycklig av att se att ICA har tagit in de här korten! Så lycklig så att jag inte såg att ett motståndarfan stod och lurade bakom kortställningen...

Tror ni att det blir kottar nu, jag menar ekorrkottar. Hoppas bara att min skugga inte skrämde de kära tu.

Varför blev jag då så lyrisk över några små papperskort?!? Jo, för att bakom alla korten står (inte bara ett Änglarna-fan;) utan framförallt UNICEF! Den hjälporganisation som alltid har legat mig varmast om hjärtat. Jag tycker om informationen de skickar ut, det har fått mig att bidra med både en och annan krona till utbildningsmöjligheter för flickor i Nepal och en och annan livräddande nötkräm. Tänk att ett par nötkrämar kan göra så stor skillnad. Många är också gångerna som jag har handlat presenter och julkort, paraplyer, kepsar och en massa andra bra saker i deras BUTIK. Heja!

-Swisch, sa det bara så var kvällen på stan slut. Vi åkte hem och fick mat på bordet! (Tack vare att mannen såg till att handla x-antal livsnödvändiga förnödenheter - medan jag sprang runt som en stolle med kameran) Vad var det då jag shoppade inne på Myrorna? Jo, en litet fat ifrån Danmark. Royal Copenhagen. Inte direkt ett fynd, men vad gör det när pengarna går till välgörenhet? Och visst det är en Morsdags-tallrik, men vad gör det när motivet är så alldeles särskilt fint? Mother's Day 1978, står det på baksidan. Och förresten tycker jag att det borde vara alla fina mammors dag lite oftare än bara en gång om året! Tänk bara på vilket otroligt bra och viktigt "jobb" som de gör - varje dag.




så hörs vi snart.
:)
/helena




ps "- En bonde gul! - En bonde svart! - En bonde svart och gul! Fy fan vad han är ful!!!" Usch,
vad är det där för osofistikerat språk tänker ni nu... jo, det var precis så som de sjöng, övade inför matchen kan tänka, alla de där "Änglarna" som jag mötte på parkeringen.

Allt man hittar när man letar efter något helt annat

Ett borttappat hondjur

En liten djurvän med stort huvud

Tomtar & Troll och en söt flicka

En inplastad flora

Två lila plastkatter?! De ska tydligen träs på tråd

En örhängesrelik ifrån min tonårstid... m a o urtiden...

En bok jag borde läsa lite mer i och en tidningshög jag borde bläddra mindre i

En hund som kan massera!

Min allra första ring! 10 år var jag nog då, när den var min allra högsta önskan!

Bred smak vad det gäller läsning, har jag nog...

Nemis varnande finger? Hon vet väl att Stefan Holm är upptagen?

En prinsessa som vill prova "my precious"

En till ringbärarkandidat? Vårt lilla blomsterbud vill kanske matcha jordfärger med rosa?

Jag blir galen! I flera veckor har jag försökt hitta en för mig mycket speciell "grej". Den finns inte att uppbåda någonstans. Allt annat finner jag. Allt möjligt annat! Som ni ser här ovan. Glädjer mig i alla fall åt att ha hittat Inger Edelfeldts Hondjur i en hög och Lise Myhres Nemi i en annan. Här skall läsas om! Har något varit borta tillräckligt länge så känns det nästan som nytt igen. Alltså får jag läsa dessa sköna serier för första gången - igen! Lite tröst i borttappandebedrövelsen. Lite.

Nu återstår inte mycket mer än att leta bakom spisen... under badkaret... eller i en udda fingervante i vinterlådan. Eller vad ska jag göra? Ringa Saidas efterträdare? Jaja, jakten på den förlorade tingesten fortsätter. Det blev i alla fall lite städat. Som i förbifarten sögs ganska många inklämda råttor upp. Råttor av damm. Och i alla högar med varierande läsning blev det lite mera ordning. Vi får väl se hur länge det håller i sig. Nu ligger de äldsta magasinen högst upp och lockar med sin nygamla känsla. Nu gäller det bara att hitta lite mer tid för läsning också...



vi hörs.
:)
/helena



ps Ni glömmer väl inte att titta på Joanna Rubin Drangers Fröken Märkvärdig i kväll? Nej, jag tänkte väl det. På SVT 2 alltså, kl 21.30. Här hittar ni ett litet klipp om/ur Fröken Märkvärdig och karriären.

Här sitter jag med solsken i blick

Har ni tänkt på att en bild oftast är som vackrast när något är lite "off". Damm
som syns lite extra i solens glans eller en blomma som i närbild visar sig ha ett stråk av vissenhet. Jag tycker det är fint, det där som inte är helt perfekt. Precis som de allra charmigaste människorna ofta har a little something-something. Lite för stora öron, som sticker ut genom det glansiga håret. Eller ett födelsemärke, på en väl synlig plats. Eller ett leénde som avslöjar en skev framtand.

Kom bara att tänka på det när jag sitter här och redigerar bilder. Massvis med bilder!! Det är kul, men tar lite tid. Så jag kunde inte bärga mig, utan tittar in för att tala om att jag lever. ;)

Så här en mycket mulen söndagskväll känns det bra att titta på alla ljusa bilder. Det är något speciellt med solstänkta fotografier, särskilt nu när årstiden drar oss längre bort från själva källan.


Nu är det bäst att jag fortsätter mitt bildjobb, så att jag blir klar någon gång. Från köket känner jag ljuva dofter! Mannen både bakar och lagar mat idag!! Bortskämd är jag. Fotona ovan är förresten från två olika inlägg, som kommer in på en blogg nära er, snart. Ledtrådar: Det blir något för både fot och gom. Vad mer kan man behöva?



vi hörs.
:)
/helena



ps Men det kommer kanske ett helt annat inlägg innan dess. Vem vet? Inte jag. Kul att kunna överraska. Särskilt sig själv.

Klara, färdiga, höstlov

Mood mobile. Jag har ingen mood board, jag har en mood mobile. I slutet av maj, när studenterna just hade börjat sjunga som högst, bytte jag inspirationsbilder i min mobil. En sådan mobil som man hänger i taket alltså. Eller på väggen om man bor trångt. Det gör man. En mobil helt utan appar, med bara manuella lappar. Vid närmare studium av bilderna som blev utvalda, tyckte jag att de påminde om examen. Om att gå ut i livet. Eller kanske om sommarlovet. Ett sådant där sommarlov som blev ganska lyckat. Fyllt av en slags salig blandning. Skrev ner ett par tankar nu, strax innan ridån går ner för sommarlovet, för den här gången.

Oändliga dagar
staplade i en försommargrön hög

En svindlande evighet!

Som ett enda långt tre-stegs-hopp
från bryggan ner i den hastigt nedfallna åskoväderspölen och snabbt tillbaka upp på bryggkanten igen

Fuktigt gräs mellan tårna
och en ständigt salt våg i håret

Tiden fylld av Astrid-spring-i-bena
och andra livsnödvändigheter

Med ljusets hastighet sover du ut på den molnfria kudden
alltmedan augustis höghastighetståg närmar sig en perrong
du inte trodde fanns

Mörkerskygga nätter fortfarande  

och en och annan långtråkig dag som smyger på

En morgon smyger sig också en småkylig insikt in genom maskorna i myggnätsfönstret

Kulramsdagarna ligger i en annan hög nu

Ett höstlöv kommer lastat med ett suddgummi som luktar nytt
och en rak linjal som schemalägger minst 3 gånger 30 centimeter i kalendern

Med hjälp av fingrarna försöker du, redan, räkna ut Tomtens ankomst...

En annan nedräkning har börjat

Hej Matematik!

/helena

Och jag ska - alldeles strax- byta inspirationsbilder i min moodmobil. Mannen som spelar trombon, han som har hatten på och kinderna fyllda av utandningsluft, kommer nog att finnas där bland höstens bilder. Det är någonting med vemodet i luften, som bara en trombon kan fånga. Sedan blir det nog något färgglatt också. För hösten är ju trots allt min favoritårstid! Även om den gärna får vänta ett tag med sin ankomst.


Njut lite till av sommaren! så hörs vi snart.
:)

Bildgalen

Ola Janson, om du läser det här så hoppas jag att du inte blir arg för att jag använder din bild, utan att ha frågat om din tillåtelse. Jag hoppas att du istället känner dig smickrad över att din bild och text har överlevt här hemma i min byrålåda, i mer än 10 år ja, kanske t o m 15 år!  Nu tror jag dessutom att den äntligen är på väg upp på en vägg nära mig. Det hoppas jag att du tar som en ren och skär komplimang, Ola!

Vi tar väl det hela från början, så här var det alltså: En gång i tiden, på nittiotalet, studerade jag några terminer på Universitetet i Göteborg, bara lite på halvfart, bara lite halvhjärtat, även om jag tyckte att det var väldigt intressant och roligt. Mitt jobb hade jag samtidigt på dagtid, medan jag läste lite grand ett par kvällar i veckan, bl a litteratur. Men det är egentligen en annan historia som inte hör hit, mer än lite i periferin.

Bilden som har legat i min byrålåda, länge, länge, hittade jag i någon kårtidning. Jag föll pladask för den! Rev raskt ur den med ett par snabba ritsch-ratsch. Sedan blev den liggande. När jag fann den efter några år igen, så var den gulnad och hade en stor reva, rakt över de utförsglada pojkarnas ben. Och jag som hade tänkt att rama in den, så mycket tyckte/tycker jag om den.

Hm, vad göra? Jo, mannen kom på att vi kunde scanna in bilden och kopiera den. Så det gjorde vi, i x-antal ex. Och så gick jag och köpte några vackra gamla ramar. Dyra ramar. Så mycket skulle jag aldrig betalat om det varit idag, men detta var innan jag hade blivit bortskämd med auktionspriser! Detta var för ett tiotal år sedan när jag brukade handla i en lokal antik & kuriosa-butik, lite då och då, men den finns inte längre, tyvärr. Sedan blev bilderna och ramarna liggandes - igen. I en byrålåda - igen. Nu hoppas jag att jag har hittat en ledig väggyta, så att den äntligen kan komma upp! Bilden, multiplicerad med tre eller så.

Pirmin Zurbriggen och Bojan Krizaj! Ha, ha, den är ju så rolig! Bara en sådan sak som att det inte är Stenmark som är inblandad i denna snöblandade kram. Utan två av hans kollegor. Det är humor, tycker jag. Är det förresten någon mer än jag som kommer ihåg Zurbriggen och Krizaj...?

Just nu håller jag på och läser/tittar på bilder i en massa fina biblioteksböcker, som jag har hemma på "renoveringslån", alltså långlån över hela sommaren. Ni vet hur det är när man tror att man har sååå lång tid på sig att göra något och så plötsligt upptäcker man (läs jag) att det har gått en och en halv månad sedan böckerna lånades hem utan att flera av dem ens har öppnats.

Häromdagen såg jag till att öppna flera av dem. Bl a den här boken om Banksy, den ljusskygge graffitikonstnären som berör och upprör. Street artist eller vandal? Fantastisk konstnär eller skrupelfri kriminell? Ja, det är frågan. Jag gillar i alla fall många av hans bilder och tycker det är fascinerande att läsa boken: Banksys Bristol, Home Sweet Home. Den här berömda bilden, klick!,  med den "milda" nallebjörnen, känner ni säkert igen. I boken får man höra historien bakom den bilden, hur det kom sig att den kom till och upp på just den där tegelväggen.

Och så läser jag om Olle Baertling, bankmannen som blev världsberömd konstnär. Mer uppskattad och känd i övriga världen än i Sverige enl. boken. Det är först på senare tid som han har börjat bli världsberömd även här hemma i den lilla ankdammen... Läs gärna mer om honom på denna fina webbsidan, klick!

Jag älskar bilder! Om det nu skulle ha undgått någon. *ler* . Att fotografera, för att dokumentera, förmedla vidare och ibland för att överhuvudtaget göra något begripligt. Det tycker jag om. Inte för att skryta men... Här på bloggen använder jag - nästan - bara mina egna foton, även om jag gärna länkar till andra, både i bild och text. Så att läsa om Victor Hasselblad, är verkligen intressant. Tänk att hans förfinade bildåtergivare, kamera alltså, fick följa med ända ut i rymden! Boken jag läser heter: Victor Hasselblad, Mannen bakom kameran. Om någon blir intresserad av att låna den. Annars, läs mera här på hemsidan, med rörliga rymdbilder som illustrerar!!


Tillbaka till bilden! Vem är då Ola Janson, som har tecknat serie-BILDEN? Ingen aning! För säkerhets skull googlade jag, men ingen klockren träff. Kanske är han skygg á la Banksy? Eller så håller han på med något helt annat nuförtiden. Vem vet.

Det enda jag med säkerhet vet, är att jag älskar bilder i allmänhet. Och bilden med stort B & P, Bojan och Pirmin!, i synnerhet!



så hörs vi snart, när bilden har kommit upp på väggen? Vem vet.
:)
/helena



ps På Banksy's hemsida, i hans så kallade shop, kan man ladda ner och trycka ut bilder, som man vill! För privat bruk alltså. Jag funderar på den här, klick! Färdiginramad och allt. Eller kommer jag att anses som medbrottsling då, jag menar om jag erkänner att jag gillar "klottret". :)

pps Jo, just det, missa inte SVT:s konstserie som startar i morgon, med dokumentären: My kid could paint that. Om ett par veckor kommer det ett program om Banksy också. Spännande!

Korsdrag

Dammsuga eller diska. Alla dessa frågor. Jojo.


vi hörs.
:)
/helena


ps Och jag som utlovade lite intressanta tankar och bilder och ord denna veckan. Jojo. Men den är ju inte slut än. Veckan alltså.