tisdag 12 augusti 2014

Inomhusträdgård & instant-stilleben


Ett smart sätt (om jag får säga det själv alltså...) att rensa i rabatten, är att helt enkelt ta in ogräset! Det här buskiga lilla trädet som stack upp mellan cementplattorna ute i mini-täppan till exempel, istället för att slänga grönskan direkt, fick det komma in en stund. Mellanlanda på sin väg till att bli jord igen. Tror faktiskt att en vinbärssnäcka fortfarande sitter kvar där någonstans, och mumsar bland de gröna, perforerade bladen. Den hann nog inte kliva av. Glida av? Så fort gick det. Klipp-klipp bara, så stod det i köket!


Sedan har jag ett annat "projekt" på gång. Förmodligen ett långtids - som nästan alla mina projekt. Tänkte att jag skulle få någon användning för alla dessa psalmböcker som ligger och skräpar överallt. På loppisar, i second hand-bokhyllor, och förstås instuckna mellan allehanda andra böcker i diverse auktionslådor. Grejen är ju den att de har så vackra blad! De tunnaste, skiraste, mest guldskimrande små boksidor man kan tänka sig. Det är dem jag tänker utnyttja. Men, vi får väl se, kanske blir det färdigt till jul eller så.


Några särskilt gröna fingrar har jag ju inte. Och absolut inget tålamod. Så därför passar det mig egentligen bäst att göra något snabbt och smidigt. Som ett instant-stilleben! För fint vill man ju ha det. Gärna nu! Eller helst redan igår. Även om det inte finns så mycket tid - eller tålamod - att pyssla med det. För tillfället har jag ingen plats för ett nytt stilleben heller, alla små pryl-display-platser är upptagna. Så, vad göra?

Fram med en silverglänsande plåtbricka, för ett lättplacerat portabelt litet stilleben! Sedan tager man vad man haver. Jag tog:

  • Två underbart vackra ljusmanschetter - oftast tycker jag ljusstakarna klarar sig alldeles utmärkt utan någon "mudd", men i det här fallet handlar det om pärlor. Pärlor! Inga äkta så klart, men vackra och tunga. Ett gediget, pilligt (!), hantverk måste ligga bakom dem.

  • Vidare plockade jag fram en snurrig smäcker snäcka ur mina gömmor.

  • Vackra gamla vykort.

  • Saxen med de bättre begagnade blommorna på.


  • Det stora, lite blaffiga, halssmycket som jag nog aldrig kommer bära. Det verkar så ömtåligt. Bättre istället att knyta en sträng klematis runt "stammen" på den glimrande sköna pressglasljusstaken - den som jag ropade in på auktionen förra tisdagen - och fästa det sköra glashänget där, tänkte jag. 

  • Och så en burk att sticka ner kvisten i. En helt vanlig burk bara. Ibland spelar det ingen roll hur många vackra vaser man har, det känns ändå bäst och snyggaste med en urdiskad marmeladburk. Enkelt. Vackert. Men just i det här fallet var det lite svårt att diska bort etiketten, så några klisterränder blev kvar. Hm. Där fick jag tänka till. Kom på att jag skulle be mannen skriva några noter på ränderna, kanske en notrad. Ur En vänlig grönskas rika dräkt, eller så? Men jag hann inte be honom, så jag fick plita själv. Blev nog ingen bra låt, bara ett par pling. Och kanske ett litet plong?

:)
/helena

ps Allt på min stilleben-bricka, även själva brickan, är förstås införskaffat second hand. Allt utom marmeladburken och den lilla kvisten med sommarsnö.

pps Minns ni förresten mitt stilleben från förra året? Lite lika, men ändå inte. Det var nog aningens mera genomtänkt, och dessutom inspirerat av en oförglömlig bok.

4 kommentarer:

  1. Vad hände med 1000 tyska vaser?
    Just curious... ;)

    SvaraRadera
  2. M W N N: Hm, vet inte riktigt vad du menar? Menar du bloggen 1000 vaser? Och varför tror du i så fall att jag vet något om den? Hm, klurigt. I alla fall, när jag var inne och kikade på den bloggen senast - för någon månad sedan eller så - fanns det inget nytt skrivet.

    Eller menar du MIN lilla blygsamma samling tyska vaser? Jodå, tackar som frågar i så fall. Den växer långsamt, ojämnt och ostadigt. Jag har väl en fem-sex stycken, W.Germany-vaser, nu eller så.

    /helena

    SvaraRadera
  3. Ooops, jag trodde det var din blogg.. ber om ursäkt ifall jag missuppfattade det hela.

    SvaraRadera
  4. M W N N: Det är ingen fara, inte behöver du be om ursäkt, men jag måste medge att jag blev mycket konfunderad över din fråga. Bloggen "Tusen vaser" är inte min. Jag har aldrig bloggat någon annanstans än här på "Eviga Kvinnor-vintage". Men jag följde bloggen med de stora vas-ambitionerna, med glädje och nyfikenhet, i flera år. Nu verkar det inte som att den uppdateras längre, kanske har hon gått över till instagram eller facebook, som så många andra? Kommer inte ihåg hennes fullständiga namn, men jag vet att hon brukade skriva under med "Cinna" på den tiden när det hände att hon kommenterade något här inne hos mig.

    /helena

    SvaraRadera