Det känns lite naket nu. Nu när trädet, i det som jag kallar trädgård, har tappat alla sina blad.
Mitt tappra träd, som håller fast sina blad längre än de andra trädkollegorna. Fast på våren får man vänta länge på att det ska skjuta nya skott. Vänta och tråna och längta och hoppas. Be en stilla bön om att det snart ska knoppas.
På Ann-Louise Bäckströms kort står gummistövlarna alltid redo. Här är hösten evig. Och jag kan inte tänkta mig något mer romantiskt - i dörrväg alltså - än gröna dubbeldörrar med spetsprydda glaspartier.
:)
/helena
ps Känner ni också ett extra stort behov av mental uppvärmning just nu, så kan ni köpa kortet; "Välkommen" och en massa andra av Ann-Louise Bäckströms naturromantiska, gulliga och precis lagom nostalgiska kort i e-butiken här. Själv tycker jag att rödhaken som sitter på ett spadhandtag är fullständigt bedårande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar