torsdag 8 januari 2015

Nackens år


När jag tittar bakåt, bläddrar bland alla mina foton, 2014:s foton, hittar jag en massa nackar. En oproportionerlig mängd nackar, tänker jag. Men fina nackar. Nackar av alla de slag. Stora och små. Så, här kommer en nackkavalkad. En best of nackar 2014. Och så klart har jag redan börjat med den allra bästa nacken: Mannens!


Den sötaste. En liten nacke på första gräsparkett. På scenen: Den kloka, knasiga, sköna Nour El Refai.


Den "hårdnackade" lilla flickan ingår i Sven Lundqvists skulptur Folktalaren.


En hjälpsam nacke. Under SM-veckan i somras.


En katt...eh...nacke.
 
 
Väntande nackar. Visst är det oootroooligt givande att stirra in i diverse nackar, men det var kul när Patti Smith kom upp på Lisebergsscenen sen också. Jodå. People have the power, sägs det. Sjungs det.


En beundrande nacke. För vem kan låta bli att beundra den banbrytande textilkonstnären, kläddesignern Iris van Herpen? Hennes skapelser liknar inget annat, och tankarna bakom dem är lika många som fascinerande.


Silverrävsryggar värda sin egen vikt i guld? Guldsmederna, på skolplanschen som tidigt spräckte hela höstens vintage-budget. Men det är de värda!


En grönskande nacke. En björnnacke. En av de glada björnarna i United Buddy Bears-gänget.


En röd nacke.


En pappas nacke. Framför sig sköt han barnvagnen. Han stannade upp på den lilla bron över Viskan, mitt i ett steg, för att beundra stor konst på lagom avstånd. Inte fattade jag då, när KOBRA fortfarande höll på för fullt med sitt verk, att det skulle föreställa Alfred Nobel. Nu kan jag inte fatta att jag inte fattade.


En genomtränglig nacke. Här, fortfarande i väntan på att täckelsen skulle falla en vacker dag. En vacker dag i maj. Jaume Plensa heter den spännande konstnären bakom Borås egen "bokstavsgubbe": House of Knowledge.


En liten nacke som...


...tittar upp mot en annan nacke. Natalia Rak in action. Hennes street art-version av Ofelia blev så oerhört vacker.

Med alla dessa nackar, önskar jag oss alla ett riktigt gott nytt nackår 2015! Tänker mig ett år då vi vågar lita på att den som står bakom oss vill oss väl. Ett år när vi slipper ha ögon i nacken. Ett år när vi vågar blicka lite mer framåt. Och kanske är det bara så, genom att försöka se världen genom någon annans nacke - och ögon! - som vi kan bli bättre på att förstå varandra.

:)
/helena

ps Redan nu står det klart att No Limit, street art-festivalen, får en uppföljare 2015. I september blir det mera konst på vår lilla stads gator! Yes!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar