Målade målmedvetenhet

Men vad är det här då? Skulle inte jag måla fler djur? Ja. Jo. Nja. Kanske senare. Här är det något lite mera mänskligt i fokus. Ser ni vad det är?

Jodå, det är en hand. Och inte vilken hand som helst - en säker hand. Som tillhör ingen mindre än nyblivna Paralympics-medaljören Anna-Carin Ahlquist. I team med Ingela Lundbäck säkrade hon silver. Och även om vi hörde att de var besvikna - för som för så många andra extrema tävlingsmänniskor är det inget annat än guld som gäller - tror jag ändå de kommer uppskatta nyansen på de här medaljerna så småningom. Det hoppas jag.

Men pingisbollen är väl inte grön? Och inte de blågula naglarna heller? Nej, men på bilden som jag sparat från SVT:s sändningar ser bollen en aning åksjukt ljusgrön ut. Och handen, som låter bollen låta ping pong när den studsar mot bordtennisbordet, ger sken av gröna naglar när de fångas så har i farten, därav mina väl utvalda nyanser på pappret.

Så där. Nymålad och inte ens torr bakom öronen än. Så här blev min tolkning av en säker, målmedveten och mycket meriterad bordtennis-hand. Bara ett par detaljer som fattas, ett par prickar på det gula, mjuka, luddiga armbandet. De finns med på den slutgiltiga bilden, den som redigeringsprogrammet också fick sätta sin prägel på. Den som ni ser överst i det här inlägget.

Målar målmedvetenhet. I presens, borde det här inlägget heta. Eftersom jag har fler sportsliga minnesbilder från den senaste tiden som jag vill försöka hinna fästa ner med hjälp av färg och vatten. Får se hur många det kan tänkas bli. Den här är en bit på väg. Ett målmedvetet mål, det här att måla målmedvetenhet. Äsch. Kul i alla fall.

Sköt om er.

<3

/helena

ps Vi har just sett färdigt på EM-hoppningen. Jösses, vad spännande! Mer ska jag väl inte avslöja för er som kanske är på väg att trycka på play senare under kvällen, eller kanske inte förrän i morgon. Jag säger bara Ioli Mytilineou! Vilken ung och talangfull ryttare. Och vilken häst hon har. Jösses, säger jag bara. Vilken vacker underhållning de hoppfulla hästarna - och deras bästa vänner på ryggen - alltid bjuder på. Jösses. Sa jag det?