Busväder. Ett sådant - busigt - ord. Fast så busigt är det kanske inte, men det blåser en hel del. Och är ganska mörkt, trots att solen borde veta att klockan slagit mitt på dagen. Den har väl välbehövlig semester att ta ut, kan tänka. Solen alltså.
Sedan slösurfar jag en stund, och bevisar för mig själv att jag nog inte är så busy busy, som jag tror. Där ute händer så mycket. Det bubblar. Under ytan. På ytan. Som om inget hade hänt. Livet fortsätter. Kick off. Kick on. Hösten är den mogna - och lätt hysteriska - nystartstid som den alltid varit.
Letar meningar, som jag verkar ha tappat på vägen någonstans. Det finns så många, att välja på, det gäller att inte bara ta nån, på måfå, utan fånga en, som är fängslande nog.
Som ett bokomslag, tycker jag, den ser ut. Bilden, som Wilma och mannen skapade tillsammans. Fin. Som ett intrikat spindelnät? Ingen som vet vad det är. Lite som livet självt, kanske. Fint, men inte lätt att beskriva med...
...ord.
Plockar bland dem. Fastnar till slut för mer än ett. Några stycken. Några stycken bara. Väl valda? Det kan bara du avgöra:
Innanför huden
finns det mer hud
de har olika namn
men ömsar likadant
invant
och
spontant
och
välplanerat
inrett
så där bohemiskt
som alla älskar nuförtiden
utom minimalisterna då förstås
mjuk
varm
modig
ibland
är den svidig
skavig
öm
ömsint
ömhudad
du
är medveten om den
ibland
då tänker du på att det finns
ett inuti
och
ett utanpå
närmar oss
ödmjukt
det som är
det allra innersta
innanför utanför
det
innerligaste
och ändå bara ett skal
ett skalbolag att låta sköta omvärlden med
själva bor vi bara där - inuti
etui
kan man säga att huden är vårt
etui
ett
ord som
känns
inuti
etui
ett
tu
tre
så
har du
ömsat
skinn
igen...
....nu
är
du
någon
annan
hej på dig!
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar