God juli!

- Ho-Ho!
Åh nej, vad är det nu då? tänker jag. Inte den där lilla läsängeln igen som ska tjata på mig att läsa fler böcker och sitta färre timmar framför datorn, hoppas jag i mitt inte helt stilla sinne.

- Ho-Ho! Här inne är jag, säger en liten men manlig röst. - Jag vill komma ut ifrån skåpet nu!
Det är visst den lille tomten som talar, tänker jag. Men vad kan han vilja nu? I juli? Och kan han svenska? Jag trodde att han var ifrån Tyskland eller så. Men tomten talar kanske alla språk?

Den lille skäggprydde figuren hoppar ner ifrån sin plats på hyllan i det gröna skåpet, spänner ögonen i mig och säger; - Hörrrududu, har du glömt bort mig helt eller?

- Nä, det är klart att jag inte har, det var ju bara ett par veckor sedan som du flyttade in hit till oss och fick äran att bo innanför glasdörrar, till allmän beskådan, trots att det är mitt i sommaren, svarar jag. Och förresten heter det inte HO-HO-HO! i eran värld? undrar jag vidare medan jag muttrar - Ho-Ho? lite tyst för mig själv.

-Jaja, svarar den något buttre tomtenissen. Men nu vill jag komma ut och visa upp mig ordentligt förstår du, kontrar han.

 - Så här och så här. Se så färggrann och fin jag är, kvittrar den något till åren komne nissen, likt en sommarlärka i skyn.

- Jo, det förstås, medger jag.

-Ser du inte hur fint jag kan posera? säger den rödhuvade och vänder andra sidan till.

- Jo, det ser inte ut som att detta är ditt första fotomodelljobb, fjäskar jag. - Men tiden, tiden är fel. Ingen vill se röken av tomtar på sommaren, fortsätter jag.

- Inte ens på loftet? vädjar han.

- Absolut inte på loftet, säger jag. - Särskilt inte på loftet!

 - Du kan ju alltid lägga lite blåvita filtar i bakgrunden, så får folk sin hett efterlängtade sommarkänsla, säger den envise med sin lenaste stämma. - Och om inte det räcker för alla sommarälskare så får du väl skicka in ett par bilder på...

 ... natur och ...

... djur! bestämmer tomten.

 - Och det tror du att de trevliga människorna som tittar in hit nöjer sig med? frågar jag något uppgivet medan jag vänder kameran åt andra hållet, mot de där fina märkena som kom med posten idag.

- Ett foto på den vildövervuxna uteplatsen (i mulet väder dessutom), en primart och en ja, annan art, det tror du alltså är allt som behövs för att blidka alla dem som inte tror på tomten, så här års? Nu är min röst upprörd och om jag inte hade hållt kameran i händerna så skulle de ha suttit stadigt i sidorna nu!

 - Föralldel, om du tror att folk är såå kinkiga får du kanske skicka in ett par bilder på mina granna grannar i det gröna skåpet också, lirkar tomten. - Om du tror att det behövs alltså.

- Men hallå där, de där två har ju också luvor, så de kan du väl inte visa upp? snäser tomten. - Är det bara för att de är hemmastickade och i mer "somriga" färger? undrar han vidare, vresigt. - Vad är det för fel på rött då? jag bara undrar, fortsätter you-know-who-i-luva.

- Inget fel alls faktiskt, svarar jag.

- Men då så, bra! För röd, röd, röd är färgen på min last, säger han vår lille vägrar-vinter-man. - Röd som i jordgubbar!

- Är de verkligen äkta? funderar jag med en blick mot den lite lustiga blasten.

- Du får väl smaka.



Mina vänner - datumet är i alla fall rätt. Och tiden för att fynda tomtar på auktion, den är mer rätt än någonsin. Jag lovar.
:)
/helena



ps Sedan fick han snällt hoppa in i skåpet igen. Bland alla de andra helt normala vitrinskåpssakerna.

 - Hm, sa tomten.