torsdag 30 januari 2014

En IRL-auktion & en hel massa I-landsproblem


Eftersom det har varit lite mycket sjukdom och jobb här ett tag nu, tyckte vi det var dags att "komma ut lite". Mannen tyckte nog att mitt rastlösa vintage-jag behövde rastas. Sagt och gjort, vi åkte på auktion. Det jag kallar för IRL-auktion. Det som vissa kallar för lösöres- eller dödsboauktion eller något sådant.

Oavsett vad det kallas, så är det något av det roligaste jag vet, som ni säkert redan vet! Att titta på saker och ting som någon annan, så att säga har haft lite till låns, under sitt historiskt sett relativt korta tag på jorden. Ting som älskats. Saker som smekts varligt med handen, eller blicken. Grejer som nästan kännbart, påtagligt, har fått patinan insvarvad mellan stolsbenen. Invävd i varpen. Skriven mellan raderna. Inristad runt årsringarna.

För en gångs skull lyckades vi faktiskt komma iväg i tid. Trodde i min enfald att vi skulle hinna titta i lugn och ro under visningen, innan själva utropandet skulle börja. Men tji fick vi. Yrsnön ville annorlunda. Och långtradaren, som krypkörde framför oss nästan hela vägen dit, ville annorlunda. Så det blev som vanligt - en snabbkoll. Som tur är, kan man spana in lite i förväg nuförtiden, om man vill. On da Web!

Kom hem med en tavla och en hel massa vykort. Åkte dit för att titta på en särskilt vacker gammal sak, som säkerligen skulle bli för dyr för vår mycket stränga budget. (Den nöjesbudget som helst ska räcka både till ett biobesök och en efterlängtad museumtripp, snart snart.) Det blev den. Ljuslyktorna från Rörstrand missade jag helt att syna under visningen, så de vågade jag inte bjuda så högt som det krävdes på.

Den vackra, smäckra lilla blomsterhållaren i art deco-stil ropade kvinnan som satt framför oss in. Innan jag visste ordet av, innan jag ens hann tänka; -Oj, vad den verkar klubbas bort billigt då! Dessutom vände hon sig om efteråt och visade upp den extra noggrant för mig - hon sa något om hur vackra de runda kvinnliga formerna är - så att jag blev ännu surare över min egen klantiga slow motion-arm.

Så här sitter jag nu. Lite modstulen. Utan vackra, smäckra, kvinnliga former...  Men med en hel massa vykort från Gotland, Holland, Värnamo, Torremolinos och gud vet var. Och jag tänker att den något smutsiga 1930-tals tavlan ändå är ganska fin. Kanske har det äntligen blivit dags att förnya lite på väggen ovanför sovrumsskänken?

:)
/helena

ps Så många auktionshus och så många vackra saker. Så lite tid. Och pengar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar