God Morgon. Hoppas att ni hade en sådan. Jodå, min började rätt bra, när tjockkängor och inneskor väl hittats och fixats till. Skönt att umgås en stund med strykjärnet också, nu när herr Celsius bjöd på flertalet morgontidiga minusgrader.
Toast fick jag dock inte, men annars är jag ju världens mest bortskämda - vad det gäller att få frukosten serverad på (silver)bricka, menar jag. Varje morgon. Helg som vardag. Det är min fina man i ett litet, nyttigt nötskal det!
Vad kunde passa bättre än ett vintage-toastställ en sådan här dag, när det brittiska regentparet firar 70-årig (!) bröllopsdag? Inget. Möjligtvis en gnutta te till då. (Det faktum att jag inte hade den minsta aning om att Queen E och hennes prins P firade just nu, innan jag hörde Pops och Karin nämna det, kan vi ju låtsas som att det regnar cats and dogs över...).
Som ett litet dragspel drar man det in och ut. Ut när de rykande, rostade skivorna ska svalna till ljumhet. Och in när frukosten är färdigavnjuten.
Återigen fascineras jag av äldre tings detaljnoggrannhet. Tänk att tänka på att brödet måste vila vackert den där lilla, korta stunden mellan brödrosten och munnen!
Vi rostar inte bröd så ofta längre, blir mest knäcke och grovbröd och en och annan fralla, så jag använder mitt ställ till annat. Som att torka små printade motivkort på. Funkar bra. Well, very well. Och supernajs.
:)
/helena
ps Lite offf-topic-ps idag, fast ändå inte. Högläsning. Jag måste slå ytterligare ett slag för att läsa högt för varandra. Det är oslagbart att bara få lägga sig ner, blunda, och få förloppet uppläst för sig med inlevelse. Det är klart att det hjälper helhetsupplevelsen på traven, om man har någon i sin närhet som är lika bra som mannen på att läsa högt, men det där är ju en sak som kan tränas upp. Övning ger färdighet.
Tänker mig att man aldrig behöver sluta läsa högt för sina barn, att man ständigt kan ha en familjebok i gång och att barnet/barnen rätt som det är får ta över som uppläsare. Att man avlöser varandra. Gäller bara att hitta rätt bok. Mannen och jag håller på med två parallellt just nu. Den ena började vi på - för vad som känns som en evighet sedan - den andra startade vi upp med, för att vi kände att vi behövde lite variation. Det går långsamt, långsamt framåt. Någon sida här och någon sida där. Mellan jobb och jobb och alla fritidsintressen (som dessutom ofta är samma sak hos oss). Trägen vinner. Det är en njutning att göra saker långsamt, som kontrast till alla de moment i livet som måste skyndas på. Orkar ni med två citat också? För det är här de två olika typerna av toast kommer in. Då kör vi. Måste bara nämna hur lustigt det var att vi råkade läsa de här båda episoderna, i de två helt olika böckerna, på samma dag. DÅ kör vi:
"... När jag vaknade var klockan nästan tio och jag var ensam. Gardinerna släppte in tillräckligt med solsken för att jag skulle kunna se att dagen var vacker. Det låg en lapp på byrån, där hon lagt min sedelklämma tidigare. 'Kära min gäst - har gått till jobbet. Du sov så gott att jag inte hade hjärta att väcka dig. Alltid roligt att se ett sådant vittnesbörd om ett gott samvete i denna onda värld. Du finner rakhyvel och rakkräm i medicinskåpet och ett stort glas apelsinjuice i kylen och en kanna kaffe på spisen. En god tjänare är sin lön värd. Jag hoppas du hittar din vän. E. C.'
Jag grinade glatt åt den sista meningen och gick sedan in i badrummet, rakade mig och duschade. Den kalla duschen gjorde mig ordentligt vaken och jag kände mig pigg och munter. Och - det måste erkännas - tämligen nöjd med mig själv. Mycket bättre färg nu.
När jag kom ut i vardagsrummet kände jag lukten av stekt bacon. Jag öppnade dörren till köket och upptäckte en ung dam som satt vid köksbordet iförd långbyxor och jumper och med en scarf om huvudet. Hon satt och läste tidningen och mumsade på ett rostat bröd. ..."
"... Vi såg aldrig mer än hundra meter framåt längs vår glittrande väg. Där floden krökte, tycktes de två stränderna flyta samman till en obruten mur av skog, precis som de gjorde hundra meter bakom oss, så man hade intrycket av att färdas på en smal sjö, men en elastisk, ändlös sjö, som sträckte sig i evighet framför oss och drog ihop sig bakefter. Tillfälligtvis kunde sidorna sluta an emot oss för att återigen glida utåt när vi rundade en krök. Om vi inte tänkte på allt slitet i våra tre ensliga kanoter och på det rusande och sköljande vattnet, var det svårt att tro att vi rörde oss alls.
Timmar förflöt utan något utpräglat landmärke. Solen var som en bra brödrost, den stekte oss lika mycket på båda sidor och kopplade av sig själv när vi var färdigkokta. I skymningen kom vi till byn Apatou vid foten av gnistrande vattenfall. ..."
/Första citatet är hämtat ur Nattarbete (Nightwork), 1975 av Irwin Shaw, med översättning av Roland Adlerbeth.
Andra citatet är hämtat ur Djungeln och de dömda (The Jungle and the Damned), 1952 av Hassoldt Davis, med översättning av Birger Hultstrand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar