70 % Off on Helena! Jag skrattade så, när jag kollade mailen och ett erbjudande löd så här. Och off med stort O också. Utropstecknet sitter där det sitter. På plats. Haha. Ja, ungefär så känns det faktiskt idag, går på 30 % fart och hittar inte riktigt känslan i det jag ska/borde göra.
Det är första dagen som ljuset verkligen hittar in. Det letar sig fram över väggarna och golven. Hittar saker som glömts bort. Solen liksom rycker en i ärmen och säger: Se, det där är vackert! Slitaget på det gröna stolsbenet. Det avskavda, det använda. Det invanda. Det slumrande nyuppväckta.
Strålarna spelar över föremålen, som om de vore en orkester som försöker stämma sig samman inför en vårkonsert.
Och här hänger knoppen. Knopparna. De som jag ville visa er. Färgerna, så finstämda. Lågmälda. Moll. Men ändå dur. Löken (ser nästan ut som en potatis), som släpper fram den okontrollerbara grönskan. Något grönt. Något blåtonat. Något längtande.
:)
/helena
ps Den hoppfulla målningen kostade mig mindre än en fullvuxen krukväxt. Mindre än en hundralapp. Bara i second hand-världen, mina vänner. Bara där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar