Kids i kvadrat, en Hot Dog och så lite naket

Vad är lyx? Förmodligen skulle man få lika många och olika svar som antalet personer man frågade. För mig kan lyx till exempel vara; att ta mig tid. Tid till att verkligen se något. Göra nya upptäckter. Eller egentligen gamla. För hur ofta går man inte bara förbi, utan att verkligen se?

Som den här statyn, eller fontänen, på det lilla torget, i den lilla staden där vi bor. Jag menar; hur många gånger tog jag en genväg, just förbi denna lilla kullerstenslagda plätt, på den tiden när jag jobbade varje dag inne i sta'n? Ofta ofta, på väg från något eller på väg tillbaka ifrån något annat, rörde jag mig så nära "Göran och draken" att jag måste både nuddat och snuddat vid den flera gånger. Men jag har aldrig riktigt sett den. Förrän igår.

Sven Lundqvist 1953, står det nedanför fötterna på den lilla badnymfen, så jag förmodar att statyn har stått på plats ganska många år, många fler än de 20 som jag har bott här i den lilla staden. (innan dess bodde jag i en mindre håla, men det vet ni ju, ni som läser här lite oftare:) Igår bestämde jag mig för att verkligen insupa alla små sköna detaljer! Och sköna är de verkligen!

Se bara på alla barnen! Visserligen huserar Göran och draken (och en björnunge på rygg?) högst däruppe, där det är meningen att vattnet skall flöda, men runt omkring den fyrkantiga basen, finns det fullt med; BARN!! Sommarlovslediga och vintersportande,

 i äppelknyckartagen, cykelvinglandes, snöbollskramande, kulkastande. Både skridskoprinsessor och bandyprinsar finns där. Liksom de två flickorna som håller repet igång, medan deras lilla väninna hoppar! På marken finns en hage, för fler flickor med skutt i benen. De "stenrika" ungarna "föddes" i en tid när inga flickor spelade VM-fotboll och därmed fanns det väl heller inga pojkar som skulle komma på den "tokiga idén" att fråga tjejerna om de, också, fick hoppa ett par varv runt hagen...

...även om det säkert redan då fanns några som gärna hade velat.

Quattro Stagioni skulle man kunna kalla fyrkanten, för runt den finns de fyra årstiderna, och deras lek och spelaktiviteter, representerade. Se bara på flickan överst, som gungar med solhatten på svaj, eller pojken under som sitter omgiven av sina kära spelkulor. Visst är de söta? Allihop!

På vägen mot bilen, där mannen tålmodigt väntade, på att mitt detaljséende skulle bli nöjt... gick jag förbi två andra favoriter. Favoriter i repris. För de har jag i alla fall upptäckt för längesedan. Först den där kyrkan som tenderar att dyka upp överallt - här hemma också. ?! Lovar att visa er vad jag menar en annan dag. Och så den vackra "Crocus", denna gången får ni bara se henne lite bakifrån. Men jag tycker att hon är fin ifrån alla håll, trots spindelväv, väder&vind-pinor och fågelbajs. Hon slipper i alla fall få celluliter... Den vackra konserverade skönheten! Lyckans ost.

På tal om ost... så stannade vi till i en annan liten fin oas på hemvägen, men då var minneskortet fullt, så vi åt bara en Hot Dog, en riktig, med bröd som man sticker i korven i och underbart god sås till det. Mums. Och snipp, snapp, snut, så var både korven och den lilla utflykten slut.

så hörs vi snart.

:)

/helena

ps. När jag var liten tyckte jag det var jätteroligt när jag fick veta att det fanns en staty i Stockholm som hette Sankt Göran och draken, eftersom min pappa heter Göran... Scrolla nu upp till början igen och unna er lyxen att verkligen njuta av alla detaljerna. Njut av både, vår, höst, vinter och SOMMAR! Och alla de sköna kidsen, såklart!  

Fodral utan svar

Fodral för ett pekoral

Inga svar.

Funderingar
Frågor

Han undrar ofta vad jag vill - min träträl
-Varför får han aldrig vara ifred?

Inuti lådan döljs blodet,
hans ådringar spänns,
som av omvänd anemi - blodöverskott ifrån överskottslagret

Årsringarna vindlar,
ringlar vilt över den spruckna ytan
Från ett annat sekel tar den spjärn,
har överblick, ger perspektiv
åt min egen närsynthet

Du ser vad jag känner.
-Våga dra ut!
Långsamt - med knarrande komp,
lovsång till inbundenheten

På insidan bultar ådern,
i pannan,
blottar mig,
för blott en i taget

Insidan känns trång, tycker du,
fodret stramar,
fodringarna växer
men innehållet; innerlig lojalitet!

Vågar vara ytlig, krusar ytan,
bryter upp,
oljar det ooljade låset
och släpper bladen lösa...

...de behöver inte blåsa bort med vinden
Du får kasta dem efter ett svin - eller två,
ofta är ekvationen inte svårare än så

-Någon letar efter dig,
låt FBI få nyckeln,
till din Bureau - innan pappret börjar lukta,
som av pergament
och någon med oanad kraft
dyrkar! upp!
din hemlige beundrare:

Min kära byrålåda. tack!

/helena

Oorginella gubbar

Mitt oorginellaste inlägg hittills? Hm. Men godaste! Mm.

vi hörs

:)

/helena

ps Hade gärna skrivit ett litet ps, bara till er, men just nu verkar det vara så få som läser, "folk" har väl fullt upp med att göra en massa oorginella saker, som att äta jordgubbar och så, antar jag. Så det är nog inte lönt att skriva något ps idag...

Mer än en tråd på kroppen

Det var strax efter jul, i mellandagarna. Vi bestämde oss för att åka på en liten bilutflykt, komma bort ifrån allt julandet en stund. Ut på landet en bit bar det iväg. Skönt, planlöst, bilen fick själv styra. Autopilot. Det var en av de där vintrarna för några år sedan när snön vägrade att falla. De vita, kristyrliknande flingorna var som uppslukade av himlen. Vi här nere fick hålla till godo med regn och blåst. Jorden som en enda stor vattenpöl. Blåsten snålt ifrån sidan, smitandes in mellan kappans knappar.

Det var där jag hittade henne. Mitt ute i obygden, där vi först hittade en blomsteraffär som hjälpte oss att förvandla en försvinnande julhelg till en väntande nyår. Det var öppet. I en sådan där prylaffär, där allt liksom ligger lite huller om buller. Stökigt skulle vissa kalla det. Skattkammare! Är ordet jag söker. Hylla efter hylla med saker att upptäcka. Och trångt, det ingår alltid i den här typen av affärer att det ska vara trångt. För det spelar egentligen ingen roll hur många gömda rum som finns bortom alla nästkommande hörn, i en sådan här lokal blir det alltid belamrat, oavsett kvadrat, eftersom det är en pryljägare, samlare som står på hyreskontraktet. Och en sådan kan, uppenbarligen, alltid fylla ut, varje liten vrå.

Jag ljuger inte! Längst in, bakom, det allra sista hörnet, bortanför den minimala toaletten, innanför det som verkade vara märkt med "endast personal", där stod hon och väntade på mig och alla mina barndomsminnen som vällde fram. För mamma hade en likadan. Eller har? Jag har glömt att fråga om hon har sin lilla sydam kvar. Påminn mig att jag ska fråga!

Numera står hon i vårt kök, ni har säkert sett henne skymta fram ibland? I diversebutiken hittade jag henne i sin originalkartong. Det är just den kartongen som har hindrat mig ifrån att ge den "itu-delbara-damen" ett soloinlägg. Jag kan inte hitta den förbaskade papplådan, den måste ha förpassats längst in i prylgarderoben. Och det är just den boxens utanpåtext som bär på den viktiga? informationen om hennes ursprung. Ser hon inte lite anglosaxisk ut? Aristokratisk?

Nu stuntar vi i ursprunget, tycker jag. För jag beundrar henne så! Hon jobbar så effektivt när det gäller. Häromdagen när mannen skulle ut på ett av sina lustigare uppdrag, fick hon göra en nödutryckning. Innan hon knappt hade hunnit lyfta på kjolen, så visade sig rätt kulör finnas i hennes hemliga gömmor! Jag hjälpte henne bara lite, lite grand, genom att trä nålen och sy ett par stygn.

Hon påminner lite om den itusågade damen när hon är som mest upptagen, men då bryr hon sig inte så mycket om just utseendet. Läppstiftet, det rödaste, röda, sitter visserligen på plats även när hon arbetar så att svetten (plasten smälter :) lackar. Lite läskigt kan det kanske se ut för en utomstående, när överkroppen skiljs ifrån den vida klockade plastkjolen? Där i mellanrummet har hon en dyna som man kan kalla nåldyna, om man vill. Jag har inte velat göra det, är lite rädd att skada henne för mycket, vill inte sticka den midja som var, är, så oförstörd.

40. 000 swarovski-kristaller var det tydligen i den monegaskiska brudklänningen igår. 40. 000!?  Oh, la,la! Visst var klänningen fin och självaste herr Armani hade designat, men nog var tillställningen något  - stel? Även om Monaco var vackert utsmyckat till ett röd-vitt blomsterhav. Och vädret fullkomligt strålade på alla bröllopsgästerna. De kvinnliga gästerna sågs ivrigt solfjädersviftande, i ett tafatt försök att förbli svala.

Mannen tyckte det var lite konstigt att jag , som värsta smygmonarkist, lämnade så många småspydiga kommentarer efter mig, där ifrån soffhörnet. Visst var hon vacker och Gracelikt sval, den nyblivna furstinnan, men det saknades lite kärleksfulla ögonkast, tyckte jag. Kanske har man bara blivit bortskämd med våran egen "Vicka", hon som bjuder så mycket på sig själv och gifte sig med en alldeles vanlig groda, förlåt prins, så kär, så kär att det inte gick att undgå, ens det mest förhärdade öga?

Vacker musik var det också, högtidligt med Mozart, ett par afrikanska noter och de katolska bröllopsceremonierna, men allt smakade lite för mycket pengar, sponsring och jet-set, för mina smaklökar. Men vad vet jag? Förhoppningsvis är de alldeles, alldeles underbart kära. Charlene och Albert. Oavsett mängden påsydda pärlor på kjolen.



så hörs vi snart.
:)
/helena



ps Det var väldigt kul att återse Brudgummens systrar, i alla fall. Den skandalomsusade Stéphanie, som jag läste om så ofta, på den tiden när jag, ofta, befann mig på arbetsplatser där det fanns skvallerblaskor. Visst var hon ihop med en cirkusartist ett tag? Och gjorde någon slags sångkarriär? Och den vackra Caroline, som miste sin man. Mannen med en alldeles särskild förkärlek till snabba åk. Hennes barn är så söta, som kommentatorerna också påpekade, de är så lika sin pappa. The spitting image, eller vad det nu heter på franska.

Knappt en tråd på kroppen

"Reflektion i bakgrunden: -- Här skriver de, att badsäsongen står i sitt flor...
 Ja, knappt flor ens, tycker jag."

"Albert Engström 1869-1940, hämtade någon gång inspiration från andra platser än
 Roslagen och Småland."

"Uppehållsväder"
 Hjalmar Mörner 1830

Svensk humor under 100 år, en kavalkad i ord och bild sammanställd av Per-Erik Lindorm.
 Stockholm Lars Hökerbergs bokförlag. Svenska Tryckeri Aktiebolaget 1948 

I dag får ni hålla till godo med lite gammal humor.
(ursäkta lite sviktande bildkvalité, det var inte uppehållsväder när fotona togs...)

*ler*

Förhoppningsvis har den, humorn, åldrats med värdighet, likt ett bättre årgångsvin.


vi hörs
:)
/helena



ps Här - klick!- hittar ni en liten "nakenbild" till, ur samma bok, om ni nu skulle ha missat den.

Tidevarv komma

Tänker på att det kommer nya individer hela tiden. Tänker lite på storken. Härligt. Och att målet sägs vara vägen. Tidsresor. Mannens favoritfilm ifrån åttiotalet heter Tillbaka till framtiden. Med Michael J Fox. Tänker på hans kamp. Han skulle visst gästspela i The good wife? Läste det någonstans. Eller såg jag en trailer? Spela roll, som de säger. Så tänker jag på att det allt vore spännande att åka luftballong. Om jag inte hade varit fegare än äventyrslysten. Och höjdrädd. En polkagisrandig skulle det så klart vara, om jag hade vågat. Tänker lite på Örnen. Tänker på det fina kortet, som ger perspektiv... Att jag borde rama in det. Och avsändaren, med de högt älskade kråkfötterna, där på baksidan. Som egentligen är framsidan. För mig.


det var nog bara det, tänker jag.
så hörs vi sen.
:)
/helena


ps Visste ni att upphovsmannen till Härlig är jorden hette Bernhard Severin Ingemann? Nä, inte jag heller. Men att Andrée-muséet ligger i Gränna, det vet jag. Titta gärna in här, klick!, för en mycket fin interaktiv tur genom Salomon August Andrées liv. Tänker att jag gillar museum. Och ovanifrånperspektiv.