Fodral för ett pekoral
Inga svar.
Funderingar
Frågor
Han undrar ofta vad jag vill - min träträl
-Varför får han aldrig vara ifred?
Inuti lådan döljs blodet,
hans ådringar spänns,
som av omvänd anemi - blodöverskott ifrån överskottslagret
Årsringarna vindlar,
ringlar vilt över den spruckna ytan
Från ett annat sekel tar den spjärn,
har överblick, ger perspektiv
åt min egen närsynthet
Du ser vad jag känner.
-Våga dra ut!
Långsamt - med knarrande komp,
lovsång till inbundenheten
På insidan bultar ådern,
i pannan,
blottar mig,
för blott en i taget
Insidan känns trång, tycker du,
fodret stramar,
fodringarna växer
men innehållet; innerlig lojalitet!
Vågar vara ytlig, krusar ytan,
bryter upp,
oljar det ooljade låset
och släpper bladen lösa...
...de behöver inte blåsa bort med vinden
Du får kasta dem efter ett svin - eller två,
ofta är ekvationen inte svårare än så
-Någon letar efter dig,
låt FBI få nyckeln,
till din Bureau - innan pappret börjar lukta,
som av pergament
och någon med oanad kraft
dyrkar! upp!
din hemlige beundrare:
Min kära byrålåda. tack!
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar