Ibland är det roligt att hänga tvätt. Ibland.
Sitter uppe. Klockan är fyra noll fyra på morgonen, när jag skriver det här. Jag kan inte sova. Söker tröst i pennans sällskap. Och tangentbordets. På teven visar fyran Bagdad Café. Orkar inte titta på tvåan mer just nu. Jag slänger ett öga mot den skärmen också. Ser Marianne Sägebrecht släpa sin tunga resväska genom öknen. Iklädd tyrolerhatt. I bakgrunden hörs I'm calling you. Hittar den härinne också. Med Sissels klara rena stämma. Sedan skriver jag ett par ord i min bok.
För sedan över dem på skärmen. Alltmedan CCH Pounder skriker på sitt barn. Så att han inte ska missa skolbussen. -I knew she was weird, konstaterar caféägarinnan när hon får syn på galgen med Lederhosen, i den tyska damens rum. Medan hon ringer sheriffen, skriver jag ner mina ord här:
Svalorna vet inte.
eller...
Varför skriar de så?
Slår följe med de intågande molnen.
Fortfarande är himlen färgad av haven
och svalorna
följer planen.
Flygplanen som ristar vintervita vägar
över skyn.
Jag vänder mig hastigt om,
tycker mig skönja ljudet av barn.
Barn som skrattar fritt
Utan hinder, ett fnitter utan mellanhänder.
Utan barriärer.
Gränslöst.
Får knottror på armarna,
håller om mig,
när en pust, ett knyst,
drar mig inomhus
Vänder mig om precis,
innan dörren drar igen,
ser att svalorna svajar,
lägre nu.
Kanske vet de något ändå?
Medan munspelet och Jevetta Steele fortsätter kalla på dig, ute i öknen och i mina låt-andra-sova-hörlurar, spelar Salomo på sitt piano, Brenda ber dottern ta av freestylen -And do your homework!, skriver jag en önskan, min dagliga önskan om att vi snart skall höras igen. Jasmin trollar fram en glad mun. Och så plötsligt blir det reklam.
:)
/helena
ps Hoppas att skratten, skall höras snart igen - där på Karl Johan.
Hej Helena!
SvaraRaderaJag kan också vara som mest kreativ vid den tiden på natten, när sömnen har övergett mig. Skönt att ha en bok att skriva ned sina vackra tankar i. Jag har också dikter i mig. Men de kommer inte lika ofta ut nuförtiden. Iallafall inte som dikter, men kanske som annat.
Ha det bra!
Ibland har man sådana dagar. Det kvittar vad man hittar på så känns det sådär. Då är det bäst att gå och lägga sig tycker jag :) Sova bort elendet. Idag vill jag dock inte gå och lägga mig. Tycker det är mysigt att sitta uppe själv när alla andra gått och lagt sig.
SvaraRaderaEn dag skal vi le igjen, men akkurat nå er det et stort åpent sår. Fundamentalisme er det farligste vi har, den er hat og avler hat. Jeg er nummen, ennå vet vi ikke navnene, men vi er ikke flere i Norge enn at man kjenner noen, eller kjenner noen som kjenner noen som har vært i helvete nå,og kanskje ikke overlevde det. En venninne av meg jobber i regjeringskvartalet, hun sykler der eksplosjonen skjedde hver dag på denne tiden. Nå var hun heldigvis på ferie
SvaraRaderaMaria: Ja, oftast är jag som mest kreativ när mörkret ligger tätt runtomkring (måste ha minst en gen från nattuggla i mig;), kanske är det lättare att titta inåt när intrycken utifrån är begränsade? I alla fall kände jag mig inte speciellt kreativ just den här morgonen, mest bara ledsen och uppgiven, över det brutala, meningslösa våldet. Tur att pennan tröstar så bra. :)
SvaraRaderaJenny: Jag förstår precis vad du menar, de där dagarna då man bara vill dra något gammalt över sig... men det här var en annan typ av sömnlöshet, det var så svårt att ta in det hemska som hade hänt (och då trodde vi fortfarande att det "bara" var 10 dödsoffer där ute på ön...) så sömnen vägrade infinna sig, tittade på tvåans NRK-sändningar under natten, i ett försök att förstå, det som inte går att förstå, om du förstår vad jag menar? :)
Lise: Åh kära, kära Lise, jag har tänkt på dig och mina andra norska bloggvänner må du tro. Och hela Norge så klart.
Nu måste sorgen självklart få ta sin tid. Och det här med att bara FATTA vad som hänt, det kan nog ta ett bra tag innan det sjunker in.
Jag förstår att det måste vara någon som känner någon som känner någon... och vi känner med alla er. Vilken tur med din väninna! Och som sagt jag tänker på dig. Vi hörs!
/helena