En fin kanin och tiotusenrosor, ungefär.

Ja, jag har ett gott öga till denna söta skulptur. Och ett gott öra.

Oj, det ser ut som att det har hänt en liten olycka...?

Vad stOOra öron du har...

... och ögon.

Nej, såklart var det inte en propeller som hade smugit sig in bland gårdagens bilder, det var ett par ganska så stora kaninöron!  MateHunting kallar Marianne Lindberg De Geer sin rara långörade skulptur. I stadsparken - här i vår lilla stad - står den. Och pryder sin plats bland blommor och blader. Som Jenny så riktigt påpekade, så finns det släktingar till den här kaninen lite varstans i Sverige. Men det här sägs vara den STÖRSTA som hon har gjort, MLDG, eller var då 2008 när den invigdes här i Borås, i alla fall. Läs gärna Krister Perssons artikel här!

Kan inte låta bli att visa er lite mer av stadsparkens rosprakt. Vilken färg!! Jag fick nästan ont i ögonen, så stark var den.

Lite mildare nyans, vilsamt vacker.

Åh, den här ljuvligt ljusrosa. Fairy heter den. Kan inte tänka mig något mer passande namn.

Men lille vän, var gör du HÄR? Vi tittar faktiskt på rosor nu, men visst, du har rätt, sötast är ändå du, min lilla skuttande vän. :)

En trevlig prick? Och kul. Men jag blir lite orolig, är det någon sjukdom? Eller väder och vind som pinat dit dem, prickarna?

Till slut bestämde jag mig, för att den här knoppiga flerfärgade skönheten, måste vara den allra, allra finaste. Eller?

vi hörs.
:)
/helena



ps Tyckte det kunde vara passande att berätta lite mer om den kärleksfulla brickan, just här där det handlar om kaniner...  Kanske är det fler som blivit nyfikna på den? Erotik, Sinnlighet, Passion, Hängivenhet, Svärmeri och Könsdrift är bara några av orden som finns med på Eva A Holmströms bricka; Kärleksförklaring. Design & Handtryck av nämnda Holmström. Agraff design står det på baksidan. Här, klick! Har jag skrivit om den tidigare i samband med alla hjärtans dag, jag har den i svart också (som ni kan se på bilderna), vidare länk finns också där. (Jag köpte min via VI-butiken, men det var ett bra tag sedan nu, så där finns de nog, tyvärr, inte kvar.

Utflykt.

 På landet hittade jag ett litet hemligt hjärta... till er!

På vägen in till sta'n... fångade jag en enda, suddig, guligan.

Sedan gick vi till parken. Det var fint. Like a walk in the park!

Mannen hittade en spricka...

... och jag hittade en naken flicka!?!

Eller kanske egentligen mera en ungdomlig tant?

Den här rosen var vackrast!

Nej, den här!

Eller den här? Den hette något fredligt i alla fall. Peace. Tror jag.

Men vad är det här? En propeller? Hinner inte fundera mer på det nu. Hm.

Är det "inne" med uppvikta jeans eller?

Ja, det verkar banne mig så.

Barbent går ju också bra, även om det blev lite kyligt fram på eftermiddagen.

Kullig sten och gullig baksida.

Okej, ni får väl en skymt av framsidan också då. Men nu blir det inte mer. Slut i rutan.

vi hörs snart, snart.

:)

/helena

ps Det här var inte alls det inlägget som jag hade tänkt att göra idag, men ibland blir det inte riktigt som man tänkt. Men ganska bra ändå. Ibland behöver man göra en utflykt ifrån planerna. I kameran finns det en hel del bilder som ligger och väntar. Och häruppe cirklar det runt en del tankar... Så jag hoppas att ni tittar in under veckan, för lite intressant blir det nog. Och säkert en del trivialiteter också. Om ni föredrar det. *ler*

Peppar Peppar

Ni minns säkert de där dagarna i mars när man inte kunde sluta att tänka på Japan. Mitt i allt det dramatiska gick jag en liten runda inne på Myrorna. Ni kommer kanske ihåg den lilla draken? För det gick som sagt inte att få tankarna att rikta sig åt något annat håll - än österut.

Under det lilla kryddsättet står det "handcrafted in Japan", därför kunde jag inte låta det stå kvar där i de lagom dammiga myrhyllorna. Det fick följa med hem, trots att det inte riktigt platsade innanför min smaks ramar. Då. Nu kan jag inte tänka mig hyllan i köket utan de två. De kompletterar, gör hyllan komplett på något sätt. Idag inspirerade de mig att skriva ett par rader.(även om, en liten, Christian Bale också hade ett ord med i laget)
De kommer här:

Det är inte en dag för finstilta formuleringar.
Inte en dag för de stora orden.

Ingen idé att strö salt i såren,
vi vet ändå allt om det outplånliga.

Den nu mer än 60-åriga sorgen,
som ströddes över land, berg och hav.

En förstörelse som drabbade först i världens nav,
men ingen ö är bara en ö.

Sedan svallvågor som rann över alla breddgrader,
likt en gigantisk droppe, rullade ända ner till jordens hakspets.

Men tunnast är alltid sårskorpan på mitten.

Måste vi än en gång streama den svart/vita filmen?

Låna tillbaka-till-framtiden-bilen och åka åter i tiden?

Måste vi "beama" oss tillbaka till mitten,
mitt i fyrtiotalet, för att minnas?

Knappast.

Hiroshima - vi kan aldrig glömma.

/helena
11 08 06



ps Förresten tror jag att årets bästa film -hittills- fortfarande är den japanska. Kommer ni ihåg? Klicka här! för att läsa mitt inlägg om en fin film. En ganska rolig film ändå, även om den handlar om döden, bl a.

Solskatter

En ordlös dag i dag. Alla dagar behöver inte ord för att förklaras. Alla dagar behöver inte förklaras.



Kära vänner, skyndar mig att önska er en skön helgstart, innan orden tar helt slut.
:)
/helena

Inget älghuvud, men...

Igår kom vi äntligen iväg på auktion! Det har, av olika skäl, inte blivit så många auktionsrundor denna sommar. På gott och ont. Det är ju alltid kul och lärorikt att komma ut på utrop, men i ärlighetens namn (det är hemskt vad ofta jag använder det uttrycket nuförtiden?) så gör man oftast inte de bästa fynden på sommaren. Men kul är det ju, som sagt. Alltid!

Vad var det då för saker & ting som auktionerades ut i går? En salig blandning, som vanligt. En massa gamla kläder, kavajer och herrbyxor med slag och glencheckrutor. En del vackert glas. Och vackra glas, remmare. En stor mekaniskt tomte?! som någon lycklig?! ropade in för över 300sek. Ett litet harpbord, stilfåtöljer med guldmedaljonger på. mm mm. Men framförallt fanns det en hel del saker med älgar på... för i "publiken" satt det en hel del tyskar. Lite trist med turistanpassning. Men så är det förstås, en del, på sommaren. Lisa Larssons stOOOra älg klubbades för en god peng. Den älgen hade jag gärna tagit med hem. Tyvärr har jag ett horn i sidan till plånboken just nu, eller kanske rättare sagt, den till mig...

En liten skatt fick jag i alla fall med hem. Bildbevis kommer en annan dag. Kan väl avslöja så mycket som så; att nu har Askungen en... och jag har den andra.

Idag ska jag tvätta. Ja, igen. Och tröstläsa lite mellan varven. På sidan 78 i nya Elle Interör finns det ett så fint hem. Litet, visst, men med utsikt över hela New York!! Och fullproppat med vackra, roliga, spännande skatter. På dessa 35 kvadrat skulle jag inte ha något emot att gå på skattjakt och slänga en liten blick ut genom fönstret, då & då, liksom lite i förbigående så där. Som om huvudet inte riktigt kunde rå för rörelsen. Ja, ni förstår.

På tal om New York, ni missar väl inte In Treatment? Jag missar inte ett enda avsnitt kan jag meddela! Särskilt inte onsdagsavsnitten med unge Jesse. Jag säger bara Dane DeHaan! Vad månde bliva?
(ett uttryck som användes en hel den förr i tiden, kan jag tala om för er kids, *ler*, som läser härinne) HBO har en fin och utförlig hemsida för In Treatment, där man bl a kan läsa vad tre "riktiga" psykoterapeuter tycker om varje avsnitt. Det hittar ni här, klick!

Och så tittar jag på Ferd'nand, idag som alla dagar. Mannen förstår sig inte alltid på den... Den är väl förmodligen för sofistikerad för honom. Hm. Med sin ordlösa kommunikation. Pantomim komik. Läs gärna mer om den mer än 70 år gamla serien Här, klick!


så hörs vi. förhoppningsvis, alldeles snart.
:)
/helena



ps. Ni glömde väl inte att "klicka på" Patrick Swayze i förra inlägget? Jag gillar att minnas honom precis så, som på den bilden. Tänk vilken förmåga fotografiet har att ta med oss tillbaka. En bit. En bra bit.

WOW !!!!!!!!!?

Det är inte så ofta nu för tiden som jag blir speciellt imponerad av thrillers, eller thrillrar som vi säger på svenska. De är helt enkelt inte tillräckligt spännande, tillräckligt ofta. De saknar i värsta fall både nerv och kittling. Eller också har jag bara blivit bortskämd och blasé av alla bra kriminal-serier som produceras för TV nuförtiden. Som Dexter och CSI med Nick, Greg, Cathrine och gänget i Las Vegas. De danska Mordkommissionen och Brottet har inte heller gått av för hackor. Och "amridanska" The Killing, följer vi med ryggradsryslig förtjusning. Eller Fringe, som har lyckats imponera stort på mig - en sann sci-fi-skeptiker - med alla sina spännande övernaturligheter.

Vad är det då som verkligen sållar B-filmsagnarna
från A-filmsvetet? Jag tror att det stavas skådespeleri och regi! Och manus. Många filmer som bygger på böcker eller pjäser är ofta extra sevärda, tycker jag.

Ikväll har jag sett en mycket spännande thriller! Med suveräna skådisar in i minsta biroll. Den gamla favoriten Brian Dennehy som pappan, en annan slitstark favorit: Liam Neeson! och Olivia Wilde ("thirteen" i House) i en subtil liten, men viktig, roll. Karaktärer spelade med de minsta nyanser man kan önska sig, för största möjliga effekt. Och Elisabeth Banks som frun, henne skall jag aldrig underskatta som seriös skådis. Aldrig!

Filmen bygger på den franska filmen: Pour elle. Kan inte låta bli att tänka att den kanske är ännu bättre? Får väl hyra den också kanske. På LOVEFILM. Funkar jättebra tycker vi, filmerna dimper ner i brevlådan som de ska, du får ha dem hemma så länge du vill och sedan är det bara att posta tillbaka dem, så får du en ny film, så fort posten mäktar med att leverera. Man får inte glömma att uppdatera sin filmlista bara.

Som om inte det vore nog. Russel Crowe. Jag säger bara Russel Crowe! Han har egentligen aldrig varit någon favorit hos mig (även om han finns på en stor affisch just här bredvid mig i vardagsrummet?!) Jo, det förstås, det finns roller där jag har uppskattat honom. Där han verkligen har passat in. Och som han passar in här i:
The next three days. Tycker du om underhållande spänning? Då får du inte missa den här. Den kanske inte riktigt är värd nio utropstecken och ett WOW, men nästan.



så hörs vi snart.
:)
/helena




ps Häromdagen, när jag förstås var på jakt efter något helt annat, så hittade jag den gamla lådan med biobiljetter. På den tiden när jag växte upp var det väldigt vanligt att man samlade på en massa saker; som servetter med tryck eller kanske dito kassar, eller färgglada tuggummiförpackningar, eller biobiljetter. Jag samlade på lite allt möjligt, men det är bara några av biobiljetterna som har undkommit alla papperskorgar, genom alla år. På en del av baksidorna finns datum, filmsällskap och titel bevarade. Jodå, vi, jag och min bästis, var på Dirty Dancing TVÅ ggr på samma vecka och vi var så kära, såå kära i Patrick Swayze - vila i frid -. Vi ville inte heller bli satta på undantaget! Noone put helena in a corner! Or Lotta! Så det så. *ler*

Ränderna går aldrig ur, å inte prickarna heller

En sådan där trött dag idag, jättetrött! Var uppe tidigt och fick lite gjort, sedan gick luften ur hela resten av dagen, kändes det som. Så inget roligt och inspirerande att rapportera idag. Men vi åt lite mer av tigerkakan som mannen bakade till mig i helgen. Och jag kom på att jag inte ens diskat, ännu mindre plockat upp, de där roliga, prickiga faten som jag fyndade för ganska många månader sedan nu. Assietter av okänt ursprung, prickarna ser så lustiga och lite malplacerade ut, ser nästan ut som om de var ditmålade med nagellack. Nagellacksfärgade prickar! Lite diffusa i kanterna, som man kan tänka sig att det kan bli om man målar med den lilla penseln.

Dagens första tidning bjöd på en rolig liten hundrumpa, där fram. Dagens andra tidning bjöd på kaffe?! Och Idas fina kakfat. Gamla tallrikar på nytt sätt, en idé helt i min smak!

Mannen tycker att det ser så lustigt ut när jag har mitt prickiga (och blommiga) förkläde på mig, det är ett sådant där gammaldags serveringsförkläde som bara täcker midjan och neråt, ja, ni förstår säkert hur jag menar. Det lustiga är, enl. mannen, att jag drar upp det ända till hakspetsen, nästan i alla fall, eftersom jag har en tendens att alltid spilla...
på mig.


Det var nog bara det, sorry, inte direkt nobelklass på dagens inlägg, men det kan man kanske inte begära varje gång? Ooops, Jante har tydligen fortfarande semester?!?


vi hörs.
;)
/helena


ps Orkar knappt tänka några tankar alls idag, ännu mindre några eftertankar.