Ni minns säkert de där dagarna i mars när man inte kunde sluta att tänka på Japan. Mitt i allt det dramatiska gick jag en liten runda inne på Myrorna. Ni kommer kanske ihåg den lilla draken? För det gick som sagt inte att få tankarna att rikta sig åt något annat håll - än österut.
Under det lilla kryddsättet står det "handcrafted in Japan", därför kunde jag inte låta det stå kvar där i de lagom dammiga myrhyllorna. Det fick följa med hem, trots att det inte riktigt platsade innanför min smaks ramar. Då. Nu kan jag inte tänka mig hyllan i köket utan de två. De kompletterar, gör hyllan komplett på något sätt. Idag inspirerade de mig att skriva ett par rader.(även om, en liten, Christian Bale också hade ett ord med i laget)
De kommer här:
Det är inte en dag för finstilta formuleringar.
Inte en dag för de stora orden.
Ingen idé att strö salt i såren,
vi vet ändå allt om det outplånliga.
Den nu mer än 60-åriga sorgen,
som ströddes över land, berg och hav.
En förstörelse som drabbade först i världens nav,
men ingen ö är bara en ö.
Sedan svallvågor som rann över alla breddgrader,
likt en gigantisk droppe, rullade ända ner till jordens hakspets.
Men tunnast är alltid sårskorpan på mitten.
Måste vi än en gång streama den svart/vita filmen?
Låna tillbaka-till-framtiden-bilen och åka åter i tiden?
Måste vi "beama" oss tillbaka till mitten,
mitt i fyrtiotalet, för att minnas?
Knappast.
Hiroshima - vi kan aldrig glömma.
/helena
11 08 06
ps Förresten tror jag att årets bästa film -hittills- fortfarande är den japanska. Kommer ni ihåg? Klicka här! för att läsa mitt inlägg om en fin film. En ganska rolig film ändå, även om den handlar om döden, bl a.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar