Läste någonstans och hörde på Ekot, i veckan som gick, att vi inte kan skriva brev längre. !!?? Nu pratar vi brev med sniglar i, post som överförs på elektroniskt sätt, a.k.a. mail, antar jag att "vi" inte har några som helst problem med. Tragiskt är ett av orden som kommer för mig.
Vi har glömt att man ska skriva avsändare. Vi har glömt hur man sätter korrekt porto på våra försändelser. Och tydligen har vi blivit för bekväma för att uppdatera våra bekantas adresser i våra till åren komna adressböcker. Tänk vad mycket "vi" har glömt. Mer eller mindre hela den ädla konsten att skriva brev. Ledsamt är ett annat ord som kommer för mig.
Så fast att vi skickar färre och färre brev via de gula lådorna, så kommer bara fler och fler brev bort.
I juletid fullkomligt översvämmas postdetektiverna i Kiruna av obegripliga helghälsningar. Vem vet om "moster Märta" någonsin får sitt kort. Kanske inte ens Karl-Bertil?
Här hemma har vi lagt upp en elektronisk adressbok som vi uppdaterar inför snigelhelgkortsskrivandet varje år. Vi tar oss tid att kolla adresser och ändrade postnummer så att detektiverna också hinner doppa i grytan och framförallt för att det är roligt när posten faktiskt kommer fram i tid. Till rätt person.
Jag älskar bilder, som ni vet. Och därigenom älskar jag även gamla (och en del nya också förstås) vykort. London och Queen Elisabeth anno 1973 t.ex., som jag ropade in på auktion, tillsammans med en hel hög andra vykortsgodbitar. En del av dem ska jag använda för att skicka och en del andra, redan färdigskrivna, ska jag bara njuta av framsidorna på.
London var det ja, och Bussarna med stort B. Eller stort R som i röd kanske. Även om drottningen i fråga verkar ha utvecklat en viss förkärlek för helikopterfärder på äldre dar...
Det var bara det.
:)
/helena
ps Om du, liksom jag, gillar hederliga gamla vykort så klicka gärna in dig till flickan & katten eller de underbara Skansen-brumbjörnarna Bambi & Liss-Ola. Eller fortsätt helt enkelt att hänga med här inne. Jag lovar att aldrig sluta sända snigelvykort till er!
pps Lyssna gärna på Ekots reportage från de överbelamrade postdetektiverna i Kiruna.
Jag har inte glömt vare sig hur man skriver avsändare elller sätter på portot, även om det är väldigt sällsynt att jag skriver brev så skickar jag fortfarande vykort. Senast igår faktiskt. :-) Och längst ned i linneskåpet finns min stora plastlåda med brev. Alla jag fått är givetvis inte sparade men de flesta jag fått från tjugoårsåldern ca.
SvaraRaderaOch jag får aldrig godkänt på ordverifieringen!!! Tre gånger har jag skrivit fel. (Detta är anledningen till att jag sällan lämnar kommentarer.) Är det jag eller är det den som är knas? Jag föredrar att tro att det är den sistnämnda. Försöker väl igen då...
... och tänk vad poppis det var att brevväxla en gång i tiden. Det var tider, det!
SvaraRaderaSmultron: Nä, de där försändelserna som inte kommer fram, de har nog inget med dig & mig att göra. Jag antar att du, liksom jag, har lite kontrollfreaktendenser? Utan dem kan man nog knappast bränna sig eller mattas ut i livet och arbetslivet. (ursäkta flummigt språk, jag är på poetiskt humör idag;) Så vi plitar nog även i fortsättningen ner våra adresser och sätter på våra porton där de ska va. Har jag rätt? ;)
SvaraRaderaÄr ordverifieringen så trilskig menar du? Hu. (Och jag som älskar kommentarer, gärna ifrån dig;) Fast du skiftar siffer/ordkombo med den där pilen? Tror inte att det är något fel i alla fall, även om det är krångligt. På DIG vet jag att det inte är något fel... inget större i alla fall. ;);)
Det är ju alltid roligast att få kommentarerna direkt till inlägget, men det går ju att maila också. (gjenussnabligtateliapunktcom) Om man har tid alltså. Och det har man ju inte. Alltid.
Ska försöka att äntligen få tummen ur och maila dig någon dag. Har tänkt göra det ända sedan du mailade... Tummen du vet.
Anonym: Mmm, mina fanns i Hyltebruk, Alvesta och... Tyskland. Jomenvisst. Jytta hette hon visst, med tyskt y alltså. Undrar vad de gör nu? Tider - indeed!
:)
/helena