En främling i rummet

Du smyger listigt helt nära golvet, likt en livsfarlig rök.
Dina ögons uttryck är svåra att tolka, du är nog en sådan som går mer på känn.
Känslan smyger sig sakta längre upp, du genomgår en långsam förvandling.
Från lekande fisk till vingbred fågel på kortare tid nu än vad ordet mittemellan är långt.

Du kommer oftare på besök nu, liksom ivrigt, väntar inte på att någon ska öppna.
I glipan i fönstret hörs din röst när du ropar in kidsen från sin sandiga lek med högre röst.
Du vill leka nu. Ha alla gungorna för dig själv. Svinga dig ända upp till himlen. Sedan snabbt ner på marken igen.

Du finns mellan de elektroniska raderna, någon kallar dig skumtimme. Kallar på dig? 

Du sveper dina långa fötter mot jorden. Drar benen efter dig, när solen frågar; - Ska vi leka? Men du är herre på täppan nu. Ingen ska få hindra dig. Ingen.

Du lovar både det ena och det andra. En utsuddad linje i morgonspegeln. En utslätad dammråtta i aftontoaletten. Mer plats för gömda önskningar.

De bor bra här, säger du.

Och jag säger välkommen, till dig, min bästa vän.
:)
/helena