Förutom att ha sjungit högtidligt om att sänka sina vita vingar över stridernas blod och larm, över all suckan i människobarm och därefter skrålat högt och halvfalskt om krimsigare krams, grötigare gröt och mer Arne Weise i rutan (fast mannen sjöng mer Petra Mede i rutan och jag Ernst Kirchsteiger...) tills grannarna säkert satte grönkålen i vrångstrupen, så har vi ätit italienska skinkor, pasta, plus en slags egen version av Ris a la Malta. Och så lite lax förstås. Till kaffet blev det för många praliner, men det undre lagret är i alla fall fortfarande intakt.
När jag för en stund sedan såg den nye påven i rutan, i Rom, bära Jesusbarnet (i en något plastig version) till sin halmprydda krubba kom jag att tänka på det här stycket ur boken vi läser - jo, jag har börjat läsa lite högt för mannen nu, bara för att den är så bra - Puzos Pilgrimen. På sidan sjuttiosju susade vi förbi några rader som känns extra passande denna nätternas natt. Även för oss som inte har gått och blivit så särskilt mer religiösa på
" ... Egentligen var Lucia Santa ganska nöjd med sin dag. Det enda som irriterade henne litegrann var allt ståhejet kring det där slagsmålet, som karlarna tydligen tyckte var så märkvärdigt, men som ju strängt taget var ganska oväsentligt i det långa loppet. Nu ville hon inte höra något mer om den saken. Liksom så många andra kvinnor avskydde hon i hemlighet alla manliga hjältedater och tyckte att karlarna var ganska barnsliga som fäste sig vid sådana struntsaker. Vad var väl ett slagsmål jämfört med att år ut och år in riskera livet genom att föda barn till världen? De skulle bara veta hur det kändes när barnet sprängde kroppen på dem och förvandlade den till ett enda stort och blodigt hål. Det var annat det än lite näsblod eller en och annan liten skråma av en kniv. Gino kunde tydligen inte sluta med att prata om det stora slagsmålet. Det slutade med att hon tog honom i nackskinnet och kastade ut honom ur köket, precis som om han hade varit en liten kattunge. Hon ropade efter honom: 'Kom inte hem för sent till maten!'... "
Hjältedat är tydligen en äldre form av hjältedåd. Ordet dat kunde ses redan på 1000-talets runstenar. Allt enligt SAOB.
:)
/helena
ps Nu ska jag strax gå och lägga mig, läsa vidare en stund på sidan 135, förmodligen kommer jag att somna redan innan sidan 136 är slut, men innan dess vill jag påminna er om att Radiohjälpen håller sitt nummer 90 1950-6 öppet för Musikhjälpens insamling till förmån för alla kvinnors rätt till att överleva sin graviditet, ända till årets slut. Bara att märka insättningen med Musikhjälpen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar